Robert Ley, född 15 februari 1890 i Niederbreidenbach, död 25 oktober 1945 i Nürnberg, var en tysk nazistisk politiker och Obergruppenführer i Sturmabteilung (SA). Han var chef för Deutsche Arbeitsfront (DAF) från 1933 till 1945. Från 1930 var han ledamot av tyska riksdagen.

Robert Ley

Robert Ley år 1933.

Tid i befattningen
1933–1945
Kansler Adolf Hitler

Född 15 februari 1890
Niederbreidenbach, Rhenprovinsen, Preussen, Kejsardömet Tyskland
Död 25 oktober 1945 (55 år)
Nürnberg, Tyskland
Gravplats Kroppen kremerad
Nationalitet Tysk
Politiskt parti Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP)
Residens Berlin
Maka 1) Elizabeth Schmidt (skilsmässa 1938)
2) Inge Spilcker (1916–1942; giftermål 1938)
Relationer Madeleine Wanderer (född 1925; älskarinna 1943–1945)
Barn Renate (1922–2004)
Lore (född 1938)
Wolf (född 1940)
Gloria (född 1941)
Rolf Robert (född 1944)
Militärtjänst
Slag/Krig Första världskriget

Efter andra världskriget ställdes Ley inför rätta inför den internationella militärtribunalen i Nürnberg. Han begick självmord innan rättegången inleddes.

Biografi

redigera

Adolf Hitler utnämndes till Tysklands rikskansler den 30 januari 1933. I maj samma år avskaffade han de tyska fackföreningarna och gav Ley i uppdrag att bygga upp Deutsche Arbeitsfront (DAF), den tyska arbetsfronten, som skulle ersätta fackföreningsrörelsen. I DAF ingick ett antal organisationer som Kraft durch Freude (”Kraft genom glädje”), som bland annat var arbetarnas fritidsorganisation, och Schönheit der Arbeit, (arbetsmiljöorganisation). DAF exploaterade slavarbetskraft från ockuperade länder under andra världskriget.

Ley skilde sig 1938 från sin första hustru och gifte om sig med Inge Spilcker. Hon drabbades av en svår postpartumdepression och begick självmord i slutet av december 1942.[1]

År 1941 publicerade Ley stridsskriften Internationaler Völkerbrei oder Vereinigte National-Staaten Europas?.

Efter kriget åtalades Ley inför den internationella militärtribunalen i Nürnberg. Anklagelseakten offentliggjordes den 14 oktober 1945. Ley begick självmord kort därefter; han ströp sig med en handduk fäst vid ett avloppsrör i sin cell.[2] I ett avskedsbrev förklarade Ley att han inte stod ut med tanken på att ställas inför rätta som en brottsling. Han ifrågasatte tribunalens legitimitet och undrade enligt vilket lands lagar han skulle dömas.[3]

Referenser

redigera

Tryckta källor

redigera

Externa länkar

redigera