San Salvatore alle Coppelle är en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt Frälsaren Jesus Kristus. Kyrkan är belägen vid Via delle Coppelle i Rione Sant'Eustachio och tillhör församlingen Sant'Agostino in Campo Marzio. San Salvatore alle Coppelle är Rumäniens nationskyrka i Rom. Liturgin firas enligt bysantinsk-rumänsk rit.[1]

San Salvatore alle Coppelle
Kyrka
Exteriören vid Via delle Coppelle.
Exteriören vid Via delle Coppelle.
Land Italien Italien
Län Lazio
Ort Rom
Trossamfund Romersk-katolska kyrkan
Stift Roms stift
Församling Sant'Agostino in Campo Marzio
Plats Via delle Coppelle / Piazza delle Coppelle
Invigd 26 november 1195
Interiören.
Interiören.
Interiören.

Tillnamnet ”Coppelle” är plural av italienskans coppella, ”liten skål”, och skall då åsyfta de hantverkare som i området tillverkade skålar. Enligt en annan teori kommer tillnamnet av latinets cupa, ”tunna”, och skall då syfta på de tunnbindare som verkade i grannskapet.[2][3]

Historia redigera

Kyrkans tidiga historia är höljd i dunkel, men förmodligen uppfördes den under påve Celestinus III:s pontifikat (1191–1198); enligt en bevarad inskription konsekrerades kyrkan den 26 november 1195.[4] Kyrkan bar ursprungligen namnet San Salvatore della Pietà.[3] Enligt Ferruccio Lombardi företogs emellertid endast en restaurering och nykonsekrering av en redan befintlig kyrka det angivna året.[5]

I mitten av 1700-talet restaurerades kyrkan under ledning av arkitekten Carlo de Dominicis.[6]

I vänster sidoskepp återfinns gravmonumentet över kardinal Giorgio Spinola, utfört av Bernardino Ludovisi år 1744.[7]

Bilder redigera

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ ”Chiesa rettoria San Salvatore alle Coppelle” (på italienska). Vicariatus Urbis. Diocesi di Roma. Arkiverad från originalet den 25 augusti 2017. https://archive.is/20170825145027/http://www.vicariatusurbis.org/?page_id=188&ID=843. Läst 25 augusti 2017. 
  2. ^ Armellini 1891, s. 442.
  3. ^ [a b] Rendina 2000, s. 332.
  4. ^ Forcella 1876, s. 499.
  5. ^ Lombardi 1993, s. 196.
  6. ^ Escobar 1992, s. 197.
  7. ^ Caiola 1996, s. 63.
  8. ^ Escobar 1992, s. 196.

Tryckta källor redigera

Externa länkar redigera