Rhadinaea vermiculaticeps[3] är en ormart som beskrevs av Cope 1860. Rhadinaea vermiculaticeps ingår i släktet Rhadinaea och familjen snokar.[4][5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]

Rhadinaea vermiculaticeps
Status i världen: Nära hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassKräldjur
Reptilia
OrdningFjällbärande kräldjur
Squamata
FamiljSnokar
Colubridae
SläkteRhadinaea
ArtRhadinaea vermiculaticeps
Vetenskapligt namn
§ Rhadinaea vermiculaticeps
Auktor(Cope, 1860)
Synonymer
Liophis vermimaculaticeps AMARAL 1929[2]
Enicognathus taeniolatus JAN 1863
Taeniophis vermiculaticeps COPE 1860[3]
Hitta fler artiklar om djur med

Denna orm förekommer i centrala Panama. Arten lever i kulliga områden mellan 200 och 850 meter över havet. Den vistas i fuktiga skogar och gömmer sig ofta i lövskiktet.[1] Honor lägger ägg.[5]

Beståndet hotas av skogarnas omvandling till jordbruksmark och av gruvdrift. IUCN listar arten som nära hotad (NT).[1]

Källor redigera

  1. ^ [a b c] Ibanez, M. & Jaramillo, C. 2012 Rhadinaea vermiculaticeps . Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 3 augusti 2022.
  2. ^ Amaral,A. do (1929) Estudos sobre ophidios neotropicos XVIII. Lista remissiva dos ophidios da região neotropica., Mem. Inst. Butantan 4: 127-271
  3. ^ [a b] Cope, E.D. (1860) Catalogue of the Colubridae in the Museum of the Academy of Natural Sciences of Philadelphia, with notes and descriptions of new species. Part II., Proc. Acad. Nat. Sci. Philadelphia 12: 241-266
  4. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (1 maj 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/rhadinaea+vermiculaticeps/match/1. Läst 24 september 2012. 
  5. ^ [a b] Rhadinaea vermiculaticeps i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 5 mars 2018.