Praktiskt tal

Inom talteorin är ett praktiskt tal ett positivt heltal n sådant att varje mindre positivt heltal kan skrivas som summan av skilda delare av n.

De första praktiska talen är:

1, 2, 4, 6, 8, 12, 16, 18, 20, 24, 28, 30, 32, 36, 40, 42, 48, 54, 56, 60, 64, 66, 72, 78, 80, 84, 88, 90, 96, 100, 104, 108, 112, 120, 126, 128, 132, 140, 144, 150, 156, 160, 162, 168, 176, 180, 192, 196, 198, 200, 204, 208, 210, 216, 220, 224, 228, 234, 240, 252, … (talföljd A005153 i OEIS)

Exempel

Talet 12 har delarna 1, 2, 3, 4, 6 och 12 och är ett praktiskt tal eftersom samtliga av talen 1 till 11 kan bildas som summor av dessa delare.

De tal som inte är delare till talet 12 kan bildas på följande sätt:

5 = 1 + 4

7 = 3 + 4

8 = 2 + 6

9 = 3 + 6

10 = 4 + 6

11 = 1 + 4 + 6

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Practical number, 21 april 2014.

• Erdős, Paul; Loxton, J. H. (1979), ”Some problems in partitio numerorum”, Journal of the Australian Mathematical Society (Series A) 27 (03): 319–331, doi:10.1017/S144678870001243X 
• Heyworth, M. R. (1980), ”More on panarithmic numbers”, New Zealand Math. Mag. 17 (1): 24–28 . Citerat av Margenstern (1991)
• Hausman, Miriam; Shapiro, Harold N. (1984), ”On practical numbers”, Communications on Pure and Applied Mathematics 37 (5): 705–713, doi:10.1002/cpa.3160370507 
• Margenstern, Maurice (1984), ”Résultats et conjectures sur les nombres pratiques”, C. R. Acad. Sci. Sér. I 299 (18): 895–898 . Citerat av Margenstern (1991)
• Margenstern, Maurice (1991), ”Les nombres pratiques: théorie, observations et conjectures”, Journal of Number Theory 37 (1): 1–36, doi:10.1016/S0022-314X(05)80022-8 
• Melfi, Giuseppe (1996), ”On two conjectures about practical numbers”, Journal of Number Theory 56 (1): 205–210, doi:10.1006/jnth.1996.0012 
• Mitrinović, Dragoslav S.; Sándor, József; Crstici, Borislav (1996), ”III.50 Practical numbers”, Handbook of number theory, Volume 1, Mathematics and its Applications, "351", Kluwer Academic Publishers, s. 118–119, ISBN 978-0-7923-3823-9 
• Robinson, D. F. (1979), ”Egyptian fractions via Greek number theory”, New Zealand Math. Mag. 16 (2): 47–52 . Citerat av Margenstern (1991) och Mitrinović, Sándor & Crstici (1996)
• Saias, Eric (1997), ”Entiers à diviseurs denses, I”, Journal of Number Theory 62 (1): 163–191, doi:10.1006/jnth.1997.2057 
• Sigler, Laurence E. (trans.) (2002), Fibonacci's Liber Abaci, Springer-Verlag, s. 119–121, ISBN 0-387-95419-8 
• Sierpiński, Wacław (1955), ”Sur une propriété des nombres naturels”, Annali di Matematica Pura ed Applicata 39 (1): 69–74, doi:10.1007/BF02410762 
• Srinivasan, A. K. (1948), ”Practical numbers”, Current Science 17: 179–180, http://www.ias.ac.in/jarch/currsci/17/179.pdf 
• Stewart, B. M. (1954), ”Sums of distinct divisors”, American Journal of Mathematics (The Johns Hopkins University Press) 76 (4): 779–785, doi:10.2307/2372651 
• Tenenbaum, G.; Yokota, H. (1990), ”Length and denominators of Egyptian fractions”, Journal of Number Theory 35 (2): 150–156, doi:10.1016/0022-314X(90)90109-5 
• Vose, M. (1985), ”Egyptian fractions”, Bulletin of the London Mathematical Society 17 (1): 21, doi:10.1112/blms/17.1.21 

Matematikportalen – portalen för matematik på svenskspråkiga Wikipedia.