Petro Porosjenko

Ukrainas president 2014–

Petro Oleksijovytj Porosjenko (ukrainska: Петро Олексійович Порошенко), född 26 september 1965 i Bolgrad, Ukrainska SSR, Sovjetunionen, är en ukrainsk politiker. Porosjenko var Ukrainas president sedan 2014 till 2019.

Petro Porosjenko

Petro Porosjenko

Tid i befattningen
7 juni 2014–20 maj 2019
Premiärminister Arsenij Jatsenjuk
Volodymyr Hrojsman
Företrädare Viktor Janukovytj Valt
Oleksandr Turtjynov Tillförordnad
Efterträdare Volodymyr Zelenskyj

Handels- och ekonomiminister
Tid i befattningen
23 mars 2012–24 december 2012
President Viktor Janukovytj
Premiärminister Mykola Azarov
Oleksandr Turtjynov (tillförordnad)
Företrädare Andrij Kljujev
Efterträdare Ihor Prasolov

Tid i befattningen
9 oktober 2009–11 mars 2010
President Viktor Jusjtjenko
Premiärminister Mykola Azarov
Företrädare Volodymyr Khandohij
Efterträdare Kostjantyn Hrysjtjenko

Född Petro Oleksijovytj Porosjenko
26 september 1965 (56 år)
Sovjetunionen Bolgrad, Odessa oblast, Ukrainska SSR, Sovjetunionen
Nationalitet Sovjetunionen SovjetunionenUkraina Ukraina
Politiskt parti Socialdemokraterna (-2001)
Solidarnost (2001–2006)
Vårt Ukraina (2006–2012)
Regionernas parti (2011–2012)
Partilös (2012–)
Övrig politisk
anknytning
Vårt Ukraina - Folkets självförvarsblock (2002–2012)
Utbildning Ekonomi
Alma mater Kievs universitet
Yrke Affärsman
Religion Ukrainsk ortodox
Residens Kontja-Zaspa i Kiev
Maka Maryna
Barn Olexiy
Yevheniya
Oleksandra
Mykhaylo
Namnteckning Petro Porosjenkos namnteckning
Webbplats http://www.president.gov.ua/en
Militärtjänst
I tjänst för Sovjetarmén i Kazakiska SSR
Tjänstetid 1983–1987

Han vann presidentvalet i Ukraina 2014 och har tidigare varit utrikesminister i Ukraina under Julia Tymosjenkos sista månader som premiärminister inför presidentvalet 2010.

Han var dessutom handelsminister under nio månader 2012, då Viktor Janukovytj var president. Han är även nära vän med en annan ex-president, Viktor Jusjtjenko.[1]

Prosjenko var den första presidenten i Ukraina som talar engelska.[2]

BiografiRedigera

BakgrundRedigera

Porosjenko föddes i Bolgrad (Bolhrad) men är uppvuxen i Vinnytsia, den stad som är centrum för hans politiska verksamhet. Han valdes till det ukrainska parlamentet 1998 och gick med i Socialdemokraterna. Efter två årbildade han i 2001 sitt parti Solidarnost, som samma år fusionerades med ytterligare fyra partier i Regionernas parti med Mykola Azarov som ledare och med Porosjenko som viceordförande.

I december 2001 lämnade Porosjenko partiet och anslöt med Solidarnost till Vårt Ukraina. Han ansågs vara en nära medarbetare till Viktor Justsjenko och ses som en viktig ekonomisk bidragsgivare till den orangea revolutionen.

När Julia Tymosjenko blev premiärminister 2005 var Porosjenko chef för Ukrainas säkerhetsråd. Han blev 2006 åter invald i parlamentet för Vårt Ukraina och var ordförande i finansutskottet. Porosjenko var 2007 ordförande i Ukrainska Nationalbanken och 2009-2010 statssekreterare.

Presidentvalet 2014Redigera

Porosjenko ställde upp som kandidat till presidentposten i 2014 års presidentval där han med 54,70% av rösterna blev överlägsen etta och vald utan behov av en andra valomgång. Valets tvåa var Julia Tymosjenko med 12,81% av rösterna. Han vann i samtliga valdistrikt där val kunde genomföras, utom i ett i Charkiv oblast där Mychajlo Dobkin fick flest röster.

Politik som presidentRedigera

Porosjenko svors in som landets president den 7 juni. Vid tillträdet lovade han politiska eftergifter till folket i östligaste Ukraina. Angående Krim, påtalade han dock Rysslands olagliga annekterande och att Krim "alltid skulle vara ukrainskt".[3] Under juni månad lät han dock Ukrainas militär fortsätta striderna för att återta det territorium i Donetsk- och Luhansk-oblasten som under åren gått förlorade till proryska separatister i de två utbrytarrepublikerna.

I slutet av månaden utlystes en tio dagar lång vapenvila i striderna mot separatisterna i öst. Under den dryga veckan besökte Porosjenko Bryssel för att skriva under Ukrainas samarbetsavtal med EU. Därefter arrangerades en över två timmar lång telefonkonferens med Porosjenko, Vladimir Putin och de båda medlarna François Hollande och Angela Merkel (Frankrikes och Tysklands respektive ledare), utan något konkret resultat. Den av Porosjenko utlysta vapenvilan avslutades den 30 juni och avlöstes av förnyade strider i Donetsk- och Luhansk-regionerna.[4]

Porosjenkos lade 26 juni fram ett förslag till grundlagsändringar, vilket syftade till en viss decentralisering av makten på lokal och regional nivå. Förslaget innebar bland annat att lokala myndigheter skulle få behålla mer av skatteintäkterna. Ukrainska skulle fortfarande vara Ukrainas enda officiella språk, men (bland annat) ryska skulle få en garanterad status som regionalt språk. Landet skulle också fortfarande vara en enhetsstat, eftersom Porosjenko befarade att en omvandling till federalism i praktiken skulle kunna låta Ryska federationen kontrollera (delar av) östra Ukraina. Lagförslaget kommer att behandlas av parlamentet senare i månaden, och därefter ska man utlysa nyval till de lokala politiska församlingarna.[5]

25 augusti 2014 utlyste Porosjenko nyval till parlamentet, att äga rum 26 oktober.[6]

Presidentvalet 2019Redigera

Volodymyr Zelenskyj vann 2019 års presidentval. Han hade ett stöd på drygt 73 procent och den sittande presidenten Petro Porosjenko hade ett stöd på knappt 25 procent. Zelenskyj blev Ukrainas nye president. Zelenskyj valdes i ett val utan systematiskt fusk och i en stämning av ivrig förväntan. Petro Porosjenko misslyckades under sin presidenttid totalt med kontakten med det egna folket. Volodymyr Zelenskyj hade inget parti även om hans valrörelse ”Folkets tjänare” blev ett.[7]

FörmögenhetRedigera

Porosjenko var enligt Forbes år 2012 Ukrainas sjunde rikaste man. Förmögenheten omfattar bland annat chokladproducenten Roshen och tv-kanalen Kanal 5.

I april 2016 avslöjade Panamadokumeten att Porosjenko gömt pengar i skatteparadis genom så kallade brevlådeföretag.[8]

ReferenserRedigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från en annan språkversion av Wikipedia.

NoterRedigera

Externa länkarRedigera