Schweizertyska

variant av tyska språket

Schweizertyska (schweizertyska (Zürichdialekt): Schwiizertüütsch, tyska: Schweizerdeutsch) är ett sammanfattande namn på de alemanniska dialekter som talas i Schweiz.[1][2] Alemanniska talas också i Liechtenstein och Vorarlberg i Österrike samt (i mindre utsträckning) i Baden-Württemberg, västra Bayern i Tyskland, Alsace i Frankrike, och hos Walsersamhället i Italien. Ur en lingvistisk synvinkel finns det inga språkgränser mellan de alemanniska dialekterna av schweizertyska och de andra alemanniska dialekterna.[3]

Schweizertyska
Schwiizertüütsch
Talas iSchweiz Schweiz
SpråkfamiljIndoeuropeiska
Latinska alfabetet
Officiell status
Officiellt språk iinget
Språkkoder
ISO 639-3gsw
Alemanniskans utbredning.

Schweizertyskan skrivs i utpräglade kultur- och lingvistiksammanhang[1] samt på alemanniska Wikipedia [1] och för SMS, på Facebook och Youtube m.m. Schweizertyskan saknar dock officiell status, då standardtyska är den officiella tyskan i Schweiz. All formell skrift och stora delar av media sker på standardtyska och dessutom förväntas det talas under lektionstid alla skolor. Nästan alla i de tysktalande delarna av Schweiz behärskar således standardtyska, även om det inte är alla som gärna pratar det.

Schweizertyska skiljer sig avsevärt från standardtyska; om man ponerar att standardtyska är rikssvenska är Zürichtyska riksdanska och Walsertyska sydjylländska. Även de schweiziska dialekterna skiljer sig markant från varandra, varvid ömsesidig förståelighet inte alltid är självklar.

KuriosaRedigera

Svenska ordet müsli kommer från schweizertyska och kallas Müesli. Det snarlika Müüsli betyder inte "müsli" utan "möss" ("mus" i plural). Müesli är diminutiv till Mues, tyska Mus, kall gröt, som läkaren Maximilian Oskar Bircher-Benner år 1900 lanserat på sitt sanatorium på Zürichberg.

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b] Nationalencyklopedin. Bd 16. Höganäs: Bra böcker. 1995. sid. 322 schweizertyska. ISBN 91-7024-619-X 
  2. ^ Nationalencyklopedin. Bd 1. Höganäs: Bra böcker. 1989. sid. 176, alemanniska. ISBN 91-7024-619-X 
  3. ^ Glaser, Elvira. ”Ist das Schweizerdeutsche eine eigene Sprache?” (på tyska). Universität Zürich. https://www.linguistik.uzh.ch/de/easyling/faq/kolmer-schweizerdeutsch.html. Läst 20 oktober 2020. 

Externa länkarRedigera