Öppna huvudmenyn

Pinje eller pinjeträd (Pinus pinea) är ett träd inom tallsläktet och familjen tallväxter som växer i större delen av Medelhavsområdet. Pinjeträdet blir över 20[1] meter högt och förekommer på sandiga marker runt Medelhavet. Trädkronan av barrtäckta grenar är paraplyformad.

Pinje
Pinie irgendwo toscana.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionBarrväxter
Coniferophyta
KlassPinopsida
OrdningPinales
FamiljTallväxter
Pinaceae
SläkteTallsläktet
Pinus
ArtPinje
P. pinea
Vetenskapligt namn
§ Pinus pinea
AuktorCarl von Linné
Utbredning
Mapa Pinus pinea.png
Hitta fler artiklar om växter med

FörekomstRedigera

I Italien, Spanien och Portugal är pinjen ett mycket vanligt träd. Den förekommer i Medelhavsområdet, där den är ett karaktärsträd[1] som känns igen i landskapsbilden. Den förekommer österut till Levanten och är inte härdig nog att kunna växa i Sverige.[1]

BiologiRedigera

Trädet är släkt med vanlig tall (Pinus sylvestris), och kottarna ser ut som tallkottar men är betydligt större. Kottarna är runt kulformade, ljusbuna till färgen och cirka 10 cm i diameter

Pinjeträd kan bli flera hundra år gamla och det dröjer upp till 25 år innan de börjar få kottar. Förutom den egentliga pinjen (Pinus pinea) finns ett tiotal olika snarlika arter inom Pinus-släktet.

Barken på trädet är röd-orange, medan trädets krona är välvd och mörkt grön. Barren är minst 12 cm långa och i regel något vridna.[1]

På senmedeltiden blev det väldigt populärt med medaljongmönster som man använde främst på tyger av olika slag som man sedan använde till kläder, vackra klänningar till hovet och kyrkliga dräkter. Draperier var också många gånger dekorerade med medaljongmönster. Det är en mönsterform som hade sina rötter i Kina, och i mitten av medaljongen hade man ofta ett granatäpple eller en pinjekotte.

PinjefrönRedigera

Av pinjekottarna kan man få de populära pinjefröna. Ur en enda kotte kan man få 20 till 50 frön. För att få upp kottarna kan man använda en maskin eller så låter man dem soltorka, då öppnar de sig själv. Sammanlagt ett tjugotal olika Pinea-arter inom tallsläktet har tillräckligt stora frön för att göra dem praktiska att ta tillvara. Fröet har på svenska även kallats piniol,[1] pingel, pinjol eller pinjon.[2]

Pinjefrön används i bland annat kakor, andra bakverk,[1] sallader och som tilltugg. De är en av huvudingredienserna i pesto, som härrör från italienska kuststaden Genua. Det finns också pinjesläktingar som växer i Asien och har lite mörkare frön än den som växer i Europa. Pinjefrön är rika på järn, zink, fleromättat fett och protein.

Pinjefrön är kända som afrodisiaka.

EtymologiRedigera

Ordet pinje kommer från latinets pinea, med den allmänna betydelsen gran eller tall.[1]

GalleriRedigera

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c d e f g] pinje i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 6 januari 2017.
  2. ^ "PINJE". saob.se. Läst 6 januari 2017.

Externa länkarRedigera