Robert Oppenheimer
Julius Robert Oppenheimer, född 22 april 1904 i New York, död 18 februari 1967 i Princeton, New Jersey, var en amerikansk teoretisk fysiker och professor i fysik vid University of California, Berkeley.
| Robert Oppenheimer | |
 Robert Oppenheimer i mitten av 1940-talet. | |
| Född | Julius Robert Oppenheimer 22 april 1904 New York, New York, USA[1] |
|---|---|
| Död | 18 februari 1967 (62 år) Princeton, New Jersey, USA[1] |
| Bosatt i | USA |
| Medborgarskap | USA |
| Forskningsområde | Teoretisk fysik |
| Institutioner | Manhattanprojektet University of California, Berkeley California Institute of Technology Institute for Advanced Study |
| Alma mater | Harvard University Universitetet i Cambridge Göttingens universitet |
| Doktorandhandledare | Max Born |
| Nämnvärda studenter | Samuel W. Alderson David Bohm Robert Christy Stan Frankel Willis E. Lamb Giovanni Rossi Lomanitz Philip Morrison Melba Phillips Hartland Snyder George Volkoff |
| Känd för | Framtagandet av kärnvapen Born–Oppenheimer-approximationen Oppenheimer–Volkoff-massan |
| Nämnvärda priser | Enrico Fermi-priset (1963) |
| Namnteckning |  |
Biografi
redigeraOppenheimer kom från en förmögen judisk familj med en imponerande konstsamling med tavlor av Picasso, Vuillard och van Gogh. Hans far Julius Seligmann Oppenheimer var en framgångsrik textilimportör, och hans mor Ella Friedman var målare. Robert Oppenheimer har kommit att kallas "atombombens fader" då han var administrativ/vetenskaplig ledare för Manhattanprojektet, vilket var kodnamnet för det hemliga forskningsprojekt som stod bakom USA:s framtagande av den första atombomben under andra världskriget.[2] Projektets första provsprängning, Trinitytestet, ägde rum i öknen vid Holloman Air Force Base och provsprängningsområdet White Sands Proving Ground i New Mexico den 16 juli 1945. Oppenheimer, som bevittnade sprängningen, tänkte för sig själv på en rad ur det hinduiska diktverket Bhagavadgita, ”Jag har blivit Döden, världarnas förintare”.[3][a]
Efter kriget blev Oppenheimer huvudrådgivare till det nybildade Atomic Energy Commission och använde bland annat denna befattning till att utöva påtryckningar för internationell kontroll över kärnvapen och kärnkraft. Detta för att motverka kärnvapenspridning samt kapprustning med Sovjetunionen. Efter att hamnat i onåd hos många politiker efter att frispråkigt uttalat sina åsikter under McCarthyeran, fick han 1954 sitt intyg om verkställd säkerhetskontroll återkallat i en mycket uppmärksammad prövning. Även om detta fråntog honom hans direkta politiska inflytande fortsatte han hålla föreläsningar, skriva och arbeta inom fysiken. Oppenheimer blev 1963, som en gest om politisk återupprättelse, tilldelad Enrico Fermi-priset av John F. Kennedy. På grund av mordet på John F. Kennedy blev priset istället överräckt av hans efterträdare Lyndon B. Johnson.
Oppenheimers främsta insatser inom fysiken är Born–Oppenheimer-approximationen, arbetet med teorin om elektroner och positroner samt de första förutsägelserna om tunneleffekten. Tillsammans med sina studenter gjorde han även betydelsefulla insatser inom den moderna teorin om neutronstjärnor och svarta hål, såväl som inom kvantmekanik, kvantfältteori och växelverkan mellan kosmiska partiklar. Som lärare och befrämjare av vetenskap är han ihågkommen som en av grundarna av den amerikanska skolan inom teoretisk fysik som under 1930-talet blev en av de världsledande. Efter andra världskriget blev han rektor över Institute for Advanced Study vid Princeton University.
Utmärkelser
redigeraSe även
redigeraKommentarer
redigera- ^ Oppenheimer berättade detta i en filmad intervju under inspelningen av dokumentären The Decision to Drop the Bomb från 1965.[4] Inom litteraturen syns ofta citatet som shatterer of worlds då det var så den var återgiven i Time Magazine den 8 november 1948.[5] Denna återgivning finns även med i boken Thousand Suns: A Personal History of the Atomic Scientists skriven av Robert Jungk 1958,[6] vilken grundade sig på en intervju med Oppenheimer.[7]
Referenser
redigera- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 21 juli 2011.
Noter
redigera- ^ [a b] Hans Bethe (1997). ”J. Robert Oppenheimer 1904-1967”. Biographical Memoirs (Washington, D.C.: The National Academy of Sciences) 71: sid. 175–218. http://books.nap.edu/openbook.php?record_id=5737&page=175. Läst 21 juli 2011. (engelska)
- ^ Bird, Kai; Sherwin Martin J. (2005). American Prometheus: the triumph and tragedy of J. Robert Oppenheimer. New York: Alfred A. Knopf. sid. 12. Libris 9676062. ISBN 0-375-41202-6. OCLC 56753298 (engelska)
- ^ Olausson, Peter. ”I am become death”. http://www.faktoider.nu/oppenheimer.html. Läst 21 juli 2011.
- ^ ”J. Robert Oppenheimer "Now I am become death..."”. Atomic Archive. http://www.atomicarchive.com/Movies/Movie8.shtml. Läst 21 juli 2011. (engelska)
- ^ ”The Eternal Apprentice”. Time. 8 november 1948. Arkiverad från originalet den 19 augusti 2011. https://www.webcitation.org/612h7DMpp?url=http://www.time.com/time/magazine/article/0,9171,853367-8,00.html. Läst 21 juli 2011. (engelska)
- ^ Jungk, Robert (1958). Brighter than a Thousand Suns: a Personal History of the Atomic Scientists. New York: Harcourt Brace. sid. 201. ISBN 0-15-614150-7. OCLC 181321 (engelska)
- ^ James A. Hijiya (juni 2000). ”The Gita of Robert Oppenheimer”. Proceedings of the American Philosophical Society 144 (2): sid. 123–124. Arkiverad från originalet den 15 maj 2013. https://web.archive.org/web/20130515224154/http://www.amphilsoc.org/sites/default/files/Hijiya.pdf. Läst 14 december 2010. Arkiverad 15 maj 2013 hämtat från the Wayback Machine. (engelska)
- ^ ”Minor Planet Center 67085 Oppenheimer” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=67085. Läst 23 juli 2023.
- ^ ”Oppenheimer on Moon” (på engelska). International Astronomical Union. 18 oktober 2010. https://planetarynames.wr.usgs.gov/Feature/4480. Läst 30 januari 2024.
Källor
redigera- Hans Bethe. ”J. Robert Oppenheimer”. Biographical Memoirs. The National Academy of Sciences. http://books.nap.edu/openbook.php?record_id=5737&page=175.
- Det sista vapnet: Hur atombomben kom till - Richard Rhodes, Hammarström & Åberg, 1990, ISBN 91-7638-080-7
Externa länkar
redigera
Wikimedia Commons har media som rör Robert Oppenheimer.
