Otto Fröman
Otto Leonard Fröman, född 14 december 1841 i Uppsala, död 13 november 1927 i Stockholm,[1] var en svensk väg- och vattenbyggnadsingenjör. Han var far till Nils och Karl Fröman.
Otto Fröman | |
Född | 14 december 1841 Uppsala, Sverige |
---|---|
Död | 1927 |
Medborgare i | Sverige |
Sysselsättning | Civilingenjör |
Barn | Nils Fröman (f. 1874) Karl Fröman (f. 1878) |
Redigera Wikidata |
Efter avgångsexamen från Teknologiska institutet 1864 var Fröman verksam som ritare och nivellör 1864–1866, arbetschef vid Olandsåns reglering 1867–1870, ingenjör vid järnvägsundersökningar i Värmland 1870–1871, vid trumbyggnader i Stockholm 1871–1872, vid befästningsarbeten i Karlskrona 1873, vid gatu- och trumbyggnader i Stockholm 1873–1875 och som 1:e ingenjör och chef där 1875–1908.
Fröman var ledamot av kommunala arbetslöshetskommittén från 1894. Han författade reseberättelser och utlåtanden samt uppsatser i Nordisk familjebok och Uppfinningarnas bok. Han medverkade även i Stockholm, Sveriges huvudstad (utgiven av Erik Wilhelm Dahlgren, 1897) och Svenska stadsförbundets minnesskrift (1912).
Källor
redigera- Fröman, Otto Leonard i Vem är det 1925
Noter
redigera- ^ Svenska Dagbladet 14 november 1927, sidan 7.