Marmorkräfta (Procambarus virginalis)[2] är ett partenogent kräftdjur som först observerades bland akvarister i Tyskland på 1990-talet.[3] Marmorkräfta härstammar från Procambarus fallax som vilt förekommer i Florida och Georgia[4][5] men någon vild ursprunglig population av marmorkräfta är inte känd.[1] En studie 2017 av marmorkräftans genom visade att arten uppstod som en mutation i början av 1990-talet.[2] Marmorkräftan är grönskimrande med tydligt mörka vattringar och dess svenska trivialnamn, marmorkräfta, som härstammar från tyskans Marmorkrebs, anspelar på skalets utseende.

Marmorkräfta
Adult marmorkräfta
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamKräftdjur
Crustacea
KlassStorkräftor
Malacostraca
OrdningTiofotade kräftdjur
Decapoda
InfraordningAstacidea
FamiljCambaridae
SläkteProcambarus
ArtMarmorkräfta
P. virginalis
Vetenskapligt namn
§ Procambarus virginalis
AuktorMartin et al., 2010 [1]
Synonymer
Procambarus fallax forma virginalis
Hitta fler artiklar om djur med

På grund av artens invasiva spridning har EU beslutat om förbud mot innehav, handel, transport och utsläpp av kräftan.

Anatomi och ekologi

redigera

Marmorkräftan är det enda kända tiofotade kräftdjur som förökar sig genom partenogenes (jungfrufödsel).[3] Alla individer är honor och avkomman är genetiskt identisk med föräldern.[6] Detta medför att den kan föröka sig snabbt även vid ogynnsamma förutsättningar.[7] Arten Procambarus fallax är en tropisk art men marmorkräftan klarar att överleva på kallare breddgrader.[7] Den kan också gräva ner sig i botten för att skydda sig mot kyla.[7]

Utbredning

redigera

Marmorkräftan uppvisar många förutsättningar för att bli en invasiv art[3] eftersom det bara behövs en enda individ för att etablera en population och den har en mycket snabb reproduktion. Man känner till att marmorkräftan har introducerats i naturen på tre kontinenter. Den har återfunnits i det vilda i Tyskland,[8][9][10] Italien,[11] Nederländerna,[12] England[7], Sverige,[7] Madagaskar,[13] och Japan,[14] förmodligen genom att individer har släppts eller rymt från akvarier. På grund av dess snabba spridning har EU infört förbud mot innehav och handel med arten; den är även strikt reglerad i flera stater utanför EU.

Flertalet rapporter av marmorkräftor i det vilda i Europa har rört enstaka individer,[9] men en etablerad population har dokumenterats i Tyskland,[10] med en sekundär population på en annan tysk lokal.[15] I december 2012 återfanns tre individer i Märstaån i Sigtuna kommun trots att det är förbjudet att föra in levande sötvattenkräftor till Sverige.[7]

Populationen på Madagaskar växer fort,[13] vilket oroar lokala myndigheter.[16]

Inga fynd av marmorkräfta i det vilda är kända från Nordamerika men den är ett vanligt akvariedjur bland hobbyakvarister.[17] På grund av oron för den skada som de kan åsamka i naturen har Missouri infört ett förbud mot att ha dessa djur i akvarier.[18]

