Wikipedia

Sigfrid Lindström

svensk författare, journalist och översättare

Gustaf Hilding Sigfrid Lindström, född 19 april 1892 i Lidhult, Kronobergs län, död 1 maj 1950 i Halmstad, var en svensk författare, journalist och översättare. Han var son till komministern Peter Lindström och Anna Aquiliana Wickelgren och förblev ogift.

Sigfrid Lindström
Född19 april 1892[1]
Lidhults församling[1], Sverige
Död1 maj 1950[1] (58 år)
Lunds domkyrkoförsamling[1], Sverige
BegravdVrå Kyrkogård
Medborgare iSverige
SysselsättningÖversättare[1], poet[1], författare[1], tidningsredaktör[1]
Utmärkelser
De Nios Stora Pris (1948)
Redigera Wikidata

Biografi

redigera

Sigfrid Lindström avlade filosofisk ämbetsexamen vid Lunds universitet 1918 efter sju års studier. Han var därefter anställd vid flera tidningar i Sydsverige och var därjämte verksam som översättare. Från 1926 var han bosatt i Halmstad.

Av vännerna i Lund liknades Lindström vid Sokrates, då han med välvilja och utan själviskhet delgav dem sina insikter som en vishetslärare. De kallade honom även Tristan på grund av hans svårmod. Han drog sig dock tidigt undan världen som han inte hade några illusioner om, och vars förgänglighet och grymma ytlighet han föraktade.

År 1922 debuterade Lindström som författare med Sagor och meditationer. I diktsamlingen De besegrade (1927) skärps dragen av hans udda och pessimistiska personlighet. I den återfinns hans dikt "Ikaros" som bygger på myten med samma namn. Motiv från antiken och sagan blandade han med lyriska meditationer, och utan avund "prisar den som ädel strid har stridit". Som översättare har han bland annat översatt D.H. Lawrence och Albert Camus till svenska.

Lindström blev hedersledamot av Hallands nation 1941. År 1948 erhöll han De Nios Stora Pris.

På huset på Stålbrogatan i centrala Lund i vilket Lindström bodde under 1920-talet har Lunds kommun satt upp en plakett om Sigfrid 'Tristan' Lindström.

Bibliografi

redigera

Översättningar (urval)

redigera
  • W. Somerset Maugham: Ett darrande blad: små historier från Söderhavsöarna (The trembling of a leaf) (Geber, 1924)
  • D. H. Lawrence: Kvinnan som red bort och andra berättelser (The Woman who Rode Away and other stories) (översatt tillsammans med Siri Thorngren Olin, Geber, 1930)
  • Hedin Brú: Berättelsen om Högni (Loghbra och Fastatøkur) (översatt tillsammans med Nils Edberg, Gleerup, 1939)
  • C. S. Lewis: Från helvetets brevskola: studiebrev om de bästa metoderna att föra en själ till förtappelse (The Screwtape letters) (1944)
  • Albert Camus: Främlingen (L'étranger) (Bonnier, 1946)
  • Gérard de Nerval: Sylvie (Bibliofila klubben, 1948)
  • Charles Lamb: Essayer (Gleerup, 1952)

Priser och utmärkelser

redigera

Referenser

redigera
  1. ^ [a b c d e f g h] G H Sigfrid Lindström, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 10706, läs online.[källa från Wikidata]

Vidare läsning

redigera
  • Abel, Ulf (1957). Politik, dagdröm och väder: en studie över några noveller i Sigfrid Lindströms "Vindsröjning". Stockholm: Almqvist & Wiksell/Geber. Libris 756149 
  • Andersson, Ingvar (1939). Sigfrid Lindström. Lund. Libris 12430651 
  • Haglund, Gustaf (1959). ”Sigfrid Lindström och Småland”. Östra Torsås: sid. 29-37 : ill.. 0281-9163. ISSN 0281-9163.  Libris 12766775
  • Holmberg, Olle (1951). Sigfrid Lindström. Stockholm: Bonnier. Libris 11765 

Externa länkar

redigera
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Sigfrid_Lindström&oldid=54015478”