Prästkappa är en fotsid kappa utan ärmar, buren av präster över prästrocken.

Dåvarande häradsprosten Henric Schartau (1757-1825) iförd prästkappa och fotsid kaftan. I händerna håller han en bok och en predikonäsduk. Gravyr av Andreas Arfwidsson.[1]

Prästkappor i olika samfundRedigera

Romersk-katolska kyrkanRedigera

Inom den romersk-katolska kyrkan är ferraiolo en kappa buren till prästers och biskopars högtidsdräkt. Den är svart för präster, lila för biskopar, och röd för kardinaler. Den avtog i bruk efter andra Vatikankonciliet.

Svenska kyrkanRedigera

I Sverige var den svarta kappan en del av prästens vardagsdräkt från medeltiden, för att under 1700-talet inom Svenska kyrkan övergå till att bli ett uteslutande liturgiskt plagg. Då försvann knäppningen och kappan fick istället falla löst över axlarna. Under den gustavianska tiden influerades prästkappan av den franska abbékappan och blev mindre, nästan släpliknande, och veckad. Kappan var en del av prästdräkten in på 1900-talet och återfinns i uttrycket "mista kappa och krage" om präster som förlorar sitt ämbete.[2]

Fram till 1950-talet tillverkades kappan av ylle eller tunt siden i tre olika modeller: Söderblomskappan som knäpptes med slejf, Evertsbergskappan som knöts med band, och en tredje modell av plisserat siden/halvsiden som också den knöts med band. Hovpredikanter och teologie doktorer fick ha kappa av helsiden.[3]

KällorRedigera

  1. ^ Svensk kyrkohistoria band 6: Romantikens och liberalismens tid. Red. Anders Jarlert. s. 17
  2. ^ Edvard Rhode (1936). ”Den svenska prästdräkten”. Fornvännen: sid. 1-18. http://samla.raa.se/xmlui/bitstream/handle/raa/1134/1936_001.pdf?sequence=1. 
  3. ^ Nordstrand, Charlotta Hanner; Gunnel Berggrén, Joakim Hansson, Fanny Stenback (2015). Kyrkans föremål : Beskrivande lexikon. Svenska kyrkan, Göteborgs universitet. sid. 150