Referenser

redigera
  1. ^ [a b] Peer Martin, Nathan J. Dorn, Tadashi Kawai, Craig van der Heiden & Gerhard Scholtz (2010). ”The enigmatic Marmorkrebs (marbled crayfish) is the parthenogenetic form of Procambarus fallax (Hagen, 1870)” (PDF). Contributions to Zoology 79 (3): sid. 107–118. Arkiverad från originalet den 2011-05-21. https://web.archive.org/web/20110521053457/http://dpc.uba.uva.nl/cgi/t/text/get-pdf?c=ctz;idno=7903a03. Läst 19 december 2012.  Arkiverad 21 maj 2011 hämtat från the Wayback Machine.
  2. ^ [a b] Frank Lyko (2017) The marbled crayfish (Decapoda: Cambaridae) represents an independent new species, DOI: http://dx.doi.org/10.11646/zootaxa.4363.4.6, läst 2018-02-06
  3. ^ [a b c] Gerhard Scholtz, Anke Braband, Laura Tolley, André Reimann, Beate Mittmann, Chris Lukhaup, Frank Steuerwald & Günter Vogt (2003). ”Parthenogenesis in an outsider crayfish”. Nature 421 (6925): sid. 806. doi:10.1038/421806a. PMID 12594502. 
  4. ^ Peer Martin, Nate Dorn, Tadashi Kawai, C. van der Heiden & Gerhard Scholtz (2010). ”The enigmatic Marmorkrebs (marbled crayfish) is the parthenogenetic form of Procambarus fallax (Hagen, 1870)”. Contributions to Zoology 79 (3): sid. 107–118. Arkiverad från originalet den 2012-10-09. https://web.archive.org/web/20121009183701/http://dpc.uba.uva.nl/ctz/vol79/nr03/art03.  Arkiverad 9 oktober 2012 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 9 oktober 2012. https://web.archive.org/web/20121009183701/http://dpc.uba.uva.nl/ctz/vol79/nr03/art03. Läst 19 december 2012. 
  5. ^ Horton H. Hobbs, Jr. (1942). ”The crayfishes of Florida”. University of Florida Publication: Biological Series 3 (2): sid. 1–179. 
  6. ^ Peer Martin, Klaus Kohlmann & Gerhard Scholtz (2007). ”The parthenogenetic Marmorkrebs (marbled crayfish) produces genetically uniform offspring”. Naturwissenschaften 94 (10): sid. 843–846. doi:10.1007/s00114-007-0260-0. PMID 17541537. 
  7. ^ [a b c d e f] Sveriges veterinärmedicinska anstalt (2012-12-05) Fynd av marmorkräfta i Märstaån oroar, <www.sva.se>, läst 2012-12-19
  8. ^ Günter Vogt, Laura Tolley & Gerhard Scholtz (2004). ”Life stages and reproductive components of the Marmorkrebs (marbled crayfish), the first parthenogenetic decapod crustacean”. Journal of Morphology 261 (3): sid. 286–311. doi:10.1002/jmor.10250. 
  9. ^ [a b] Peer Martin, Hong Shen, Gert Füllner & Gerhard Scholtz (2010). ”The first record of the parthenogenetic Marmorkrebs (Decapoda, Astacida, Cambaridae) in the wild in Saxony (Germany) raises the question of its actual threat to European freshwater ecosystems”. Aquatic Invasions 5 (4): sid. 397–403. doi:10.3391/ai.2010.5.4.09. 
  10. ^ [a b] Christoph Chucholl & Michael Pfeiffer (2010). ”First evidence for an established Marmorkrebs (Decapoda, Astacida, Cambaridae) population in Southwestern Germany, in syntopic occurrence with Orconectes limosus (Rafinesque, 1817)”. Aquatic Invasions 5 (4): sid. 405–412. doi:10.3391/ai.2010.5.4.10. 
  11. ^ Francesco Nonnis Marzano, Massimiliano Scalici, Stefania Chiesa, Francesca Gherardi, Armando Piccinini & Giancarlo Gibertini (2009). ”The first record of the marbled crayfish adds further threats to fresh waters in Italy”. Aquatic Invasions 4 (2): sid. 401–404. doi:10.3391/ai.2009.4.2.19. 
  12. ^ D. M. Holdich & M. Pöckl (2007). ”Invasive crustaceans in European inland waters”. Biological Invaders in Inland Waters: Profiles, Distribution, and Threats. Dordrecht, the Netherlands: Springer. sid. 29–75. doi:10.1007/978-1-4020-6029-8_2. ISBN 978-1-4020-6029-8 
  13. ^ [a b] Julia P. G. Jones, Jeanne R. Rasamy, Andrew Harvey, Alicia Toon, Birgit Oidtmann, Michele H. Randrianarison, Noromalala Raminosoa & Olga R. Ravoahangimalala (2008). ”The perfect invader: a parthenogenic crayfish poses a new threat to Madagascar's freshwater biodiversity”. Biological Invasions 11 (6): sid. 1475–1482. doi:10.1007/s10530-008-9334-y. 
  14. ^ The Biology of Freshwater Crayfish. Sapporo: Hokkaido University Press. 2010. ISBN 978-4-8329-8194-2 
  15. ^ Kornelia Privenau (12 oktober 2010). ”Marmorkrebs bringt Pest”. Mitteldeutsche Zeitung. http://www.mz-web.de/servlet/ContentServer?pagename=ksta/page&atype=ksArtikel&aid=1286541132341&calledPageId=987490165154. 
  16. ^ Klaus Heimer (18 augusti 2010). ”Invasion of self-cloning crayfish alarms Madagascar”. Deutsche Presse-Agentur wire story. Arkiverad från originalet den 12 januari 2021. https://web.archive.org/web/20210112201136/http://www.earthtimes.org/articles/news/339974,alarms-madagascar-feature.html. Läst 19 december 2012. 
  17. ^ Zen Faulkes (2010). ”The spread of the parthenogenetic marbled crayfish, Marmorkrebs (Procambarus sp.), in the North American pet trade”. Aquatic Invasions 5 (4): sid. 447–450. doi:10.3391/ai.2010.5.4.16. 
  18. ^ Anonymous (17 maj 2010). ”Conservation Action Meeting of the March 2010 Conservation Commission”. Missouri Department of Conservation. Arkiverad från originalet den 23 september 2010. https://web.archive.org/web/20100923232943/http://mdc.mo.gov/about-us/get-know-us/organization-structure/conservation-commission/meetings-and-minutes/2010-meeti-1. Läst 28 november 2010. 

Externa länkar

redigera