Öppna huvudmenyn

Persisk stenskvätta

fågelart i familjen flugsnappare

Persisk stenskvätta[2] (Oenanthe chrysopygia) är en tätting i familjen flugsnappare som förekommer i västra Asien.[3]

Persisk stenskvätta
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Oenanthe chrysopygia.JPG
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFlugsnappare
Muscicapidae
SläkteStenskvättor
Oenanthe
ArtPersisk stenskvätta
O. chrysopygia
Vetenskapligt namn
§ Oenanthe chrysopygia
Auktor(Filippi, 1863)
Synonymer
Oenanthe xanthoprymna chrysopygia
Hitta fler artiklar om fåglar med

UtseendeRedigera

Denna stenskvätta är förhållandevis liten, med 14,5 centimeter i längd och en vingbredd på 26-27 centimeter.[4] Den är relativt färglös, huvudsakligen gråbrun ovan och gråvit under med ett blekt ögonbrynsstreck och en rostton på örontäckarna.[5]

Olikt de flesta andra stenskvättor är övergumpen och stjärtbasen rödaktig, medan resten av stjärtet har den för släktet karakteristiska T-formen..[6] Könen är lika förutom att hanen har en svart tygel.[7]

Hona kurdstenskvätta kan vara väldigt lik, men denna har vitt på stjärtbasen istället för rostrött. Hanar och vissa honor kurdstenskvättor skiljer sig tydligt med sitt svarta ansikte och svarta strupe liksom gråare undersida.

Utbredning och systematikRedigera

Persisk stenskvätta förekommer från Transkaukasien till Afghanistan, vintertid till Pakistan och nordvästra Indien.[8] Den har tillfälligt påträffats i Israel, Etiopien, Djibouti och Nepal.[1]

Fågeln betraktades länge som en underart av O. xanthoprymna på basis av fåglar funna med intermediära karaktärer, vilket tolkades som att arterna hybridisiderade. Dessa individer kan dock istället röra sig om unga kurdstenskvättor.[9]

FamiljetillhörighetRedigera

Stenskvättorna ansågs fram tills nyligen liksom bland andra buskskvättor, stentrastar, rödstjärtar vara små trastar. DNA-studier visar dock att de är marklevande flugsnappare (Muscicapidae) och förs därför numera till den familjen.[10][11]

EkologiRedigera

Persisk stenskvätta häckar i bergstrakter från 1200 till 4000 meter över havet i branta, klippiga och öde partier med lite växtlighet. Vintertid hittas den i lägre områden med stäpp, halvöken och buskmark. Den häckar från slutet av mars eller april till juni. Det skålformade boet placeras i en klippskreva eller fördjupning i berget. Den lägger två kullar med fyra till sex blåvita ägg som ruvas i 13 dagar.[4]

Fågeln livnär sig på insekter som myror, skalbaggar och larver, antingen genom att gräva i marken med näbben eller fånga i flykten från en sten eller ett klippblock.[4]

Status och hotRedigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats, men arten beskrivs som generellt fåtalig, men lokalt vanlig i Afghanistan, Pakistan och Oman. Den europeiska andelen består endast av 20-30 par.[1]

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c d e] Birdlife International 2012 Oenanthe chrysopygia Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.2 www.iucnredlist.org. Läst 14 augusti 2015.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2015. IOC World Bird List (v 5.2). doi : 10.14344/IOC.ML.5.2.
  4. ^ [a b c] Snow, D. W. & C. M. Perrins (1998) The Birds of the Western Palearctic, concise ed., Oxford University Press. ISBN 0-19-854099-X.
  5. ^ Redman, Nigel; Terry Stevenson & John Fanshawe (2009) Birds of the Horn of Africa, Christopher Helm, London.
  6. ^ Harris, Alan; Hadoram Shirihai & David Christie (1996) The Macmillan Birder's Guide to European and Middle Eastern Birds, Macmillan, London. ISBN 0-333-58940-8.
  7. ^ Grimmett, Richard; Carol Inskipp & Tim Inskipp (1999) Pocket Guide to the Birds of the Indian Subcontinent, Christopher Helm, London. ISBN 0-7136-5165-2.
  8. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
  9. ^ Roselaar C. S. (1995) Songbirds of Turkey, an atlas of biodiversity of Turkish passerine birds, Pica Press. ISBN 1-873403-44-5.
  10. ^ Sangster, G., P. Alström, E. Forsmark, and U. Olsson (2010), Multi-locus phylogenetic analysis of Old World chats and flycatchers reveals extensive paraphyly at family, subfamily and genus level (Aves: Muscicapidae), Mol. Phylogenet. Evol. 57, 380-392.
  11. ^ Zuccon, D., and P.G.P. Ericson (2010c), A multi-gene phylogeny disentangles the chat-flycatcher complex (Aves: Muscicapidae), Zool. Scripta 39, 213-224.

Externa länkarRedigera