Öppna huvudmenyn

Prästeståndet var en politisk gruppering med representation vid lantdagarna i Storfurstendömet Finland fram till 1906. Det finländska prästeståndet uppkom efter det att representanter för de i Finland verkande delarna av den Svenska kyrkans prästeskap sammankallades till Borgå lantdag i mars 1809, och storfursten av Finland Alexander I utfäste sig att beakta det finländska prästeståndets privilegier.[1]

I den finländska lantdagen fanns det fyra samhällsgrupper med politisk representationsrätt, vilka förutom prästeståndet var adelsståndet, borgarståndet och bondeståndet. Sammansättningen var en direkt följd av hur representationen sett ut i Sveriges ståndsriksdag.[2] när länderna skiljdes åt. I både Sverige och Finland räknades prästeståndet som det andra av ständerna efter adelsståndet. Utanför norden utgjordes dock första ståndet av ett andligt frälse, medan världsligt frälse representerades i det andra ståndet.

Representationen inom prästeståndet utvidgades vid lantdagen 1869, genom att även universitets- och läroverkslärare fick utse representanter.[1] År 1870 miste kyrkan ansvaret för skolväsendet i Finland. Prästerskapet uppfattades inte längre som de enda vilka kunde representera det bildade samhället, och akademisk utbildning hade blivit allt vanligare i de övriga stånden. Vid representationsreformen 1906 upplöstes formellt prästeståndet. Inom Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland finns idag representation genom bland annat kyrkomötet och biskopsmötet.

Se ävenRedigera

KällorRedigera

  1. ^ [a b] Prästeståndet i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
  2. ^ Prästeståndet i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1915)