Praktsorgbi
Praktsorgbi (Melecta luctuosa) är ett bi av släktet sorgbin.[1] Det finns fem arter av sorgbin i Centraleuropa. Av dessa har två funnits i Sverige, men är båda rödlistade som nationellt utdöda (RE). Inga arter i släktet förekommer i Finland.
| Praktsorgbi Status i Sverige: Nationellt utdöd | |
.jpg) Sovande praktsorgbi | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Underordning | Midjesteklar Apocrita |
| (orankad) | Gaddsteklar Aculeata |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Långtungebin Apidae |
| Släkte | Sorgbin Melecta |
| Art | M. luctuosa |
| Vetenskapligt namn | |
| § Melecta luctuosa | |
| Auktor | Giovanni Antonio Scopoli, 1770 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Beskrivning redigera
Praktsorgbiet är 14-16 millimeter långt och känns igen på den grå pälsen på mellankroppen i kombination med den kontrastrika svartvita bakkroppen. [2]
Huvudet, främre halvan av mellankroppen, skutellen och bröstet har lång ljusgrå behåring med ett svart band tvärs över ryggen. Bakkroppen är svart med stora, vita sidofläckar av tilltryckt, filtaktig behåring. Benen är svarta med vitgrå hårtofsar baktill på låren och fält av vita filtfläckar på skenbenens basala hälft. De båda könen har likartad färgteckning. Kroppslängden är 14 –16 mm.[3]
Ekologi redigera
Artens habitat följer värdarterna; den är dock ingen höglandsart, utan går i regel inte högre än 500 till 800 m.[2] I Sverige förekom den framför allt på öppna, varma torrängar med riklig tillgång på blommor. Arten är inte särskilt specialiserad vad gäller näringsväxter, utan besöker blommor som kransblommiga växter (revsuga, vitplister, kattmynta), korsblommiga växter (kål) samt strävbladiga växter (stenfrö, hundtunga, blåeld, troligen också oxtunga).[3] Flygtiden varar från april till juli, honan något senare än hanen[2].
Fortplantning redigera
Arten är ett snyltbi; honan bygger inga egna larvbon, utan lägger sina ägg i bon av pälsbin som svartpälsbi (Anthophora retusa), Anthophora aestivalis, humlepälsbi (Anthophora plagiata) och Anthophora crinipes. Den nykläckta larven äter upp värdägget eller dödar larven, och lever sedan av dess matförråd.[2]
Utbredning redigera
Utbredningsområdet för praktsorgbiet sträcker sig från Spanien i väster, över Mellan- och Östeuropa bort till Kazakstan och Iran.[3]
Status i Sverige och Finland redigera
Arten är klassad som nationellt utdöd ("RE") i Sverige. Sista observationen av praktsorgbi där gjordes vid Gårdby på östra delen av mellersta Öland 1971. Biet höll till i en koloni av svartpälsbi, en av dess värdarter.[3] I Finland saknas arten (och släktet) helt.[4]
Referenser redigera
- ^ Landin, B. O. (1971). Fältfauna/Insekter 2:2. Natur och Kultur, Stockholm
- ^ [a b c d] ”Trauerbienen: Melecta luctuosa” (på tyska). Tier und Natur. http://www.wildbienen.de/eb-mluct.htm. Läst 22 augusti 2013.
- ^ [a b c d] Björn Cederberg, L. Anders Nilsson (2007, 2013, 2015). ”Melecta luctuosa Praktsorgbi”. Artdatabanken. http://artfakta.artdatabanken.se/taxon/101286. Läst 26 april 2018.
- ^ Juho Paukkunen (2019). ”Bombus (Megabombus)”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204726. Läst 23 mars 2022.