Pinus monticola[2][3] eller Vittall är en tallväxtart som beskrevs av David Douglas och David Don. Pinus monticola ingår i släktet tallar, och familjen tallväxter.[4][5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]

Pinus monticola
Status i världen: Nära hotad[1]
Pinus monticola Idaho3.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionKärlväxter
Tracheophyta
KlassBarrväxter
Pinopsida
OrdningTallordningen
Pinales
FamiljTallväxter
Pinaceae
SläkteTallar
Pinus
ArtPinus monticola
Vetenskapligt namn
§ Pinus monticola
AuktorDouglas ex D. Don
Utbredning
Pinus monticola levila.jpg
Utbredningsområde
Synonymer
Strobus monticola (Douglas ex D. Don) Rydb.
Pinus strobus var. monticola (Douglas ex D. Don) Nutt.
Pinus strobus subsp. monticola (Douglas ex D. Don) E. Murray
Pinus porphyrocarpa A. Murray bis
Pinus monticola var. minima Lemmon
Pinus monticola var. digitata Lemmon
Pinus grozelierii Carrière
Hitta fler artiklar om växter med

De flesta exemplar blir 30 meter höga och stammen har i brösthöjd en diameter av 100 centimeter. De största exemplaren var nästan 70 meter höga med en stamdiameter av cirka 200 centimeter. Den ganska tunna barken har en grå färg och hos äldre exemplar bildas långsträckta fyrkantiga strukturer som påminner om fjäll hos fiskar. Den äldsta kända individen levde 615 år.[6] På varje enskilt träd förekommer könsorgan av hankön och honkön. Pollineringen sker med hjälp av vinden.[7]

Arten förekommer i västra Nordamerika från British Columbia i Kanada till Kalifornien i USA. Den växer i låglandet och i bergstrakter upp till 3000 meter över havet. I norra delen av utbredningsområdet hittas Pinus monticola i dalgångar där den sällan når högre än 450 meter över havet. Arten kan bilda skogar där inga andra större träd ingår men den är vanligare i barrskogar tillsammans med bland annat douglasgran, contortatall, gultall, sockertall, Pinus jeffreyi, jättehemlock, Larix occidentalis, kustgran, berggran, praktgran, coloradogran, kaskadgran, jättetuja, cedertuja, sitkagran, engelmannsgran och berghemlock. I undervegetationen hittas ofta Taxus brevifolia. Sällsynt är några lövträd inblandade i skogarna. Pinus monticola behöver öppna ytor som skapas av stormar, bränder eller trädfällning för att föröka sig.[1]

Växtens trä har många olika användningsområden bland annat för dörrar och fönster. Det förarbetas även till små föremål som tändstickor och tandpetare. I motsats till sockertallen innehåller artens harts nästan inget socker. Pinus monticola är känslig för svampen Cronartium ribicola som främst förekommer i Eurasien vad som förhindrade försök att introducera arten.[1]

På grund av allt för intensivt skogsbruk minskade beståndet i några delar av utbredningsområdet. Även i Nordamerika har svampen Cronartium ribicola orsakad skador. IUCN kategoriserar arten globalt som nära hotad.[1]

BildgalleriRedigera

KällorRedigera

  1. ^ [a b c d] Farjon, A. 2011 Pinus monticola . Från: IUCN 2011. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 10 oktober 2020.
  2. ^ Bean, W.J., 1980Trees and shrubs hardy in the British Isles, ed. 8, Vols. 1-4 John Murray, London
  3. ^ Douglas ex D. Don, 1832 In: Lambert, Descr. Pinus, ed. 8°, 2: p. s.n. inter 144 et 145.
  4. ^ [a b] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (ed) (5 september 2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/details/species/id/14376651. Läst 26 maj 2014. 
  5. ^ Conifer Database. Farjon A., 2011-02-11
  6. ^ Christopher J. Earle (2019). ”Western white pine”. Conifers.org. https://www.conifers.org/pi/Pinus_monticola.php. Läst 10 oktober 2020. 
  7. ^ ”Western White Pine”. Plants for a future. https://pfaf.org/user/Plant.aspx?LatinName=Pinus+monticola. Läst 10 oktober 2020. 


Externa länkarRedigera