Öppna huvudmenyn

Rashid Sunyaev

rysk astronom och fysiker

Rashid Sunyaev (på ryska Рашид Алиевич Сюняев/Rasjid Alijevitj Siunjajev, tatariska: Räşid Ğäli ulı Sönniev, född den 1 mars 1943 i Tasjkent, (Uzbekistan, dåvarande USSR) är en rysk astrofysiker med tatariska rötter. Sunyaev arbetade inom flera områden av kosmologi, högenergiastrofysik och röntgenastronomi och har studerat de mest extrema processerna i universum. Han utvecklade teoretiska modeller om hur förmodade svarta hål drar till sig materia och ursprunget till den kosmiska bakgrundsstrålningens struktur.

Rashid Sunyaev
Sunyaev.jpg
Född1 mars 1943[1][2] (76 år)
Tasjkent[3]
NationalitetSovjetunionen och Rysk
Alma materMSU Faculty of Mechanics and Mathematics och fysikfakulteten vid Moskvas institut för fysik och teknologi Blue pencil.svg
SysselsättningFysiker, universitetslärare, uppfinnare
ArbetsgivareRussian Space Research Institute
ReligionIslam
UtmärkelserFörtjänstkors med band av Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden (2010)
Benjamin Franklin-medaljen (2012)
Gruber-priset i kosmologi (2003)
Kung Faisals internationella pris i vetenskap (2009)
Henry Norris Russell-lektorat (2008)
Royal Astronomical Societys guldmedalj (1995)
Eddingtonmedaljen (2015)
Karl Schwarzschild-medaljen (2008)
Bruce-medaljen (2000)
Dannie Heineman-priset i astrofysik (2003)
Oskar Klein-föreläsning (2015)
Kyotopriset i grundforskning (2011)
Jansky Lectureship (2005)
Bruno Rossi-priset (1988)
Kung Faisals internationella pris i islams tjänst
Kyotopriset
Crafoord Prize in Astronomy (2008)
Utländsk ledamot av Royal Society
Redigera Wikidata

Innehåll

LevnadRedigera

Sunyajev studerade vid Moskvas fysikaliskt-tekniska institut och var doktorand hos Jakov Zeldovitj. 1968 promoverades han vid det statliga Moskvauniversitetet. Från 1974 till 1982 ledde Sunyajev arbetet på den Sovjetiska vetenskapsakademins institut för teoretisk astrofysik och rymdforskning (IKI).

1982-2002 inrättade han där en avdelning för högenergiastrofysik. Sedan 1995 är han även direktör för Max-Planck-Institut für Astrophysik i Garching nära München. Sunyajev var projektledare för flertalet satellitobservatorier inom röntgen- och gammaastronomi. Hans grupp förbereder för närvarande Spectrum-X-Gamma International Astrophysical Project och i Garching arbetar han på två experiment till ESAs i maj 2009 uppsända Planckteleskopet.

LivsverkRedigera

Sunyajevs arbete med den kosmiska bakgrundsstrålningen har inspirerat mätningar som ger oss nycklar till universums påstådda skapelse och struktur.[4] Tillsammans med Zeldovitj (svensk transkription) beskrev han Sunyaev-Zeldovich-effekten, som den kosmiska bakgrundsstrålningens förändring vid passage genom den heta gasen i en galaxhop.[5][6][7]

Sunyajevs beskrivning av hur materia som dras mot ett svart hål bildar en tunn, snabbt roterande skiva är väsentlig, om vi ska kunna förstå hur sådana kompakta objekt kan vara de kraftigaste strålkällorna i universum. Dessa arbeten med N.I. Shakura över ackretionsskivors struktur var ett viktigt steg i förståelsen av materieinströmning till stellära svarta hål i röntgendubbelstjärnor och på svarta hål i aktiva galaxkärnor, och är ett av den moderna astrofysikens mest citerade arbeten.[8]

UtmärkelserRedigera

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 4 maj 2014, licens: CC0
  2. ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online: biography/Rashid-Sunyaevtopic/Britannica-Online, omnämnd som: Rashid Sunyaev, läst: 9 oktober 2017
  3. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 17 december 2014, licens: CC0
  4. ^ Sunyaev RA, Zel'dovich YB (21 augusti 1980). ”Microwave background radiation as a probe of the contemporary structure and history of the universe”. Ann. Rev. Astron. Astrophys. "18": ss. 537-60. http://dx.doi.org/10.1146/annurev.aa.18.090180.002541. 
  5. ^ Sunyaev RA, Zel'dovich YB (21 augusti 1969). ”The interaction of matter and radiation in a hot-model universe”. Astrophys. Space Sci. "4" (3): ss. 301-16. http://dx.doi.org/10.1007/BF00661821. 
  6. ^ Sunyaev RA, Zel'dovich YB (21 augusti 1970). ”Small-scale fluctuations of relic radiation”. Astrophys. Space Sci. "7" (1): ss. 3-19. http://www.springerlink.com/content/t2w47w0722266lt3. 
  7. ^ Sunyaev RA, Zel'dovich YB (21 augusti 1972). ”The observations of relic radiation as a test of the nature of X-ray radiation from the clusters of galaxies”. Comm. Astrophys. Space Phys. "4": ss. 173. http://adsabs.harvard.edu/abs/1972ComAp...4..173S. 
  8. ^ Shakura NI, Syunyaev RA (21 augusti 1973). ”Black holes in binary systems. Observational appearance”. Astron. Astrophys. "24": ss. 337-55. http://adsabs.harvard.edu/abs/1973A&A....24..337S.