Odontologiska specialister eller specialisttandläkare har en tandläkarexamen i grunden och en vidareutbildning inom ett särskilt område. Längden på utbildningen, samt områdena skiljer mellan olika länder.


Australien[1]Redigera

DanmarkRedigera

I Danmark finns endast två specialiteter[2].

FinlandRedigera

Finland har nio specialiteter[3]. Utbildningstiden för alla specialiteter är 3 år, utom för mun- och käkkirurgi som är 6 år[4].

NorgeRedigera

Specialistutbildningen är på tre år (oral kirurgi og oral medicin 5 år)

StorbritannienRedigera

SverigeRedigera

I Sverige är specialistutbildningen minst tre år och för att påbörja utbildningen måste tandläkaren innehaft tandläkarlegitimation i minst två år. Endast de nio ämnesområden som anges i HSLF-FS 2017:77[6] erkänns som specialiteter och det är Socialstyrelsen som utfärdar bevis om specialistkompetens. Att som allmäntandläkare uppge ett speciellt intresse för viss typ av vård tolereras men det är olagligt att ge intryck av att vara specialistutbildad om man inte är det.

TysklandRedigera

Specialistutbildningen i Tyskland är på fyra år, dock kan varje förbundsland ensamt besluta om vilka specialiteter de ska erkänna. Detta har utrönt i att Westfalen enbart erkänner parodontologi som specialitet.

KällorRedigera

  1. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 30 januari 2009. https://web.archive.org/web/20090130035157/http://dentalcouncil.net.au/dentistryinaust.html. Läst 1 februari 2009. 
  2. ^ Tandläkartidningen 2009:2 s78
  3. ^ Tandläkartidningen 2009:2 s77
  4. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 25 maj 2012. https://archive.is/20120525081005/http://www.hammaslaakariliitto.fi/utbildning/fortbildning/. Läst 10 januari 2009. 
  5. ^ Tandläkartidningen 2009:2 s74
  6. ^ Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om tandläkarnas specialiseringstjänstgöring (28 mars 2018). ”[https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/foreskrifter-och-allmanna-rad/2017-12-40.pdf Gemensamma författningssamlingen avseende hälso- och sjukvård, socialtjänst, läkemedel, folkhälsa m.m.]”. ISSN 2002-1054, Artikelnummer 2017-12-40 (Chefsjurist Pär Ödman, Socialstyrelsen). https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/foreskrifter-och-allmanna-rad/2017-12-40.pdf.