Scincella przewalskii
Scincella przewalskii[2] är en ödleart som beskrevs av Jacques von Bedriaga 1912. Scincella przewalskii ingår i släktet Scincella och familjen skinkar.[3][4] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3] Artepitet i det vetenskapliga namnet hedrar Nikolaj Przjevalskij.[4]
| Scincella przewalskii Status i världen: Kunskapsbrist[1] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Familj | Skinkar Scincidae |
| Släkte | Scincella |
| Art | Scincella przewalskii |
| Vetenskapligt namn | |
| § Scincella przewalskii | |
| Auktor | Bedriaga 1912 |
| Synonymer | |
| Lygosoma przewalskii Bedriaga 1912[2] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Arten är endast känd från provinsen Gansu i Kina. Det är inget känt angående levnadssättet.[1]
Informationer beträffande populationens storlek och möjliga hot saknas. IUCN listar arten med kunskapsbrist (DD).[1]
Källor
redigera- ^ [a b c] Cai, B. 20187 Scincella przewalskii . Från: IUCN 20187. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 18 juni 2024.
- ^ [a b] Bedriaga, JACQUES VON. (1912) Wissenschaftliche Resultate der von N. M. Przewalski nach Central-Asien unternommenen Reisen. Zoologischer Theil, Amphibien und Reptilien (Band 3, Abt. 1. pt. 4: Lacertilia (Lacertidae, Scincidae), Ophidia, Chelonia, and notes and additions [pages 503-769, Kaiserl. Akad. Wissensch., St. Petersburg. vi, 769 pages [parallel German and Russian texts]
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (29 september 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/scincella+przewalskii/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ [a b] Scincella przewalskii i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 4 mars 2018.