Paranthropus robustus eller Australopithecus robustus är en fossil förmänniska från Sydafrika. Den upptäcktes av Robert Broom i Swartkrans i Sydafrika 1938, och levde för 2,0-1,2 miljoner år sedan. Forskare är ej eniga om ifall arten bör placeras i släktet Australopithecus eller tillsammans med arterna P. aethiopicus och P. boisei i släktet Paranthropus.

Paranthropus robustus
Status i världen: Fossil
Stratigrafisk utbredning: Pliocen - Pleistocen
Original of Paranthropus robustus Face.jpg
Paranthropus robustus
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningPrimater
Primates
ÖverfamiljMänniskoartade apor
Hominoidea
FamiljMänniskoapor
Hominidae
SläkteParanthropus
ArtP. robustus
Vetenskapligt namn
§ Paranthropus robustus
AuktorRobert Broom, 1938
Hitta fler artiklar om djur med

KänneteckenRedigera

På grund av de upphittade fossilen antas att Paranthropus robustus var 1,10 till 1,30 meter lång och 40 till 80 kilogram tung.[1] Den massiva skallen är avplattad nästan utan panna och hade stora förtjockningar vid ögonbrynen. Framtänderna var jämförelsevis små men kindtänderna väldigt stora. De flesta fossil hade en hjässkam (Crista sagittalis). På grund av dessa kännetecken förmodas att arten främst levde av grova födoämnen. Hjärnans genomsnittliga storlek beräknades med 515 cm³ som är cirka 100 cm³ större än hos dagens schimpanser.[2] Tillsammans med några fossil hittades ben av andra djur som troligen användes för att gräva i marken.

LevnadssättRedigera

Fyndplatserna ger upphov till antagandet att Paranthropus robustus levde främst på savannen. På grund av några fossils skick förmodas att den ibland föll offer för större rovdjur.

Tänderna av ett fossil från grottområdet Swartkrans undersöktes med laserstråle. Undersökningen visade att individen levde av olika födoämnen beroende på årstid, tidvis åt den mjuka blad från lövträd och tidvis hårda frön och gräs, liksom dagens savannbabian.[3] Även studien av tre andra fossil visade att Paranthropus robustus troligen inte var specialiserade på fasta födoämnen, som det antagits tidigare.[4]

UpptäcktenRedigera

Det första fossilet av Paranthropus robustus hittades 1938 av skolpojken Gert Terblanche i ett stenbrott i dalgången Kromdraai i Sydafrika. Under samma år beskrevs arten av Robert Broom. Inga fossil utanför Afrika är kända, förutom i Sydafrika har Paranthropus robustus hittats även i Tanzania.

Ytterligare fyndRedigera

Hypotesen om att Paranthropus robustus har utvecklats ur Australopithecus, som bland annat förespråkas av Friedemann Schrenk, grundas på de fossil som hittills har hittats.

Under de följande två åren hittades fler nästan kompletta skallar i grottan Swartkrans: först. 1949 hittades fossilet med beteckningen SK 79, som var starkt krossadat i sedimenten och därför hade lägtrebvetenskapligt värde. Den 30 Juni 1950, under sprängningarbete i grottan, hittades en förhållandevis fullständigt bevarad skalle med fossilbeteckningen SK 48. Detta fynd innehöll i överkäken fortfarande en hörntand, två premolarer och totalt fem molarer. Skallen med sin crista sagittalis , starka okbensbågar och det nedsänkta näsområdet var viktiga för förståelsen av den karakteristiska morfologin hos de robusta australopithecinerna. Broom ansåg att denna individ var en kvinna. Brooms anatomiska beskrivning som han färdigställde 1951, publicerades postumt i en monografi.[5]

En särskilt välbevarad skalle med beteckningen DNH 7 hittades 1994 i karstgrottorna i Drimolen också i Sydafrika.[6] Andra viktiga fyndplatser är Coopers grotta nära Swartkrans[7] och Gondolini nordvästprovinsen i Sydafrika.

Lagren där fossilerna som klassificerats som Paranthropus robustus har inte kunnat dateras absolut; men åldern uppskattas till 1,8 till 1,2 miljoner år baserat på biostratigrafisk datering som används som en alternativ datering.[8]

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ The Cambridge Encyclopedia of Human Evolution. Cambridge University Press, 1992, sid. 236
  2. ^ G. J. Sawyer, Viktor Deak: Der lange Weg zum Menschen. Lebensbilder aus 7 Millionen Jahren Evolution. Spektrum Akademischer Verlag, Heidelberg, 2008, sid. 71
  3. ^ Matt Sponheimer et. al.: Isotopic Evidence for Dietary Variability in the Early Hominim Paranthropus robustus. Science, band 314, nr. 5801 den 10 november 2006, sid. 980 (doi:10.1126/science.1133827) och sid. 930 f.
  4. ^ det undersöktes tänder av fossilen: SK 24605, SK 24606, SKX 5939 och SKW 6427
  5. ^ Broom, Robert. Swartkrans Ape-Man, Paranthropus crassidens. Transvaal Museum Mem. Band 6. Pretoria 
  6. ^ ”André W. Keyser: The Drimolen skull: the most complete australopithecine cranium and mandible to date.”. South African Journal of Science Band 96. 23 juli 2000. https://www.semanticscholar.org/paper/The-Drimolen-skull%3A-the-most-complete-cranium-and-Keyser/412396a186415423acd258989bedd33e58bb59a7. Läst 19 juli 2021. 
  7. ^ [https://web.archive.org/web/20120401224641/http://www.profleeberger.com/files/Coopersannouncement.pdf ”Preliminary results of excavations at the newly investigated Coopers D deposit, Gauteng, South Africa Lee R. Berger , Darryl J. de Ruiter , Christine M. Steininger and John Hancox”]. South African Journal of Science 99,. 23 juli 2003. https://web.archive.org/web/20120401224641/http://www.profleeberger.com/files/Coopersannouncement.pdf. Läst 19 juli 2021. 
  8. ^ . Sawyer / Deak:, Gary J / Viktor (2008). Der lange Weg zum Menschen. Lebensbilder aus 7 Millionen Jahren Evolution. Heidelberg: Spektrum Akademischer Verlag. sid. 73