Rödbukig taggsvansekorre
Rödbukig taggsvansekorre[2] (Anomalurus beecrofti[3][4]) är en däggdjursart som beskrevs av Fraser 1853. Anomalurus beecrofti ingår i släktet egentliga taggsvansekorrar och familjen taggsvansekorrar.[5][6] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]
| Rödbukig taggsvansekorre Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Gnagare Rodentia |
| Familj | Taggsvansekorrar Anomaluridae |
| Släkte | Egentliga taggsvansekorrar Anomalurus |
| Art | Rödbukig taggsvansekorre A. beecrofti |
| Vetenskapligt namn | |
| § Anomalurus beecrofti | |
| Auktor | Fraser, 1853 |
| Utbredning | |
.png) Utbredningsområde. | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Underarter redigera
Catalogue of Life listar 5 underarter:[5]
- Anomalurus beecrofti beecrofti Fraser, 1853
- Anomalurus beecrofti argenteus Schwann, 1904
- Anomalurus beecrofti citrinus Thomas, 1916
- Anomalurus beecrofti hervoi Dekeyser and Villiers, 1951
- Anomalurus beecrofti schoutedeni Verheyen, 1968
Beskrivning redigera
Arten har en mjuk, tjock, delvis lockig, vanligen övervägande skiffergrå päls som är spräcklig i mörkare nyanser.[7] Populationer med orangegul päls förekommer aven, speciellt i Gabon.[8] Även buksidan har en variabel färg: Den är ofta antingen vitaktig eller skiffergrå med nyanser i orange;[7] även mera rent gulorange päls förekommer[8]. Högst uppe på hjässan finns en vit fläck, även nackgropen är ljus, och strupen är gråaktig. Vid öronens bas, eller längre fram i pannan finns ännu en ljus fläck. Svansen, som är smalare än hos andra arter i samma släkte[8], är svart, glest hårbeväxt och med 16 till 18 fjäll på undersidan, nära basen.[7] Nosen är spetsig[8], ögonen är stora, och morrhåren långa och tydliga. Öronen är däremot små. Mellan fram- och bakben och mellan bakben och svans har den en flygmembran som den använder för glidflygning. Kroppslängden varierar från 25 till 31 cm, svanslängden från 19 till 23 cm, och vikten från 600 till 700 g.[7]
Ekologi redigera
Habitaten utgörs främst av sumpiga skogar med riklig förekomst av palmer, även om arten även förekommer i tropiska regnskogar och mera torra skogar.[1] Arten är främst skymnings- och nattaktiv, och sover under dagen högt uppe i träden i ett bo konstruerat av grenar och löv.[7] Den kan också söka skydd i håligheter eller i mellanrummen mellan palmlöv[8]. Den använder sina flygmembraner för att glidflyga ner till lägre nivåer för att leta föda. Arten undviker marknivån eftersom flyghuden gör det svårt för den att gå smidigt annat än på trädgrenar.[7]
Rödbukig taggsvansekorre äter frukter, främst av dadelpalmen (Phoenix dactylifera), samt bark, blad och ibland även insekter.[8]
Arten kan leva ensam eller i par. Det förekommer också att flera taggsvansekorrar delar på samma träd.[7]
Fortplantning redigera
Inte mycket är känt om den rödbrukiga taggsvansekorrens parningsförhållanden. Lekperioden förefaller inträffa under regnperioden. Upp till två födslar kan ske per år, varje vanligen omfattande endast en unge, som är mer utvecklad än de flesta ekorrungar, försedd med päls samt seende och förmögen att förflytta sig vid eller strax efter födelsen. Båda föräldrarna deltar i omvårdnaden av ungen och kommer med söndertuggad mat till den.[7]
Utbredning redigera
Denna gnagare förekommer i västra och centrala Afrika från Guinea till Uganda och Zambia samt med spridda fynd i Angola.[1]
Källor redigera
- ^ [a b c d] Hutterer, R., Grubb, P. & Ekué, M.R.M. 2008 Anomalurus beecrofti Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 17 mars 2016.
- ^ Kai Curry-Lindahl, Afrikas Däggdjur, P. A. Norstedt & Söner Förlag, 1984, Stockholm, ISBN 91-1-834122-5, sid. 176
- ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
- ^ (2005) , website Anomalurus beecrofti Arkiverad 25 december 2013 hämtat från the Wayback Machine., Mammal Species of the World
- ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Kunze T., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2015). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2015 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2015/search/all/key/anomalurus+beecrofti/match/1. Läst 17 mars 2016.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ [a b c d e f g h] Amanda Merkel (2004). ”Anomalurus beecrofti Beecroft's scaly-tailed squirrel” (på engelska). Animal Diversity Web (University of Michigan). http://animaldiversity.org/accounts/Anomalurus_beecrofti/. Läst 17 mars 2016.
- ^ [a b c d e f] Jonathan Kingdon, red (2015). ”Anomalurus beecrofti” (på engelska). Kingdon Field Guide to African Mammals. Bloomsbury Publishing. sid. 253. ISBN 978-1-4729-1236-7
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Rödbukig taggsvansekorre.
Wikispecies har information om Anomalurus beecrofti.
