Polismyndigheten i Stockholms län var från 1 juli 1994 fram till och med 31 december 2014 en polismyndighet för Stockholms län, som då utgjorde ett polisdistrikt. Den var då då den fanns Sveriges största länspolismyndighet med cirka 6 900 anställda inom åtta polismästardistrikt, med säte i Stockholms polishus på Kungsholmen.
| Polismyndigheten i Stockholms län | |
 | |
| Underordnad | Rikspolisstyrelsen |
|---|---|
| Departement | Justitiedepartementet |
| Organisationstyp | Polismyndighet |
| Län | Stockholms län |
| Föregångare | 12 lokala polismyndigheter i Stockholms län[1] |
| Inrättad | 1 juli 1994[1] |
| Nedlagd | 31 december 2014 |
| Efterföljare | Polismyndigheten (Polisregion Stockholm) |
| Länspolismästare | Sven-Åke Hjälmroth 1994–1996 Gunno Gunnmo 1996-2003 Carin Götblad 2003-12 Mats Löfving 2012-14 |
| Antal anställda | 6 900 |
| Instruktion | Polisförordningen (1998:1558) |
Från 1 januari 2015 har Rikspolisstyrelsen och samtliga länspolismyndigheter slagits samman till en riksomfattande myndighet, Polismyndigheten. Polisregion Stockholm innefattar hela det geografiska område som Polismyndigheten i Stockholms län tidigare utgjorde.[2]
Bakgrund
redigeraUnder 1990-talet ändrades polisdistrikten i Sverige från att omfatta en eller fler kommuner till att omfatta hela län. Detta innebar att mindre polismyndigheter slogs samman till en polismyndighet för varje län. I Stockholms län så fanns det 12 lokala polismyndigheter i länet innan 1 juli 1994, då Polismyndigheten i Stockholms län bildades.[1] [n 1]
Polismyndigheten i Stockholm, som hade bildats 1 januari 1965 då förstatligandet av polisväsendet i Sverige ägde rum och som omfattande Stockholms kommun (med ledamöter i polisstyrelsen utsedda av Stockholms kommunfullmäktige), utgjorde stommen för den 1994 nybildade länspolismyndigheten.[4][5] Polismyndigheten i Stockholm hade redan från 1976, efter beslut av regeringen, övertagit ansvaret för polisverksamheten i och kring Arlanda flygplats från Polismyndigheten i Märsta.[4]
Länspolismästaren, som tidigare varit myndighetschef för Polismyndigheten i Stockholm blev efter 1 juli 1994 myndighetschef för Polismyndigheten i Stockholms län.[5]
Genom förändringar i Polislagen upphörde Länsstyrelsen i Stockholms läns roll som "högsta polismyndighet i länet" 1 januari 1999.[6]
Polismästardistrikt
redigeraPolismästardistrikten var en lokal områdesindelning av Polismyndigheten i Stockholms län. (I andra svenska län användes andra benämningar för de lokala enheterna, till exempel polisområde.)
Länet var indelat i följande åtta polismästardistrikt (vars chefer var polismästare[5]):
Grupper inom myndigheten
redigera
Som det såg ut kring 2014
- Ambassadgruppen var specialiserad på skydd av utländska ambassader och konsulat. Enheten arbetade också, tillsammans med Säkerhetspolisen, med det inre skyddet vid statsbesök.
- Hundenheten bestod av poliser utbildade till hundförare med polishundar. Arbetsuppgifterna kunde vara att leta efter försvunna personer eller övervakning av demonstrationer.
- Klotterkommissionen arbetade med att bekämpa klotter.
- Kommissionen mot Människohandel arbetade med att bekämpa människohandelsbrott, i första han "trafficking".
- Prostitutionsgruppen arbetade med att bekämpa prostitution. Gruppens huvudsakliga arbetsuppgift rörde personer som främjade prostitution i så kalkad koppleriverksamhet samt personer som köpte sexuella tjänster. Ett annat viktigt arbetsområde för Prostitutionsgruppen var att hitta och identifiera minderåriga som utnyttjades i prostitution.
- Krogsektionen arbetade med att bekämpa narkotikahanteringen kopplad till krog- och nöjesvärlden. Krogsektionen arbetade uteslutande civilt utanför och inne på krogarna.
- Plattangruppen arbetade med att bekämpa narkotikahanteringen på Sergels torg och i dess närområde.
- Polisrytteriet användes ofta vid större händelser som till exempel fotbollsderbyn eller demonstrationer för att skingra folkmassor.
