Öppna huvudmenyn

Rhododendronfink[2] (Callacanthis burtoni) är en asiatisk fågel i familjen finkar inom ordningen tättingar.[3]

Rhododendronfink
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Spectacled Finch I IMG 3307 (cropped).jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFinkar
Fringillidae
SläkteCallacanthis
ArtRhododendronfink
C. burtoni
Vetenskapligt namn
§ Callacanthis burtoni
Auktor(Gould, 1838)
Hitta fler artiklar om fåglar med

UtseendeRedigera

Rhododendronfinken är en stor (17-18 cm) fink, med kraftig, konformad näbb, djupt kluven stjärt och distinkt ansiktsteckning. Hane har scharlakansrött på panna, tygel och en fläck bakom ögat, medan huvudet i övrigt är svart. Den är vidare brun på mantel och rygg, brunrosa undertill. Vingarna är svarta med vita spetsar. Honan är orangegul på huvudet där hanen är scharlakansröd och är generellt mer dämpad i färgerna.[4][5]

Utbredning och systematikRedigera

Rhododendonfinken förekommer i Himalaya (Kashmir till Nepal och Sikkim).[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Fågeln placeras som enda art i släktet Callacanthis och är närmast släkt med epålettfinken (Pyrrhoplectes epauletta) och karmosinfinken (Agraphospiza rubescens).[6][7]

LevnadssättRedigera

Rhododendronfinken häckar i bergsbelägen barr- och rhododendronskog på mellan 2270 och 3300 meters höjd. Den lever mestadels av skott, knoppar och frön från träd, huvudsakligen gran och Cedrus deodara, men även bark från rhododendron och olvonbär. Fågeln häckar från mitten av maj till augusti i rätt små revir där par kan häcka inom 150 meter från varandra.[4]

Status och hotRedigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som lokalt vanlig till fåtalig.[8]

NamnRedigera

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar brittiska naturforskaren Edward Burton (1790-1867).[9]

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Callacanthis burtoni Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ [a b] Clement, P. (2018). Spectacled Finch (Callacanthis burtoni). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/61377 16 december 2018).
  5. ^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
  6. ^ Zuccon, D., Prys-Jones, R., P.C. Rasmussen, and P.G.P. Ericson (2012), The phylogenetic relationships and generic limits of finches (Fringillidae), Mol. Phylogenet. Evol. 62, 581-596.
  7. ^ Tietze, D.T., M. Päckert, J. MArtens, H. Lehmann, and Y.-H. Sun (2013), Complete phylogeny and historical biogeography of true rosefinches (Aves: Carpodacus), Zool. J. Linn. Soc. 169, 215-234.
  8. ^ Clement, P., Harris, A. and Davis, J. 1999. Finches and sparrows. Christopher Helm, London.
  9. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkarRedigera