Nycticebus pygmaeus
Nycticebus pygmaeus[2][3][4] är en däggdjursart som beskrevs av Bonhote 1907. Nycticebus pygmaeus ingår i släktet tröglorier, och familjen lorier (primater).[5][6] IUCN kategoriserar arten globalt som sårbar.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[5]
| Nycticebus pygmaeus Status i världen: Sårbar[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Primater Primates |
| Familj | Lorier (primater) Loridae |
| Släkte | Tröglorier Nycticebus |
| Art | Nycticebus pygmaeus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Nycticebus pygmaeus | |
| Auktor | Bonhote, 1907 |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Utseende redigera
Arten når en kroppslängd av 15 till 25 cm och svansen finns bara rudimentärt. Individerna väger 120 till 500 g och hanar är vanligen större än honor. Pälsen har på ovansidan en ljusbrun till rödbrun färg medan undersidan är ljusgrå till vit. Ofta förekommer en mörkare strimma på ryggens mitt. Mörka ringar kring ögonen samt en vit strimma på näsan bildar en ansiktsmask. Kroppens hår får under den kalla årstiden silvervita spetsar. Denna vinterpäls är ett kamouflage när buskar och träd saknar blad.[7]
Pekfingret är förminskad och vid andra tån av bakfötterna finns en klo för att vårda pälsen. Alla andra tår bär naglar. Vid artens armbåge finns en svettkörtel som producerar ett giftigt ämne. Individer som känner sig hotade slickar vätskan innan de biter. Människor som blev biten fick en chock.[7]
Utbredning och habitat redigera
Denna primat förekommer i Sydostasien i Vietnam, Laos och Kambodja och kanske i angränsande delar av Kina. Arten vistas i låglandet och i låga bergstrakter upp till 1500 meter över havet. Habitatet utgörs av olika slags skogar och andra områden med träd eller tät växtlighet, till exempel bamboo.[1]
Ekologi redigera
Individerna är aktiva på natten och letar ensam efter föda. De äter växtdelar som frukter och jagar mindre djur som insekter, ödlor och fågelungar. En studie från 1998 utförd av Ratajszczak et al. tyder på att ungarna föds under kallare årstider.[1]
Nycticebus pygmaeus är mera rörlig än de andra arterna i släktet tröglorier. Vid matbrist kan de falla längre tider i ett stelt tillstånd (torpor). Reviret av en hane överlappar med reviren av flera honor. Hanen markerar sitt revir med urin och andra doftmärken. En hane som sätter många doftmärken anses av honorna som frisk och den får oftare tillfälle att para sig.[7]
Mellan två kullar ligger 12 till 18 månader. Parningen sker mellan juli och oktober och efter cirka 6 månader dräktighet föds under vintern ett eller två ungar. De har vid födelsen päls och öppna ögon. Ungarna klamrar sig i början fast i moderns päls vid buken. Efter en tid lämnas de på en gren i området där modern letar efter föda. Ungarna diar sin mor cirka 4,5 månader och i sällsynta fall upp till 8 månader. Könsmognaden infaller för honor efter ungefär 9 månader och för hanar efter 18 till 20 månader.[7]
Individer som hölls i djurparker hade upp till 14 år parningsförmåga och deras livslängd gick upp till 20 år.[7]
Bildgalleri redigera
Källor redigera
- ^ [a b c d] 2008 Nycticebus pygmaeus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
- ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
- ^ (2005) , website Nycticebus pygmaeus, Mammal Species of the World
- ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (31 mars 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/nycticebus+pygmaeus/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ [a b c d e] M. Gray (31 mars 2011). ”Pygmy slow loris” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.org/accounts/Nycticebus_pygmaeus/. Läst 6 oktober 2015.
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Nycticebus pygmaeus.
Wikispecies har information om Nycticebus pygmaeus.
