För amerikanske skådespelaren och regissören, se Richard Carlson.

Richard Carlsohn[a], ursprungligen Leif Rickard Karlsson[2], född 29 januari 1965 i Tranås, Säby församling, Jönköpings län[3], är en svensk musikalartist och skådespelare.

Richard Carlsohn
FöddLeif Rickard Karlsson
29 januari 1965 (59 år)
Tranås, Säby församling, Småland
Aktiva år1981–
Betydande roller
Lilleman i musikalen Stoppa världen, jag vill hoppa av 1987
Konferencieren i Cabaret på Oscarsteatern 1989
IMDb SFDb

Biografi redigera

Richard Carlsohn är son till plåtslagaremästaren Rune Schierbeck (tidigare Karlsson) och tandsköterskan Iréne, ogift Johansson.[4] Under skoltiden i Tranås startade han en teatergrupp och satte han upp flera musikaler.[5] År 1981 satte han upp musikalerna Evita, Jesus Christ Superstar och Säg det på en söndag på Holavedsgymnasiet i Tranås. I egen regi spelade han Konferencieren i Cabaret, också i Tranås, vilket uppmärksammades på riksplanet.[6] Han fick medverka i Gomorron Sverige som leddes av Per Ragnar. Inslaget sågs av Karin Falck som lät honom medverka i ett underhållningsprogram. Där upptäcktes han av Vicky von der Lancken som satte upp en krogshow på Bacchi Wapen, en uppsättning som ledde till att han fick DN:s kritikerpris som bästa underhållare.[5]

Richard Carlsohn medverkade 1987 i rollen som Lilleman i musikalen Stoppa världen, jag vill hoppa av.[7] År 1989 medverkade han i Oscarsteaterns uppsättning av Cabaret[7] och blev delvis kvar vid samma teater som inhoppare för Mikael Samuelson i Phantom of the Opera. Han har sedan medverkat i en rad uppsättningar bland andra Kungen och jag, Jesus Christ Superstar och talpjäsen Gökboet. I början av 1990-talet innehade Carlsohn en av huvudrollerna som Marius i den svenska uppsättningen av Les MisérablesCirkus i Stockholm. Sedan 2001 är han verksam på Östgötateatern[7] i Norrköping och Linköping där han medverkat i uppsättningar som Tolvskillingsoperan, Dreyfus och En vintersaga.

Carlsohn har även tävlat i svenska Melodifestivalen 1993, sjungit in grammofonskivor och framträtt i TV-programmet Blåsningen, samt spelat Sir Percy Blakeney i musikalen Röda nejlikanÖstgötateatern. Han har därefter medverkat i Cabaret, Arsenik och Gamla Spetsar (2008), Showboat (2009) och Chicago (2010).

