Öppna huvudmenyn

Rättsinformationssystemet i Sverige syftar till att tillförsäkra den offentliga förvaltningen och enskilda tillgång till grundläggande rättsinformation i elektronisk form.[1]

Rättsinformationssystemet ska finnas tillgängligt genom ett allmänt nätverk och innehållet ska vara tillgängligt på ett enhetligt sätt.

Obligatoriskt ska rättsinformationssystemet innehålla

  1. Svensk författningssamling (SFS)
  2. referensregister över författningar i SFS, och
  3. grundförfattningarna i deras lydelse med införda ändringar.[2]

En bestämmelse i SFS som upphävs skall sparas elektroniskt.

Systemet ska även innehålla de förordningar som kungörs i andra författningssamlingar.[3]

Rättsinformationssystemet ska innehålla

  1. ett referensregister över de statliga kommittérna
  2. kommittédirektiv
  3. förordningsmotiv
  4. utredningsbetänkanden som publiceras i SOU och i departementsserien (Ds) och
  5. regeringens propositioner[4]

Rättsinformationssystemet ska innehålla uppgifter om vägledande avgöranden från Högsta domstolen, Högsta förvaltningsdomstolen, hovrätterna, kammarrätterna, Mark- och miljööverdomstolen, Migrationsöverdomstolen, Arbetsdomstolen, Marknadsdomstolen och Patentbesvärsrätten. Domstolarna prövar själva om ett avgörande är att bedöma som vägledande.[5]

Domstolsverket ska vara samordningsmyndighet.[6] Personuppgiftslagen (PUL) ska tillämpas men personnummer får inte användas.[7] Personuppgifter som finns i rättsinformationssystemet får föras över till en stat som inte ingår i Europeiska unionen eller är ansluten till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).[8]

Information om

  1. SFS som de kungörs med införda ändringar
  2. gällande förordningar i andra författningssamlingar
  3. författningar som kungörs enligt förordningen (2007:231) om elektroniskt kungörande av vissa trafikföreskrifter[9]
  4. kommttédirektiv mm och
  5. Sveriges internationella överenskommelser

ska finnas tillgängliga utan avgift.[10]

NoterRedigera