Santa Maria della Purificazione in Banchi

Santa Maria della Purificazione in Banchi, även benämnd Santa Maria in Candelora[1] och Santo Stefano de Ponte,[2] var en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt Jungfru Maria. Kyrkan var belägen i Rione Ponte, vid dagens Via del Banco di Santo Spirito / Largo Ottavio Tassoni. ”Purificazione” (italienska ’rening’) anger att kyrkan var invigd åt Jungfru Marie kyrkogång. ”Candelora” är italienskans ord för Kyndelsmässodagen.

Santa Maria della Purificazione in Banchi
Kyrka
Santa Maria della Purificazione in Banchi. Fotografi från 1880-talet.
Santa Maria della Purificazione in Banchi.
Fotografi från 1880-talet.
Land Italien Italien
Ort Rom
Trossamfund Romersk-katolska kyrkan
Stift Roms stift
Plats dagens Via del Banco di Santo Spirito / Largo Ottavio Tassoni
Santa Maria della Purificazione in Banchi (nummer 553 vid den röda pilen) på Giovanni Battista Nollis Rom-karta från 1748. Nummer 551 anger Vicolo dell'Oro och nummer 572 Banco di Santo Spirito.
Santa Maria della Purificazione in Banchi (nummer 553 vid den röda pilen) på Giovanni Battista Nollis Rom-karta från 1748. Nummer 551 anger Vicolo dell'Oro och nummer 572 Banco di Santo Spirito.
Santa Maria della Purificazione in Banchi (nummer 553 vid den röda pilen) på Giovanni Battista Nollis Rom-karta från 1748. Nummer 551 anger Vicolo dell'Oro och nummer 572 Banco di Santo Spirito.

Kyrkans historia redigera

Kyrkan nämns i en bulla promulgerad 1186 av påve Urban III; bullan uppräknar den bland filialerna till församlingskyrkan San Lorenzo in Damaso. Kyrkan benämns Santo Stefano de Ponte, vilken anger att den ursprungligen var helgad åt den helige Stefanos.[1]

År 1444 överlät påve Eugenius IV den då nedgångna kyrkobyggnaden åt Confraternita dei Transalpini, som lät restaurera den och helga den åt Jungfru Maria med namnet Santa Maria dei Transalpini eller Santa Maria delle Quattro Nazioni.[3] Dessa fyra nationer syftar på fransmän, burgunder, lorrainare och savojarder.[1]

Kyrkans absid restaurerades 1732 och nya konstverk beställdes. Absiden rasade dock delvis 1795, vilket innebar att man tvingades att återuppbygga denna och högaltaret. År 1870 företogs ånyo en restaurering, denna gång av kyrkans golv.

Kyrkans takfresk framställde Herrens omskärelse, utförd av Giulio Romanos skola, och högaltaret hade en ikon föreställande Jungfru Maria.[4]

Rivning redigera

Kyrkan Santa Maria della Purificazione in Banchi revs 1888[5] vid anläggandet av Corso Vittorio Emanuele II, som förbinder Piazza del Gesù med Piazza Pasquale Paoli vid Ponte Vittorio Emanuele II. Kyrkans 1400-talsfasad med två skulpterade lejon kan beskådas på gården till Palazzo di San Luigi dei Francesi.[1]

Bilder redigera

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b c d] Lombardi 1998, s. 177.
  2. ^ Hülsen 1927, s. 482.
  3. ^ Armellini 1891, s. 352.
  4. ^ Venuti 1767, s. 177.
  5. ^ Pautrier 2013, s. 283.

Tryckta källor redigera

  • Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. OCLC 9269651 
  • Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. OCLC 3696954 
  • Lombardi, Ferruccio (1998) (på italienska). Roma: le chiese scomparse: la memoria storica della città (2). Roma: Fratelli Palombi Editori. ISBN 88-7621-069-5. OCLC 41949329 
  • Melchiorri, Giuseppe (1840) (på italienska). Guida metodica di Roma e suoi contorni. Roma: Tipografia Puccinelli. OCLC 602658635 
  • Nibby, Antonio (1838) (på italienska). Roma nell'anno MDCCCXXXVIII. Roma: Tipografia delle Belle Arti. OCLC 4147982 
  • Pautrier, Massimo (2013) (på italienska). I Santi delle Chiese medievali di Roma (IV–XIV secolo). Roma. ISBN 978-1-291-37077-5 
  • Venuti, Ridolfino (1767) (på italienska). Accurata, e succinta descrizione topografica e istorica di Roma moderna. Roma: Carlo Barbiellini al Corso. OCLC 8825495