Sahelbiätare (Merops viridissimus) är en fågel i familjen biätare inom ordningen praktfåglar.[1] Den betraktades tidigare som underart till grön dvärgbiätare (Merops orientalis) men urskiljs allt oftare som egen art.

Sahelbiätare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningPraktfåglar
Coraciiformes
FamiljBiätare
Meropidae
SläkteMerops
ArtSahelbiätare
M. viridissimus
Vetenskapligt namn
§ Merops viridissimus
AuktorSwainson, 1837
Synonymer
  • Merops orienatlis viridissimus

Utseende och läten redigera

Sahelbiätaren är mycket lik sina nära släktingar arabisk biätare (Merops cyanophrys) och orientbiätare (Merops orientalis) och dessa tre behandlades tidigare som en och samma art, grön dvärgbiätare. De är alla små (17–18 cm), övervägande gröna biätare med svart ögonbrynsstreck och ett svart band mellan bröst och strupe. Sahelbiätaren skiljer sig från de övriga två genom sina mycket långa och smala upp till 10 cm förlängda centrala stjärtpennor. Den har också karakteristiskt äppelgrön strupe och undersida samt gulgrön snarare än blå grön övre del av stjärten. Vidare är hand- och armpennor bronsbeige, ej gröna. Inga skillnader i läten har ännu dokumenterats.[2]

Utbredning och systematik redigera

Fågeln delas in i två underarter med följande utbredning:[2]

 
Underarten cleopatra i Egypten.

Artstatus redigera

Arten ansågs tidigare ofta vara en del av grön dvärgbiätare (Merops orientalis). 2014 delades denna dock upp i tre skilda arter av Birdlife International och IUCN på basis av avvikande utseende: sahelbiätaren, arabisk biätare (Merops cyanophrys) på Arabiska halvön och asiatiska orientbiätare (Merops orientalis i begränsad mening).[1][2] Sedan 2021 urskiljs dessa även som egna arter av tongivande International Ornithological Congress (IOC)[3], Clements et al följde efter 2022[4] och BirdLife Sverige 2024.[5]

Levnadssätt redigera

Fågeln hittas i arida skogslandskap med spridda träd på huvudsakligen bar jord eller sand. Den livnär sig av insekter, huvudsakligen steklar, men även skalbaggar, termiter, flugor, halvvingar och fjärilar. Äggläggning sker i april i Egypten, mellan april och juni i Senegal och Gambia, mars-maj i Mali och mars-april i Nigeria. Efter häckning sprider den sig vida omkring.[2]

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som lokalt ganska vanlig i hela utbredningsområdet. På senare tid har den expanderat sitt utbredningsområde norrut i Egypten.[6]

Noter redigera

  1. ^ [a b c d e] Birdlife International 2014 Merops viridissimus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ [a b c d] del Hoyo, J., Collar, N. & Kirwan, G.M. (2016). African Green Bee-eater (Merops viridissimus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från [1] 2016-09-17).
  3. ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.2). doi :  10.14344/IOC.ML.11.2.
  4. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2022. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2022 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
  5. ^ Erling Jirle et al. (2024) "Förändringar i Tk:s lista: Rapport 14 från Taxonomikommittén", Vår Fågelvärld, vol.83, nr.1, sid:38-42
  6. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Sargatal, J. 2001. Handbook of the Birds of the World, vol. 6: Mousebirds to Hornbills. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Externa länkar redigera