Sydkaktussläktet (Parodia) är ett suckulent växtsläkte inom familjen kaktusväxter med cirka 65 arter från Sydamerika.

Sydkaktussläktet[1]
Praktsydkaktus (P. magnifica)
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningNejlikordningen
Caryophyllales
FamiljKaktusväxter
Cactaceae
UnderfamiljCactoideae
TribusNotocacteae
SläkteSydkaktussläktet
Parodia
Vetenskapligt namn
§ Parodia
AuktorSpeg., 1923[2]
Arter
Parodia comarapana
Parodia commutans
Parodia erubescens
Parodia fusca
Parodia herteri
Parodia langsdorfii
Parodia neoarachavaletae
Parodia neohorstii
Parodia schwebsiana
Parodia tuberculata
Parodia warasii
Se även text.
Several plants of genus Parodia in Botanical garden Liberec

Beskrivning

redigera

Parodiaplantor är klotrunda eller korta och cylindriska, är dvärgväxande och blir inte över tjugo centimeter höga. De har en diameter på tio till femton centimeter, åsarna är tydligt markerade och kan vara upp till tjugo stycken. Åsarna är raka eller går något i spiral, rundade eller spetsiga men de har alltid skåror på ett sådant sätt att areolerna sitter i fördjupningarna mellan skårorna. Avståndet mellan areolerna är 1,3 centimeter eller mindre.

 
Parodia magnifica

Parodia har upp till tolv radiära taggar, 1,3 till 2,5 centimeter långa och något böjda, vita eller gråbruna mot spetsen. Normalt finns det endast en centraltagg, som är upp till 2,5 centimeter lång och har samma färg som radiärerna. Areolerna är mycket ulliga då de är nya, så att hela plantans centrum blir mycket vit och ullig. Blommorna är gula, upp till fem centimeter i diameter och kommer i regel i plantans centrum. Pistillens märke är rött och sitter framskjutet i centrum av ståndarna. Utsidan av blompipen är täckt av ull, fjäll och borstliknande taggar. Frukten utvecklas några veckor efter det att blommorna vissnat, är rosa och upp till 2,5 centimeter långa.

Förekomst

redigera

Släktet parodia hör huvudsakligen hemma i låglands- och kustområdena i Uruguay, Paraguay och södra Brasilien. De växer antingen på klippiga, vädränerade platser eller på gräsklädda sluttningar.

Arterna inom detta släkte är relativt lättodlade och i de flesta fall kan de förväntas blomma inom fyra till fem år efter sådd. De kräver en jordblandning som består av hälften sand och hälften humus. Normal vattning krävs från vår till höst, och under växtperioden bör man bara hålla tillbaka med vattnet då det är mulet ute. De trivs bäst i halvskugga och under vintern bör de hållas svalt, men med en minimumtemperatur på 8ºC, under förutsättning att de hålls helt torra.

Följande släkten har flyttats in i släktet och blivit synonymer under Parodia[2]:

Notera att flytten av släktet Notocatus till släktet Parodia ägde rum i slutet av 1980-talet och är fortfarande kontroversiellt hos många samlare. Att botanister och odlare har olika syn på kaktusars systematik är inget ovanligt. Dock kan en stor del av den förvirrade taxonomin inom familjen kaktusväxter förklaras av att amatörodlare och samlare försökt göra botanisk forskning.

Arter med svenska namn

redigera
 
Parodia leninghausii
Blågrå sydkaktus (P. buiningii)
Blekgul sydkaktus (P. procera)
Blodsydkaktus (P. ritteri)
Bredvårtig sydkaktus (P. crassigibba)
Cylindersydkaktus (P. schumanniana)
Eggsydkaktus (P. oxycostata)
Falsk kvastsydkaktus (P. rudibuenekeri)
Fingersydkaktus (P. tenuicylindrica)
Gullsydkaktus (P. leninghausii)
Gyllensydkaktus (P. formosa)
Haksydkaktus (P. microsperma)
Halmsydkaktus (P. aureicentra)
Klotsydkaktus (P. allosiphon)
Knölsydkaktus (P. mammulosa)
Kroksydkaktus (P. maassii)
Kvastsydkaktus (P. scopa)
Nålsydkaktus (P. chrysacanthion)
Orange sydkaktus (P. horstii)
Penselsydkaktus (P. penicillata)
Piggsydkaktus (P. mueller-melchersii)
Platt sydkaktus (P. turbinata)
Praktsydkaktus (P. magnifica)
Scharlakanssydkaktus (P. nivosa)
Silversydkaktus (P. haselbergii)
Skålsydkaktus (P. concinna)
Sommarsydkaktus (P. ottonis)
Svavelsydkaktus (P. werdermanniana)
Sydkaktus (P. haselbergii ssp. graessneri)
Tofssydkaktus (P. ayopayana)
Tättaggig sydkaktus (P. stuemeri)
Ullsydkaktus (P. erinacea)

Referenser

redigera
  1. ^ SKUD, Svensk kulturväxtdatabas - Sydkaktussläktet Läst 30 juli 2017.
  2. ^ [a b] The New Cactus Lexicon, David Hunt, Nigel Taylor och Graham Charles, 2006 • ISBN 0953813444