För furstendömet under Napoleonkrigen 1806–1815, se Furstendömet Pontecorvo.

Pontecorvo är en kommun i provinsen Frosinone i regionen Lazio i centrala Italien. Kommunen hade 13 027 invånare (2018).[2]

Pontecorvo
Kommun
Pontecorvo View.jpg
Blason ville it Pontecorvo.svg
Vapen
Officiellt namn: Comune di Pontecorvo
Land Italien Italien
Region Lazio
Provins Frosinone 
Höjdläge 97 m ö.h.
Koordinater 41°27′42″N 13°40′00″Ö / 41.46162°N 13.66671°Ö / 41.46162; 13.66671
Yta 88,80 km²[1]
Folkmängd 13 027 (2018)[2]
Befolkningstäthet 147 invånare/km²
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Postnummer 03037
Riktnummer (+39) 0776
ISTAT-kod 060056
Geonames 6540539
Pontecorvos läge i Italien
Red pog.svg
Pontecorvos läge i Italien
Pontecorvos läge i Frosinone
Pontecorvos läge i Frosinone
Webbplats: Pontecorvo

HistoriaRedigera

Från 1463 till 1860 var Pontecorvo Kyrkostatens exklav i Kungariket Neapel.

1806 erövrades Pontecorvo av Napoleon som förlänade staden som furstendöme, Furstendömet Pontecorvo, till marskalk Jean Baptiste Bernadotte. När denne 1810 utsågs till svensk tronföljare avsade han sig furstendömet mot en utlovad ersättning, som frös inne då Sverige inte anslöts till kontinentalsystemet, Napoleons handelsblockad mot Storbritannien. Sedan Bernadotte 1818 blev kung av Sverige under namnet Karl XIV Johan, har Pontecorvos stadsvapen ingått i Sveriges stora riksvapen.

1810 förlänades Pontecorvo i stället till Neapels kung Joachim Murat, som 1812 lämnade det till sin son Lucien Murat (1803-1878). Efter Wienkongressen återgick staden till Kyrkostaten.[3]

 
Pontecorvo i ruiner efter strider mellan allierade och tyska styrkor, maj 1944

Se ävenRedigera

Externa länkarRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ ”Territorial features, Total area (Engelska)”. Istituto Nazionale di Statistica. 2019. http://dati.istat.it/. Läst 4 januari 2020. 
  2. ^ [a b] ”Statistiche demografiche ISTAT”. demo.istat.it. 2018. Arkiverad från originalet den 14 januari 2018. https://web.archive.org/web/20180114115045/http://demo.istat.it/bilmens2018gen/index.html. Läst 4 januari 2020. 
  3. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Band 21. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1003 

Övriga källorRedigera