Odd Hassel, född 17 maj 1897 i Kristiania (Oslo), död 11 maj 1981, var en norsk kemist och nobelpristagare.

Odd Hassel Nobelpristagare i kemi 1969
Odd Hassel omkring 1935.
Född17 maj 1897[1][2][3]
Christiania
Död11 maj 1981[1][2][3] (83 år)
Oslo
Medborgare iNorge
Utbildad vidUniversitetet i Oslo
Humboldt-Universität zu Berlin
SysselsättningFysikalisk kemist, universitetslärare, kemist[4], fysiker
Befattning
Professor
ArbetsgivareUniversitetet i Oslo
FöräldrarErnst August Hassel
Utmärkelser
Centenary Prize från Royal Society of Chemistry (1957)
Fridtjof Nansens pris för enastående forskning, matematik- och naturvetenskapliga klassen (1960)
Norsk Kjemisk Selskaps medalje til minne om Guldberg og Waages massevirkningslov (1964)
Gunnerusmedaljen (1964)
Nobelpriset i kemi (1969)[5][6]
Sankt Olavs orden
Fellow of the Royal Society of Chemistry
Redigera Wikidata

Biografi redigera

Hassel var son till gynekologen Ernst Hassel och Mathilde Klaveness.

Mellan 1915 och 1920 studerade han matematik, fysik och kemi vid Universitetet i Oslo. Efter ett friår i Sydeuropa reste han till Tyskland, där han först arbetade i München och senare i Berlin. I Berlin avlade han sin doktorsexamen 1924. Från 1925 till pensioneringen 1964 arbetade han vid Oslo universitet. Han blev docent i fysikalisk kemi och elektrokemi 1926 och professor 1934.[7]

År 1950 utnämndes Hassel till hedersdoktor vid Köpenhamns universitet och 1960 vid Stockholms universitet.[7] Han invaldes den 27 november 1963 som utländsk ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien.

1969 tilldelades Hassel Nobelpriset i kemi tillsammans med Sir Derek Barton för grundläggande arbeten om kemiska föreningars konformation.

Forskning redigera

När Hassel återvände från Berlin tog han med sig utrustning för röntgendiffraktion till Universitetet i Oslo. Han var mycket aktiv som forskare och fastställde kristallstrukturen för flera oorganiska föreningar. År 1934 publicerade han boken Kristallchemie med sina och andra forskares resultat inom området. Boken skrevs på tyska och översattes till engelska och ryska.[7]

De arbeten som ledde till Nobelpriset påbörjades redan under 1930-talet men kunde inte slutföras förrän drygt tio år senare efter att man hade konstruerat utrustning för elektrondiffraktion. Den förening som Hassel härvid studerade var cyklohexan, som har flera konformationer. De första resultaten publicerades 1943 och 1947 var samtliga strukturer identifierade.[7]

Källor redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Odd Hassel, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] SNAC, Odd Hassel, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Bibliographisches Institut & F. A. Brockhaus & Wissen Media Verlag (red.), Brockhaus Enzyklopädie, Odd Hassel, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 25 juni 2015, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  5. ^ The Nobel Prize in Chemistry 1969, Nobelprize.org (på engelska), Nobelstiftelsen, läs online, läst: 5 februari 2021.[källa från Wikidata]
  6. ^ Table showing prize amounts (på engelska), Nobelstiftelsen, april 2019, läs online, läst: 5 februari 2021.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b c d] ”Odd Hassel”. Store norske leksikon. https://snl.no/Odd_Hassel. Läst 4 oktober 2022. 

Externa länkar redigera