Pompe (hundar)
Pompe var tre olika hundar, alla ägda av Karl XII. Kungens val av namn på hundarna är humoristiskt, då namnet Pompe för tankarna till den romerske fältherren Pompejus och talesättet "pompa och ståt".[1]
Den första hunden med namnet Pompe dog 1699 och ligger begravd i Karlbergs slottspark, Solna kommun.
När Karl XII drog i fält år 1700 medförde han sina fyra hundar Caesar, Snushane, Turk och, favoriten, Pompe. Pompe överlevde sina kamrater men dog 1703 i arméns fältläger vid Thorn (Toruń i nuvarande Polen). I ett brev, daterat Thorn 3 november 1703, till sin äldsta syster, Hedvig Sofia (1681–1708) meddelar konungen sin personliga förlust:
- Jag måste ock berätta henne, att min äldste rescamrat hafve jagh härom dagen måst mista, som är Pompe, Favorits gamble contrapart, som afton lade sig frisk och måron lågh dödh i min Sängh.
Karl XII:s tredje hund med namnet Pompe dog i Ungern under ritten från Bender.
Pompedikter
redigeraKonungens generalauditör Israel Holmström (1661–1708) deltog liksom Pompe i fälttågen och dog i Litauen. Han tillägnade Pompes minne följande epigram:
- Pompe Kongens trogne dräng
- Sof hwar natt i Herrens säng,
- Sehn af år och resor trötter
- Leed han af wjd Kongens fötter.
- Mången stålt och fager mö
- Önskade som Pompe lefwa
- Tusend hieltar eftersträfwa
- At få så som Pompe dö.
Dikten föranledde emellertid en ilsken reaktion hos en annan anonym poet som inte accepterade att Holmström så "respektlöst" blandade högt (kungen) och lågt (hunden). Fyra rader från dikten belyser hur "kränkande" detta upplevdes:
- Hund är hund lät hieltar blifwa
- lemna Möö när du will skrifwa
- Hundedicht och Personal
- blanda gull bland bly det kränker
Holmströms dikt föranledde även ytterligare en replik som poeten ville skulle bli den nya politiskt korrekta Pompedikten:
- Pompe född och död en hund,
- trogen som en hund kan wara
- art af art ty feck han fara
- Land omkring när han war sund,
- Hundelycka had han nog
- wäl han lefde feet och frodig
- skiönt han war en lång tid modig
- sägz dock gamle Pompe dog.[2]
Ingen av de två replikerna gjorde någon lycka, och Holmströms dikt blev den som gick in i litteraturhistorien.
Se även
redigeraReferenser
redigera- ^ Möller, Daniel (2008). ”Bland döda delfiner, hundar och björnar”. Lyrikvännen (1): sid. 56.
- ^ Möller, Daniel (2008). ”Bland döda delfiner, hundar och björnar”. Lyrikvännen (1): sid. 46 ff.