- Ungdomssektionen arbetade med att beivra narkotikabruk, -missbruk och -försäljning bland och till ungdomar. Målgruppen var främst 15-20-åringar men även yngre och äldre drogbrukare.
- Piketenheten hade som huvuduppgift att ingripa i särskilt komplicerade och farliga situationer. Andra arbetsuppgifter var eskort av värdetransporter, personer och räddningstjänst.[7]
- Sjöpolisen i Stockholm var en av två sjöpolisenheter i Sverige (den andra sjöpolisenheten fanns inom Polismyndigheten Västra Götaland), baserad i Nacka strand.
- Tunnelbanepolisen arbetade med att upprätthålla ordning i kollektivtrafikens miljöer.
Övrigt
redigera
- En kvinnlig polisavdelning bildades 1926, vilket de kvinnliga stadsfullmäktigeledamöterna i Stockholm motionerat om. De kvinnliga poliserna skulle utföra patrulltjänst samt arbeta förebyggande mot ungdomar. Civilklädda, kvinnliga poliser skulle även övervaka danslokalerna och "inrapportera sina erfarenheter till polisbefälet".[8]
Se även
redigeraReferenser
redigera- Presentation av Polismyndigheten i Stockholms län, öppnad 2010-09-07.
- Organisationsskiss över Polismyndigheten i Stockholms län, öppnad 2010-09-07.
Anmärkningar
redigera- ^ De lokala polismyndigheter som fanns i Stockholms län innan 1 juni 1994 var följande:
- Polismyndigheten i Handen
- Polismyndigheten i Huddinge
- Polismyndigheten i Jakobsberg
- Polismyndigheten i Lidingö
- Polismyndigheten i Märsta
- Polismyndigheten i Nacka
- Polismyndigheten i Norrtälje
- Polismyndigheten i Sollentuna
- Polismyndigheten i Solna
- Polismyndigheten i Stockholm
- Polismyndigheten i Södertälje
- Polismyndigheten i Täby[3]
Noter
redigera- ^ [a b c] Annika Ånnerud (20 maj 1994). ”Två polischefer kvar att utnämna”. Dagens Nyheter. ”I praktiken kommer den nya organisationen att träda i kraft successivt under sommaren och hösten. Men formellt gäller den från 1 juli. Då övergår länets tolv polismyndigheter och sju polisområden till en enda polismyndighet med åtta polismästardistrikt.”
- ^ Hansson, Tommy (14 september 2014). ”Mer poliser närmare medborgarna”. blaljus. Polisförbundet. https://blaljus.nu/nyhetsartikel/mer-poliser-narmare-medborgarna. Läst 23 mars 2023.
- ^ ”Sveriges statskalender 1992” (Sveriges statskalender). gupea.ub.gu.se. Göteborgs universitetsbibliotek. sid. 324-326. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/handle/2077/59882/gupea_2077_59882_1.pdf?sequence=1&isAllowed=y. Läst 23 mars 2024.
- ^ [a b] ”Stockholms kommunalkalender 1993” (Stockholms kommunalkalender). stadsarkivet.stockholm.se. Stockholms stadsarkiv. 1993. sid. 384-390. https://sok.stadsarkivet.stockholm.se/bildarkiv/egenproducerat/kommunalkalender_1907_2012/KK_1993_397_408.pdf. Läst 23 mars 2024.
- ^ [a b c] ”Stockholms kommunalkalender 1995” (Stockholms kommunalkalender). stadsarkivet.stockholm.se. Stockholms stadsarkiv. 1995. sid. 364-369. https://sok.stadsarkivet.stockholm.se/bildarkiv/egenproducerat/kommunalkalender_1907_2012/KK_1995_377_388.pdf. Läst 23 mars 2024.
- ^ ”Stockholms kommunalkalender 1999” (Stockholms kommunalkalender). stadsarkivet.stockholm.se. Stockholms stadsarkiv. 1999. sid. 382-386. https://sok.stadsarkivet.stockholm.se/bildarkiv/egenproducerat/kommunalkalender_1907_2012/KK_1999_393_404.pdf. Läst 23 mars 2024.
- ^ Svensk Utryckningsfordonsförening http://www.utryckningsfordon.se/polisbussar 20 Januari 2014
- ^ Kvinnokavalkad : en bilderbok om svenska kvinnors liv 1918-1944, av Ellen Rydelius och Anna Odhe, Bonnier, Stockholm 1946, s. 99