François Paul Meurice, född den 5 februari 1818 i Paris, död där 1905, var en fransk skriftställare, bror till François Désiré Froment-Meurice.

Paul Meurice
Paul Meurice.
Född5 februari 1818[1][2]
Paris gamla fjärde arrondissement[3], Frankrike
Död11 december 1905[4][1][2] (87 år)
Paris 17:e arrondissement, Frankrike
BegravdPère-Lachaise och Grave of Meurice
Medborgare iFrankrike
SysselsättningFörfattare, dramatiker, filolog[5]
MakaÉléonore-Palmyre Meurice
FöräldrarPierre Meurice
Françoise Giroux
SläktingarFrançois-Désiré Froment-Meurice (syskon)
Redigera Wikidata

Meurice slöt sig, sedan han avbrutit sina juridiska studier, med hänförelse till Victor Hugo och den romantiska skolan. Stor beundrare av Shakespeare, utarbetade Meurice efter dennes "Henrik IV" versdramat Falstaff (1842, i förening med Theophile Gautier och Auguste Vacquerie), efter "Slutet gott, allting gott" Le capitaine Paroles (1843, med Vacquerie) och 1847 en översättning av "Hamlet" (på vers, i förening med Alexandre Dumas d.ä.).

Ensam skrev Meurice bland annat dramerna Benvenuto Cellini (1852; uppfört i Sverige 1854), Paris (1855) och L'avocat des pauvres (1856), sedermera flera i medarbetarskap med George Sand. Därjämte författade Meurice dikter och några romaner. Han sattes 1848 av Victor Hugo till ansvarig utgivare av dennes organ "L'événement" och fick 1851 undergå 9 månaders fängelse för en artikel av Charles Victor Hugo om dödsstraffet. År 1869 tog Meurice även verksam del i grundläggandet av "Le rappel" och redigerade Victor Hugos samlade skrifter (1880–85).

Källor redigera

 Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Meurice, 2. François Paul, 1904–1926.

Noter redigera

  1. ^ [a b] SNAC, Paul Meurice, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] International Music Score Library Project, Paul Meurice, läst: 9 oktober 2017, licens: Erkännande-DelaLika 4.0 Internationell.[källa från Wikidata]
  3. ^ archives de Paris, 12/51, läs online.[källa från Wikidata]
  4. ^ Alexis Brézet (red.), Le Figaro, Société du Figaro, 12 december 1905, s. 2, läs online .[källa från Wikidata]
  5. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 17 december 2022.[källa från Wikidata]