Sammansättning är ett lexem, dvs en betydelseenhet som är sammansatt av flera självständiga ord, till exempel fogas järn och väg till järnväg. I fallet svart hål bildas inte ett sammanskrivet ord men däremot ett fast uttryck som betyder något annat än ett svartfärgat hål. Resultatet är i båda fallen ett lexem som innehåller två rotmorfem som kallas förled och efterled. Att sätta samman ett ord med ett affix som inte förekommer självständigt är en annan process som kallas avledning om ordklassen förändras, annars är det en grammatisk böjning.

Sammansättning handlar om ordets betydelse och är inte detsamma som sammanskrivning som handlar om skriftens utformning. Mellanrum mellan orden började användas i Europa först omkring 800 e.Kr., dvs före dess var alla ord sammanskrivna. Olika språk skiljer sig mycket åt i sammansättningsbruket. Det ovan beskrivna bruket är mycket vanligt i exempelvis svenska, tyska och finska, medan andra språk hellre tillgriper andra medel. Sammansatta, men särskrivna lexem är vanliga i engelska stone house, slaviska språk gör ofta förleden till ett adjektiv som polska kamienny dom, bokstavligen "stenigt hus" medan romanska språk bildar fasta uttryck med huvudordet först, en preposition och avslutar med en bestämning, franska maison en pierre, bokstavligen "hus av sten".

SandhiRedigera

Att ett ord är sammansatt innebär att de ingående morfemen uttalas i ett svep utan mellanliggande paus. Detta påverkar uttalet. Ibland förenas rotmeorfemen med ett interfix (i svenskan ofta foge-s), till exempel statsapparat. Detta är speciellt vanligt när tre eller fler rotmorfem sätts samman, till exempel blir järnväg och bro till järnvägsbro, högskola och student till högskolestudent. På svenska skrivs aldrig tre likadana bokstäver efter varandra, så ägg och gula fogas till äggula. Efter stavningsreformen 1996 började tyska skolor tillåta stavning med tre konsonater i rad, till exempel Schifffahrt och Schwimmmeister[1] Detta gäller även isländska, till exempel slikkkaramella och gulllitaður.[2] Eftersom ck används i stället för dubbelteckning av k i svenska, behålls stavningen vid sammansättning, som i krockkudde och backkrön.

Typer av sammansättningRedigera

Determinativ sammansättningRedigera

Den vanligaste typen av sammansättning är determinativ. I en determinativ sammansättning av två led, är det första ledet en bestämning, eller beskrivning av det andra. Det andra ledet är det semantiskt, dvs. betydelsemässigt viktiga. Man kan säga att det första ledet i sammansättningen determinerar det andra ledet. Ett exempel är ordet stenhus. Ett stenhus är en sorts hus, inte en sorts sten. Det första ledet sten beskriver det andra hus. Ett stenhus är ett hus av sten, inte av trä eller plast. Ordet stenhus kan parafraseras som hus av sten, där prepositionsfrasen är ett attribut. Om man kastar om orden, som hos sockerbit och bitsocker, eftersom den första delen av ordet är underordnad den senare. En determinativ sammansättning är normalt endocentrisk, vilket innebär att det ena ledet - det senare - kan stå för hela sammansättningen, till exempel är ett stenhus ett slags hus (stenhus är hyponym till hus).

Kopulativ sammansättningRedigera

En kopulativ sammansättning innebär att relationen mellan leden (vilka tillhör samma ordklass) kan betecknas med konjunktionen "och", till exempel en gulröd skjorta är både gul och röd. Sådana sammansättningar kan ofta kastas om, utan att betydelsen skiftar; till exempel är gulröd och rödgul synonyma. En kopulativ sammansättning kan vara svår att tolka determinativt eftersom leden i viss mån kan ha motsatt betydelse; svartvit är inte en svart typ av vit, utan svart och vitt.

Possessiv sammansättningRedigera

Possessiv eller bahuvrihisammansättning, är ytterligare en typ av sammansättning. Denna typ betecknar ett karaktärsdrag hos referenten. "Några exempel är trefot, rödstjärt och svarthätta. Man kan inte säga att en trefot är en slags fot eller att en rödstjärt är en slags stjärt. Istället är trefot något som har tre fötter och en rödstjärt en fågel med en röd stjärt. ... Den röda stjärten är ett framträdande drag hos fågeln rödstjärt, och förleden, röd, determinerar, bestämmer alltså efterleden, stjärt, precis som i vanliga determinativa sammansättningar." (G.Josefsson 2009[3]) Ordet bahuvrihi är sanskrit, och i sig en bahuvrihisamansättning. Bahu betyder ungefär mycket, rihi betyder ris, och bahuvrihi betyder ungerfär rik person - någon med mycket ris. I bahuvrihisammansättning får ett karaktärsdrag stå för helheten (metonymi).

Imperativisk sammansättningRedigera

Imperativiska sammansättningar består av en verbrot och en partikelrot. Dessa sammansättningar har betoning på sista stavelsen (partikeln) och är ofta mycket starkt lexikaliserade. Trots att denna typ består av en verbrot och en partikelrot har sammansättningen som helhet ofta substantivisk funktion.[4] Exempel på imperativiska sammansättningar är krypin, (leken) tittut, svängom och suput.

Fast förbindelseRedigera

Fasta förbindelser består av en verbpartikel samt en verbrot, i den ordningen. Exempel på fasta förbindelser är igenkänna, insjukna och understryka. Motsatsen till en fast förbindelse är en lös förbindelse som består av ett verb och en fristående partikel.[3] Exempel på lösa förbindelser är känna igen, sjukna in och stryka under. Det sistnämnda exemplet, understryka vs. stryka under, illustrerar hur betydelsen kan ändras beroende på om orden sammansatts i en fast förbindelse, eller står var för sig i en lös förbindelse.

ReferenserRedigera

  1. ^ Språktidningen, december 2009, s. 31
  2. ^ Rudholm, Susanne. ”Isländska på nätet, Alfabetet”. Arkiverad från originalet den 2 december 2013. https://web.archive.org/web/20131202221402/http://medlem.spray.se/sprakon/alfabet.htm. Läst 25 augusti 2011. 
  3. ^ [a b] Josefsson, Gunlög (2009). Svensk universitetsgrammatik för nybörjare (IBSN 978-91-44-5204-5) (2:2). sid. 103 
  4. ^ 1943-, Jörgensen, Nils, (1987). Nusvensk grammatik (Uppl. 1:2). Liber. ISBN 9140607275. OCLC 22416380. https://www.worldcat.org/oclc/22416380 

Se ävenRedigera