Filmografi i urval redigera

Teater redigera

Roller (ej komplett) redigera

År Karaktär Produktion Regi Teater
1980 Che Evita
Richard Carlsohn[8]
1981 Jesus Jesus Christ Superstar
Richard Carlsohn[8]
1982 Konferencieren Cabaret
Richard Carlsohn[8]
1983 Säg det på en söndag[8]
1985 Cocky Spela spelet (The Roar of the Greasepaint – The Smell of the Crowd)
Anthony Newley
Ulla Sallert[8]
1986 Etienne La cage aux folles
Mary Bettini Oscarsteatern [8]
1987 Lilleman Stoppa världen - jag vill stiga av! (Stop the world - I want to get off)
Anthony Newley
Ivo Cramér[8]
Ensemble Cats[8]
1988 Teaterkatten Gus Cats[8]
Marius Les Misérables
John Caird [8]
1989 Fantomen
(Understudy)
The Phantom of the Opera
A. Mazella[8]
Konferencieren Cabaret
John Kander och Fred Ebb
Georg Malvius Oscarsteatern[9] [8]
1990 Song Lilling M. Butterfly
Georg Malvius
Herodes Jesus Christ Superstar
Anna-lena Engström[8]
Barfotaliv[8]
1991 Marius Les Misérables
Ken Caswell[8]
1992 Nico Zorba
Georg Malvius [8]
1993 Eddie Blodsbröder (Blood Brothers)
O.Ljungberg [8]
1994 I love my wife[8]
Cy Coleman och Michael Stewart
Herodes Jesus Christ Superstar
Göran Sarring[8]
Billy Bibbit Gökboet (One Flew Over the Cuckoo's Nest)
Göran Stangertz
1995 Molina Spindelkvinnans kyss (Kiss of the Spider Woman)
Johan Mulett [8]
1996 Joe Gillis Sunset Boulevard
Trevor Nunk [8]
1997 Prosit! Kommissarien (Busybody)
Jack Popplewell
Jan Hertz Palladium[10]
Greve Carl-Magnus Malcolm Sommarnattens leende (A Little Night Music)
Stephen Sondheim och Hugh Wheeler
Benny Fredriksson Riksteatern[11]
1998 Julian Marsch 42nd Street
Arne Strömgren[8]
1999 Kung Mongkut Kungen och jag (The King and I)
TJ Rizzo[8]
2001 Glada änkan (Die lustige Witwe)
[8]
Gustav III Maskeraden
Anders Sjöholm
2002 Mackie Kniven Tolvskillingsoperan (Die Dreigroschenoper)
Bertolt Brecht och Kurt Weill
Åsa Melldahl Östgötateatern[12][8]
2003 Adr Lamange Dreyfus
Claes Lunelveg
2004 Brodern Oväder
Claes Lundberg[8]
Clore Cleomenes En vintersaga (The Winter's Tale)
Torbjörn Astner
2005 Pontius Pilatus Jesus Christ Superstar
Lars Lingman[8]
2007 Percy Blakeney Röda nejlikan
Stina Ancher [8]
2008 Mercutio Romeo och Julia (The Tragedy of Romeo and Juliet)
Tereza Andersson
2009 Brophy Arsenik och gamla spetsar (Arsenic and Old Lace)
Hans Lindgren
2010 Ravenal Teaterbåten (Show Boat)
Robin Karlsson [8]
Bob Beyond Therapy
Pontus Plænge
2011 Konferencieren Cabaret
Tereza Andersson [8]
Billy Flynn Chicago
Mattias Carlsson [8]
2012 Osrick Hamlet
Regi Pontus Plænge
2013 Roy Cohn Änglar i America (Angels in America)
Tereza Andersson
2014 Georg von Trapp Sound of Music
Mattias Carlsson[8]
Richard Bluebird
Tereza Andersson
2015 Frankenstein

Utmärkelser redigera

Noter redigera

  1. ^ Folkbokförd Rickard Alexander Carlsohn Schierbeck[1]

Källor redigera

  1. ^ Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011).
  2. ^ Sveriges befolkning 1980, CD-ROM, Version 1.02, Sveriges Släktforskarförbund (2004).
  3. ^ Sveriges befolkning 1970, CD-ROM, Version 1.04, Sveriges Släktforskarförbund (2002).
  4. ^ ”Tranås : definition of Tranås and synonyms of Tranås (Swedish)”. dictionary.sensagent.com. http://dictionary.sensagent.com/Tran%C3%A5s/sv-sv/. Läst 9 augusti 2015. 
  5. ^ [a b] Folkbladet 7 december 2002: Richard Carlsohn anpassar sig inte Arkiverad 11 januari 2015 hämtat från the Wayback Machine., läst 11 januari 2015
  6. ^ Ericson Uno, Engström Klas, red (1989). Myggans nöjeslexikon: ett uppslagsverk om underhållning. 3, Buf-Crem. Höganäs: Bra böcker. sid. 74. Libris 7665081. ISBN 91-7752-255-9 
  7. ^ [a b c] Östgötateatern.se: Richard Carlsohn Arkiverad 7 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine., läst 11 januari 2015
  8. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad ae af] Sound of music programblad. Text: Richard Carlsohn. Ansvarig utgivare: Johan Celander, teaterchef på Östgötateatern
  9. ^ Marcus Boldemann (29 januari 1989). ”Äntligen åter musikteater på Oscars! Både show och allvar i 'Cabaret'”. Dagens Nyheter: s. 21. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1989-01-29/27/21. Läst 30 augusti 2015. 
  10. ^ ”Prosit! Kommissarien!”. Slagthuset. Arkiverad från originalet den 24 september 2015. https://web.archive.org/web/20150924102545/http://www.slagthuset.com/slagthuset/Museum/Prosit/A.Prosit.htm. Läst 29 juni 2015. 
  11. ^ Leif Zern (2 november 1997). ”Sommarnatt utan leende. Riksteaterns föreställning hävdar sig bättre musikaliskt”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/teater/musikal-sommarnatt-utan-leende-riksteaterns-forestallning-havdar-sig-battre-musikaliskt/. Läst 25 maj 2019. 
  12. ^ Ingegärd Waaranperä (9 december 2002). ”Lättsam spelstil. Ypperlig skönsång men ofta saknas Brechts politiska skärpa”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/kultur/lattsam-spelstil-ypperlig-skonsang-men-ofta-saknas-brechts-politiska-skarpa/. Läst 4 mars 2022. 

Externa länkar redigera