Charles René Zeiller, född 14 januari 1847 i Nancy, död 27 november 1915 i Paris, var en fransk paleontolog och gruvadministratör.

René Zeiller
Född14 januari 1847[1][2]
Nancy
Död27 november 1915[1] (68 år)
Paris åttonde arrondissement[3], Frankrike
BegravdMontparnassekyrkogården
Medborgare iFrankrike
Utbildad vidÉcole polytechnique, [4]
École nationale supérieure des mines de Paris
SysselsättningBotaniker, paleobotaniker, pteridolog, bergsingenjör, universitetslärare, hortikulturist
Befattning
Universitetsadjunkt, École nationale supérieure des mines de Paris (1878–1909)
Ingénieur en chef des mines (1884–1903)[5]
Société géologique de Frances ordförande (1893–1893)
Franska botaniska sällskapets ordförande (1899–1899)
Ingénieurs généraux des mines (1903–)[5]
Franska botaniska sällskapets ordförande (1904–1904)
Forskarassistent, École nationale supérieure des mines de Paris (1909–)
Vice-président du Conseil général des mines (1911–1915)[5]
Franska botaniska sällskapets ordförande (1912–1912)
ArbetsgivareÉcole nationale supérieure des mines de Paris
Barn3
Utmärkelser
Riddare av Hederslegionen (1881)[6]
Officer av Hederslegionen (1901)[6]
Kommendör av Hederslegionen (1914)[6]
Hedersdoktor vid Universitetet i Cambridge[4]
Redigera Wikidata

Zeiller studerade vid École polytechnique och École des mines, där han under en lång följd av år verkade som professor i paleobotanik. Samtidigt ägnade han sig åt administrativ verksamhet, var under 22 år sekreterare och sedan 1911 vice president för Conseil general des mines. Han utövade mycket omfattande författarverksamhet, totalt 639 skrifter. En del av dessa behandla gruvfrågor, men det vida övervägande flertalet är av paleobotaniskt innehåll. Han var en av förgrundsfigurerna i den revolutionerande utveckling, som paleobotaniken genomgick under hans livstid.

Till hans förnämsta arbeten hör en serie stora monografier över de fossila flororna i Frankrikes karbonformation. Viktigast är de verk, som behandlar kolfälten vid Valenciennes (1886-88), Commentry (tillsammans med Bernard Renault, 1888-90), Autun och Épinac (tillsammans med Renault, 1890), Brive (1892), Blanzy och Le Creusot (1906). Han var även en utomordentlig kännare av den mesozoiska floran; viktig är särskilt den stora monografin över den rätiska floran i Tonkin (1903). Hans arbeten fick stor betydelse även ur praktisk gruvgeologisk synpunkt. Både i de nyssnämnda monografierna och i en mångfald andra arbeten lämnade han många viktiga bidrag till kännedomen om särskilt karbonväxternas byggnad och därigenom till den botaniska härstamningsläran.

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, René Zeiller, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium, s. 33, Charles René Zeiller.[källa från Wikidata]
  3. ^ Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium, s. 4, läs online.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Michel Caffier, Dictionnaire des littératures de Lorraine, Serpenoise Editions, 2003, s. 1040, ISBN 2-87692-569-9.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b c] Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium, s. 12, läs online.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b c] Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium, läs online.[källa från Wikidata]

Tryckta källor redigera