Sandsmalbi (Lasioglossum sabulosum) är en biart som först beskrevs av Warncke 1986.[3][4] Den ingår i släktet smalbin och familjen vägbin.[4][3] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[5]

Sandsmalbi
Status i världen: Nära hotad[1]
Status i Sverige: Livskraftig[2]
Sandsmalbi, hane.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljVägbin
Halictidae
SläkteSmalbin
Lasioglossum
ArtSandsmalbi
Lasioglossum sabulosum
Vetenskapligt namn
§ Lasioglossum sabulosum
Auktor(Warncke, 1986)
Hitta fler artiklar om djur med

Beskrivning redigera

Sandsmalbiet är ett avlångt, svart bi med en kroppslängd mellan 6 och 7 mm. Hos honan är clypeus (munskölden)[a] och pannan något utbuktande, men inte hos hanen. Han har å andra sidan en gulbrun spets på munskölden, och gulbruna käkar och överläpp[a]. Antennerna är gula på undersidan, mest tydligt hos hanen. Honan har smala, vita hårband längs bakkanten på tergit 2 till 4, och liknande fläckar av vitt hår på främre delen av tergit 2 och 3.[b] Hanen saknar alla sådana hårfläckar. Förväxlingsart är franssmalbi, och vissa auktoriteter har framkastat att sandsmalbi och franssmalbi skulle vara samma art.[6]

Ekologi redigera

Arten är bunden till sandmarker som bland annat sandtäkter.[6] Globalt flyger den främst till ljungblommor,[1] men har i Sverige iakttagits på maskrosor, gråfibbla och höstfibbla[6].

Utbredning redigera

Sandsmalbiet är en uteslutande europeisk art, som förekommer i Frankrike, Schweiz, Tyskland, Belgien, Nederländerna och Sverige.[1]

I Sverige är den sällsynt i södra Halland och västra Blekinge. På senare år har den dessutom påträffats i Skåne (främst efter 2007) och Värmland (2002).[6] Man tror emellertid att de senare fynden inte är några nya populationer, utan att de har funnits där en längre tid med förbisetts vid tidigare inventeringar.[6][2]

Arten förekommer inte i Finland.[7]

Status redigera

Arten är rödlistad som nära hotad ("NT") globalt,[1] men i Sverige är den numera (2020) klassificerad som livskraftig. 2010 och 2015 rödlistades den dock som nära hotad ("NT").[2]. Internationellt sett är de största hoten habitatförlust till följd av skogsplantering, byggnation och sandtäkt.[1]

Källor redigera

  1. ^ [a b c d e] Pauly, A. & Michez, D. 2015 Lasioglossum sabulosum . Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 19 december 2022.
  2. ^ [a b c] Cederberg, B., Hagman, A., Johansson, N., Stenmark, M. et al. (2020). ”Sandsmalbi Lasioglossum sabulosum. Naturvård. Artdatabanken. https://artfakta.se/naturvard/taxon/dufourea-sabulosum-232218. Läst 20 december 2022. 
  3. ^ [a b] de Jong, Y. (2016). ”Lasioglossum sabulosum (Warncke, 1986) | sandsmalbi”. Namn och släktskap. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/232218/details?lang=sv. Läst 19 december 2022. 
  4. ^ [a b] Lasioglossum sabulosum (Warncke, 1986)” (på engelska). Integrated Taxonomic Information System (ITIS). https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=759220#null. Läst 19 december 2022. 
  5. ^ Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (17 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/lasioglossum+sabulosum/match/1. Läst 24 september 2012. 
  6. ^ [a b c d e] Cederberg, B., Hagman, A., Johansson, N., Stenmark, M. et al. (2020). ”Sandsmalbi Lasioglossum sabulosum. Artbestämning. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/232218. Läst 20 december 2022. 
  7. ^ Juho Paukkunen (2019). ”Sandsmalbi – Lasioglossum. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204365. Läst 20 december 2022. 

Kommentarer redigera

  1. ^ [a b] Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum eller överläppen.
  2. ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

Externa länkar redigera