Rhinolophus madurensis

art av fladdermöss

Rhinolophus madurensis är en fladdermus i familjen hästskonäsor. Arten liknar Rhinolophus celebensis och den listades en längre tid som synonym. Efter olika studier under 1990-talet och tidiga 2000-talet blev populationen godkänd som art.[2][1]

Rhinolophus madurensis
Status i världen: Sårbar[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningFladdermöss
Chiroptera
FamiljRhinolophidae
SläkteHästskonäsor
Rhinolophus
ArtRhinolophus madurensis
Vetenskapligt namn
§ Rhinolophus madurensis
AuktorK. Andersen, 1918
Utbredning
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Arten har allmänt kortare underarmar (38 till 41 mm) än Rhinolophus celebensis (40 till 44 mm långa underarmar). Dessutom har hörntanden hos Rhinolophus madurensis kontakt till den andra framtanden och till den första premolaren. Hos Rhinolophus celebensis finns på varje sida om hörntanden en liten klaff. Ett exemplar hade 14,6 mm stora öron.[3]

Denna fladdermus förekommer endemisk på den indonesiska ön Madura och på Kangeanöarna nordöst om ön Java. Öarnas högsta toppar ligger cirka 500 meter över havet. Individerna vilar i grottor och besöker skogar för att leta efter föda.[1]

Arten hotas av kalkstensbrott samt av skogsavverkningar i samband med skogsbruk eller när jordbruksmark etableras. IUCN listar Rhinolophus madurensis som sårbar (VU).[1]

Referenser redigera

  1. ^ [a b c d] Csorba, G., Kingston, T. & Hutson, A.M. 2016 Rhinolophus madurensis Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 15 april 2018.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Rhinolophus madurensis
  3. ^ Bergmans & van Bree (1986). ”On a collection of bats and rats from the Kangean Islands, Indonesia” (på engelska) (pdf). Zeitschrift für Säugetierkunde. sid. 335-337. http://www.zobodat.at/pdf/Zeitschrift-Saeugetierkunde_51_0329-0344.pdf. Läst 15 april 2018.