Barasingahjort[2] eller Barasingha (Rucervus duvaucelii) är ett hjortdjur som förekommer i Indien, Nepal och Bhutan. Den har tidigare även funnits i Pakistan och Bangladesh men tros nu vara utrotad där. Artbeståndet är listat som sårbart (VU) av IUCN.

Barasingahjort
Status i världen: Sårbar[1]
Barasingahjort
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningPartåiga hovdjur
Artiodactyla
FamiljHjortdjur
Cervidae
SläkteRucervus
ArtBarasingahjort
R. duvaucelii
Vetenskapligt namn
§ Rucervus duvaucelii
Auktor(G. Cuvier, 1823)
Utbredning
Utbredningsområde av de tre underarterna samt den ursprungliga utbredningen (gul).
Hitta fler artiklar om djur med

Barasingahjortar förekommer i Rudyard Kiplings Djungelboken.

Kännetecken

redigera

Barasingahjortens främsta kännetecken är den omfångsrika hornkronan, vilken består av 10-14 spetsar. Hornen har gett upphov till namnet, vilket kan härledas till ordet på hindi för 12 spetsar. Hanen når en mankhöjd på 132 centimeter och kan väga 170-180 kilo. Hinden är något mindre. Kroppslängden uppgår till 180 centimeter. De flesta individerna är enfärgade brun där svansens vita undersida bildar en kontrast.[3] Hannar är vanligen mörkare än honor och hos vissa exemplar finns mörka fläckar. Djurets klövar är breda, så att den lätt kan röra sig i träskmark.

Habitat

redigera

Två underarter förekommer i dalgångarna av Indus och andra floder som ofta blir översvämmade. Den tredje underarten lever i höglandet och föredrar skogar och torra ängar.[3]

Levnadssätt

redigera

Barasingahjort lever idag i grupper av femton till tjugo individer. Tidigare var hjordarna större med hundratals individer. Det finns en utpräglad hierarki bland hannarna och alfadjur har rätten att para sig först. För att nå en bättre position i hierarkin utkämpar hannarna strider.[3]

Arten kan vara aktiv på dagen och på natten. Födan består huvudsakligen av gräs och dessutom äter hjorten blad.[3]

Parningstiden ligger mellan september och april men de flesta parningar sker i december och januari. Efter dräktigheten som varar i 240 till 250 dagar föder honan vanligen ett ungdjur. Ungdjuret dias 6 till 8 månader. Efter två till tre år är ungen könsmogen. Individer i fångenskap blev upp till 23 år gamla.[3]

Arten hotas genom jakt och förstöringen av levnadsområdet.

Underarter

redigera

Vanligen delas arten i tre underarter:

  • Av Rucervus duvaucelii duvaucelii fanns tidigare tusentals individer på slättlandet vid Ganges och Brahmaputra. Populationen minskade betydlig under de senaste åren.
  • Underarten Rucervus duvaucelii branderi lever i höglandet av den indiska delstaten Madhya Pradesh. Under 1970-talet fanns bara 100 individer kvar och därför inrättades skyddsåtgärder i Kanha nationalparken. Idag uppskattas beståndet med 400 individer.
  • I Kaziranga nationalparken förekommer några hundra individer av Rucervus duvaucelii ranjitsinhi. Underarten listas som akut hotad.

Referenser

redigera
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 7 november 2008.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 23 februari 2009.

Tryckta källor

redigera
  1. ^ Rucervus duvauceliiIUCN:s rödlista, auktor: Duckworth, J.W., Samba Kumar, N., Chiranjibi Prasad Pokheral, Sagar Baral, H. & Timmins, R.J. 2015, besökt 13 februari 2023.
  2. ^ Kommissionens förordning (EU) 2017/160 om skyddet av vilda djur (PDF), Europeiska unionen, sid.11, läst 2018-09-01.
  3. ^ [a b c d e] Nowak, R. M. (1999) sid.1106−1107, Cervus duvaucelii.

Externa länkar

redigera