Planigale gilesi[2][3][4][5] är en pungdjursart som beskrevs av John B. Aitken 1972. Planigale gilesi ingår i släktet dvärgpungmöss och familjen rovpungdjur.[6][7] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade.[6] Artepitet i det vetenskapliga namnet hedrar den australiska upptäcktsresande Ernest Giles.[8]

Planigale gilesi
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassPungdjur
Marsupialia
OrdningRovlevande pungdjur
Dasyuromorphia
FamiljRovpungdjur
Dasyuridae
SläkteDvärgpungmöss
Planigale
ArtPlanigale gilesi
Vetenskapligt namn
§ Planigale gilesi
AuktorAitken, 1972
Utbredning
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Arten når en kroppslängd (huvud och bål) av 60 till 80 mm, en svanslängd av 55 till 70 mm och en vikt av 5 till 16 g. Pälsen på ovansidan är grå till kanelfärgad och på buken förekommer olivgrön till ljusbrun päls. Huvudet kännetecknas av en trekantig form, av stora ögon och av avrundade öron som ligger tät på huvudet. Planigale gilesi har korta extremiteter och svansen är täckt med hår.[9] Honans pung (marsupium) utvecklas när individen blir könsmogen.[10]

Pungdjuret förekommer i sydöstra Australien och vistas där i torra områden som bland annat gräsmarker.[1] Arten hittas även i områden nära Eyresjön som tidvis översvämmas och i floddalar.

Planigale gilesi är främst nattaktiv men under vintern och ibland under andra årstider kan den vara dagaktiv. Den äter olika ryggradslösa djur som spindlar, kackerlackor, skalbaggar och gråsuggor. Honor kan ha två kullar mellan senare vintern och sommaren. De är per tillfälle 3 till 5 dagar parningsberedda. Per kull föds 3 till 10 ungar.[9][10] För att spara energi under kalla vinterdagar ligger arten gärna i solen och den intar tidvis (upp till 18 timmar per tillfälle) ett stelt tillstånd (torpor).[11]

Källor

redigera
  1. ^ [a b c] 2008 Planigale gilesi Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  3. ^ (1998) , website Planigale gilesi, Mammal Species of the World
  4. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., vols. 1 & 2
  5. ^ Nowak, Ronald M. (1991) , Walker's Mammals of the World, vol. 1, 5th ed.
  6. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (12 november 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. Arkiverad från originalet den 18 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120618223324/http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012. 
  7. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  8. ^ Paucident Planigale Arkiverad 20 januari 2018 hämtat från the Wayback Machine., The State of Victoria, Department of Sustainability and Environment, 2003
  9. ^ [a b] ”Gile’s Planigale” (pdf). Mallee Catchment Management. 2011. Arkiverad från originalet den 17 mars 2018. https://web.archive.org/web/20180317053611/http://malleecma.vic.gov.au/resources/fact-sheets/giles-planigale.pdf. Läst 19 januari 2018. 
  10. ^ [a b] D. G. Read (1984). ”Reproduction of Planigale gilesi”. Australian Mammal Society. https://books.google.se/books?id=sdYqvRuoxuEC&lpg=PA161&ots=fdB0kkdA9U&dq=Planigale%20gilesi&hl=sv&pg=PA161#v=onepage&q&f=false. Läst 19 januari 2018. 
  11. ^ Warnecke & Geiser (2009). ”Basking behaviour and torpor use in free-ranging Planigale gilesi” (på engelska) (pdf). Australian Journal of Zoology. sid. 373-375. Arkiverad från originalet den 20 januari 2018. https://web.archive.org/web/20180120065836/https://pdfs.semanticscholar.org/1379/892f4cb30cd224e29b51592bbe0559ab9759.pdf. Läst 19 januari 2018. 

Externa länkar

redigera