Patrick Rambaud
Patrick Rambaud, född 21 april 1946 i Paris i Frankrike, är en fransk författare. Han har skrivit ett trettiotal böcker, däribland flera parodier. För sin roman La bataille mottog han Goncourtpriset 1997 och franska akademiens stora romanpris.[1]
| Patrick Rambaud | |
 Patrick Rambaud 2010. | |
| Pseudonym | Baltique, Marguerite Duraille |
|---|---|
| Född | 21 april 1946 Paris, Frankrike |
| Yrke | författare, journalist |
| Nationalitet | fransk |
| Språk | franska |
| Verksam | 1976–idag |
| Genrer | romaner, pastischer |
| Noterbara verk | La bataille |
| Priser | Goncourtpriset |
Han invaldes i Goncourtakademien 2008.
Litterär verksamhet redigera
Tillsammans med Michel-Antoine Burnier har Rambaud skrivit ett fyrtiotal pastischer av exempelvis Roland Barthes sans peine, Le tronc et l'éncore (François Mitterrand), La farce des choses (Simone de Beauvoir) eller Un navire dans tes yeus (Françoise Sagan). Andra offer har varit: Louis Aragon, Charles de Gaulle, Philippe Sollers och André Malraux.
Båda författarna har dessutom givit ut Le journalisme sans peine (1997), en handbok för journalistiska tics (lama metaforer, typografi skapar förvirring, etc.). De tar bland annat upp uppkomsten av ”nyspråk”: ”Idag måste ord som sårar alltför realistiskt mjukas upp. Vi talar inte längre om döden, utan om icke-liv, inte om blinda, utan icke seende. …”
Under pseudonymen Marguerite Duraille, har Rambaud parodierat Marguerite Duras två gånger: Virginie Q., 1988, och Mururoa min kärlek, 1996.
I La bataille, Il neigeait, L’absent och Le chat botté (Mästerkatten i stövlar), berättar han romantiserade historiska Napoleonepisoder. I var och en av romanerna finns bifigurer (en soldat, officer i Napoleons armé, franska sättet ...), som ger honom anledning att visa Napoleon och hans familj. Även L’idiot du village har det förflutna som tema.
Han arbetar också som journalist åt den franska tidskriften Actuel och har även varit verksam som spökskrivare.
La bataille redigera
Rambaud fick Goncourtpriset 1997 för sin roman La bataille.
Hans inspirationskälla till romanen var ett projekt som Honoré de Balzac skapade 1828, fortsatte med under 1833 på Napoleons slagfält men aldrig avslutade.[2] Balzacs La bataille handlar främst om slaget vid Dresden.[3]
Krönika av kejsar Nicolas I redigera
Rambaud har förklarat att det var för att kämpa mot den depression som han fick av valet av landets nye president, Nicolas Sarkozy, som han skrev Chronique du règne de Nicolas I.
Bibliografi redigera
- Les Complots de la liberté – 1832, 1976
- Parodies av Michel-Antoine Burnier & Patrick Rambaud, 1977, 194 sidor med parodier av Simone de Beauvoir, Per Jakez Hélias, Marguerite Duras, Louis Aragon, Henry de Montherlant, Gilles Deleuze och Félix Guattari, André Malraux, Samuel Beckett, Emmanuelle Arsan, Boris Vian, François Mallet-Joris och Philippe Sollers, François Mitterrand, Roland Barthes, André Breton, Françoise Sagan, Maurice Clavel, Gérard de Villiers, Charles de Gaulle.
- Fric-frac, 1984
- La Mort d'un ministre, 1985
- Comment se tuer sans avoir l'air, 1986
- Virginie Q., Balland, 1988 – under pseudonymen Marguerite Duraille
- Le Visage parle, 1988
- Elena Ceausescu: carnets secrets, 1990
- Ubu président, 1990
- 1848, 1994
- Les Mirobolantes Aventures de Fregoli, 1991
- Le Gros Secret: mémoires du labrador de François Mitterrand, Calmann-Levy, 1996 – under pseudonymen Baltique
- Mururoa mon amour, Lattès, 1996 – under pseudonymen Marguerite Duraille
- La Bataille, Grasset, 1997 – Goncourtpriset 1997 och franska akademiens stora romanpris 1997
- Le Journalisme dans peine, 1997
- Les Aventures de mai, 1998
- Il neigeait, 2000
- Bernard Pivot reçoit…, 2001
- Comme des rats, 2002
- L'Absent, 2003
- Le Sacre de Napoléon – 2 décembre 1804, 2004
- L'Idiot du village, 2005
- Le Chat botté, 2006
- La Grammaire en s'amusant, 2007
- Chronique du règne de Nicolas Ier (krönika över de sex första månaderna av Sarkozys regeringstid, en pastiche av Saint-Simon), 2008
- Deuxième chronique du règne de Nicolas Ier, 2009
- Troisième chronique du règne de Nicolas Ier, 2010
Referenser redigera
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från franskspråkiga Wikipedia.
Noter redigera
- ^ Patrick Rambaud, Evene.fr, läst 12 mars 2010.
- ^ Patrick Berthier, L'année balzacienne, 1998, sidorna 333–36 .
- ^ Pierre Barbéris, Balzac et son monde, Arthaud, 1973, sidan 56.
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Patrick Rambaud.
