Oxalit eller Humboldtin är ett sällan förekommande mineral från mineralklassen "organiska föreningar" med den kemiska formeln FeC2O4·2H2O och är därför ett vattenhaltigt järn(II)oxalat eller järnsaltet av oxalsyra.[2]

Oxalit
Oxalit
Dana klassificering50.1.3.1
Strunz klassificering10.AB.05
Kemisk formelFeC2O4·2H2O
FärgGul till bärnstensgul, citrongul
KristallstrukturMonoklina kristallsystemet
SpaltningPerfekt på {110}, otydlig på {100} och {010}
BrottMussligt-ojämnt
Hårdhet (Mohs)1,5 - 2
GlansHartsartad till matt
RefraktionBiaxial (+)
Ljusbrytningnα = 1,494
nβ = 1,561
nγ = 1.692
Dubbelbrytningδ = 0,198
Dispersionsvag
PleokroismSynlig
TransparensTransparent till opak
StreckfärgLjusgul
Densitet2,28 g/cm3 (uppmätt)
2,307 g/cm3 (beräknad)
LöslighetLöslig i syror
ÖvrigtX = Mycket svagt gulaktigt grön
Y = Svagt grönaktigt gul
Z = Intensivt gul
Referenser[1]

Etymologi och historik

redigera

Oxalit upptäcktes först av August Breithaupt i en vittrande brunkolsfyndighet nära kommunen Korozluky i Okres Most i Tjeckien och beskrevs 1821 av Mariano Eduardo de Rivero y Ustariz (1798-1857),[3] som döpte mineralet efter den tyske naturforskaren Alexander von Humboldt.

Mineralet var känt och karakteriserat redan när IMA grundades (1959). Följaktligen är humboldtin listad som ett officiellt erkänt mineral.

Egenskaper

redigera

Oxalit kristalliserar i det monokliniska kristallsystemet, men utvecklar endast sällan välformade, skivformade till prismatiska kristaller med en hartsliknande glans på ytorna. Den finns mestadels i form av botryoidala eller fibrösa till jordiga aggregat och knapriga beläggningar från mattgul till brungul eller bärnstensgul till färgen. Med en Mohs hårdhet på 1,5 till 2 är oxalit ett av de mjukaste mineralerna och kan repas med en fingernagel. Den kristalliserar monokliniskt i rymdgruppen C2/c (rymdgrupp nr 15) med gitterparametrarna a = 12,011 Å; b = 5,557 Å; c = 9,920 Å och β = 128,53°, med fyra formelenheter per enhetscell.

Oxalit kan vara genomskinlig till opak[4] och kan bildas från hematit i oxalsyra.[5] Den är en av de få mineral som innehåller organiska syror och förekommer ibland annat brunkol i Böhmen, Hessen och Kanada.

Förekomst och använding

redigera

Mineralet är känt för att finnas på ett 30-tal platser i Tyskland, Brasilien, Storbritannien och Kanada.

År 2023, under digitaliseringen av arkivet för den bayerska miljömyndigheten (LfU), hittades ett 75 år gammalt brev från en kolgruveägare skrivet 1949. Den nämnde att mineral hittats i en kolgruva nära staden Schwandorf. Analys som gjordes av mineralet bekräftade upptäckten, som fördubblade den då kända förekomsten av oxalit.[6]

Oxalit är en viktig syntetisk mellanprodukt och också en viktig byggsten för framställning av olika avancerade material.[7]

Referenser

redigera
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Humboldtine, 17 februari 2024..
  • Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1065 
  1. ^ ”Humboldtine”. MinDat.org. https://www.mindat.org/min-1946.html. 
  2. ^ Frost, R.L.; Weier, Matt L. (2004). ”Thermal decomposition of humboldtine –a high resolution thermogravimetric and hot stage Raman spectroscopic study”. Thermal decomposition of humboldtine –a high resolution thermogravimetric and hot stage Raman spectroscopic study. https://eprints.qut.edu.au/838/1/Raman_spectroscopy_of_humboldtine_JTAC_revised_43.pdf. 
  3. ^ de Rivero, Mariano (1821). ”Note sur une combinaison de l'acide oxalique avec le fer trouvé à Kolowserux, près Belin en Bohéme”. Annales de Chimie et de Physique 18: sid. 207–210. 
  4. ^ ”Humboldtine”. MinDat.org. https://www.mindat.org/min-1946.html. 
  5. ^ Vehmaanperä, Paula; Gong, Bo; Sit, Patrick H.-L.; Barbiellini, Bernardo; Salmimies, Riina; Häkkinen, Antti (2021). ”Formation of Humboldtine During the Dissolution of Hematite in Oxalic Acid – Density Functional Theory (DFT) Calculations and Experimental Verification”. Clays and Clay Minerals 69 (6): sid. 655–662. doi:10.1007/s42860-021-00146-5. Bibcode2021CCM....69..655V. 
  6. ^ Bressan, David. ”One Of Earth's Rarest Minerals Found Thanks To A 75-Year-Old Letter” (på engelska). Forbes. https://www.forbes.com/sites/davidbressan/2024/01/19/one-of-the-rarest-minerals-on-earth-found-thanks-to-a-75-year-old-letter/. 
  7. ^ Müller, Harald; Bourcet, Léa; Hanfland, Michael (2021). ”Iron(II)oxalate Dihydrate—Humboldtine: Synthesis, Spectroscopic and Structural Properties of a Versatile Precursor for High Pressure Research”. Minerals 11 (2): sid. 113. doi:10.3390/min11020113. Bibcode2021Mine...11..113M. 

Externa länkar

redigera
  •   Wikimedia Commons har media som rör Oxalit.