Osmia cerinthidis
Osmia cerinthidis är en biart som beskrevs av Ferdinand Morawitz 1876.[2][3][4] Den ingår i släktet murarbin och familjen buksamlarbin.[5][6]
| Osmia cerinthidis | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Buksamlarbin Megachilidae |
| Släkte | Murarbin Osmia |
| Undersläkte | Osmia sensu stricto[1] |
| Art | Osmia cerinthidis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Osmia cerinthidis | |
| Auktor | Morawitz, 1876 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Underarter redigera
Arten delas in i följande underarter:[5]
- O. c. cerinthidis
- O. c. crassiclypeata
Beskrivning redigera
Artens grundfärg är metalliskt grönaktig hos hanen, metalliskt grönblå hos honan. Behåringen är helt vit hos hanen, hos honan uppblandat med svart på clypeus[a], helt svart på bakkanten av tergit[b] 4 samt likaledes helt svart på tergiterna 5 och 6. Hanen är omkring 10 mm lång, honan omkring 12 mm.[1]
Utbredning redigera
Osmia cerinthidis förekommer i södra och sydöstra Europa från Frankrike över Tyskland, Italien (inklusive Sicilien), Österrike, Polen, Slovakien, Tjeckien, Slovenien, Bosnien och Hercegovina, Rumänien, Bulgarien, Nordmakedonien, Grekland, Ryssland, Georgien, Ukraina till Armenien, samt dessutom i Turkiet, Iran och delar av Kina.[7]
Ekologi redigera
Arten är oligolektisk, en födospecialist som enbart utnyttjar familjen strävbladiga växter som födokälla, och där främst vaxblommor.[7]
Som alla murarbin är biet solitärt (icke-socialt); honan ansvarar själv för avkommans omsorg.[8] Larvbona inrättas i existerande håligheter, som färdigborrade hål i träblock som satts upp för att locka polinerande vildbin och ihåliga stjälkar av exempelvis bladvass. Honan delar in utrymmet i celler, var och en innehållande ett ägg och åtskilda med väggar gjorda av torkad gyttja. Ingången till raden med celler förseglas med en plugg av samma material.[7]
Anmärkningar redigera
- ^ Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum eller överläppen.
- ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
Källor redigera
- ^ [a b] Razeyeh Khodaparast & Alireza Monfared (2013). ”Taxonomic Studies on Osmiine Bees (Hymenoptera, Apoidea: Megachilidae) of Fars Province (Iran)” (på engelska) (PDF, 0,98 MB). Entomofauna (Ansfelden) 34 (19): sid. 7. ISSN 0250-4413. https://www.zobodat.at/pdf/ENT_0034_0229-0260.pdf. Läst 15 oktober 2019.
- ^ manuscript, World Bee Checklist Project - update 2008-09, 2008
- ^ database, Apoidea Database, Fauna Europaea, 2006
- ^ Ungricht, Stefan, Andreas Müller, and Silvia Dorn, 2008A taxonomic catalogue of the Palaearctic bees of the tribe Osmiini (Hymenoptera: Apoidea: Megachilidae) Zootaxa, issue 1865
- ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2019). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2019 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2019/details/species/id/6965021. Läst 29 oktober 2019.
- ^ ITIS Bees: World Bee Checklist Arkiverad 12 juni 2015 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ [a b c] Andreas Müller (2019). ”Palaearctic Osmiine Bees” (på engelska). Subgenus Osmia. Eidgenössische Technische Hochschule Zürich. https://blogs.ethz.ch/osmiini/palaearctic-species/osmia/subgenus-osmiaa/. Läst 29 oktober 2019.
- ^ Murbin Nationalencyklopedin Läst 22 oktober 2019.