Nordlig tamandua
Nordlig tamandua (Tamandua mexicana) är ett däggdjur som lever i Central- och norra Sydamerika. Arten livnär sig av myror och termiter. Den andra arten i samma släkte är sydlig tamandua och båda tillhör familjen myrslokar.
| Nordlig tamandua Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 Nordlig tamandua | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Håriga trögdjur Pilosa |
| Familj | Myrslokar Myrmecophagidae |
| Släkte | Tamanduor Tamandua |
| Art | Nordlig tamandua T. mexicana |
| Vetenskapligt namn | |
| § Tamandua mexicana | |
| Auktor | Saussure, 1860 |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde med olika färg för underarterna | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Utseende redigera
Den nordliga tamanduan har ett svart mönster som liknar en väst på den annars ljusbruna kroppen. Så kan den lätt skiljas från den andra arten i släktet.[2] Allmänt är den nordliga arten med en genomsnittlig kroppslängd av 56 cm (huvud och bål) något mindre än den sydliga arten (cirka 60 cm kroppslängd).[3] Till detta kommer en ungefär lika lång svans. Tydligare är skillnaden av öronens storlek som hos nordlig tamandua är 4 cm långa medan öronen av sydlig tamandua når 5 cm längd.[4]
Andra skillnader mellan arterna är inte synliga från utsidan. De differerar till exempel i skallens konstruktion[4] och i antalet svanskotor (31 till 39 för sydlig tamandua, 40 till 42 för nordlig tamandua).[3]
Då arterna har olika utbredningsområden behövs inte de nämnda kännetecknen för artbestämningen i naturen.[4]
Utbredning redigera
Utbredningsområdets norra gräns ligger i södra Mexiko. I Sydamerika förekommer arten norr och väster om Anderna. Den sydligaste populationen lever i norra Peru och den östligaste populationen i gränsområdet mellan Colombia och Venezuela.[5]
Ekologi redigera
Angående artens beteende se artikeln om släktet.
Systematik redigera
Sedan 1975 klassificeras nordlig tamandua och sydlig tamandua som självständiga arter.[6]
Den nordliga arten delas vanligen i fyra underarter.[5]
- T. m. mexicana, södra Mexiko, Guatemala, Belize, Honduras och El Salvador (röd på kartan).
- T. m. opistholeuca, Nicaragua, Costa Rica, Panama och västra Colombia (ljusblå).
- T. m. instabilis, nordöstra Colombia och västra Venezuela (grön).
- T. m. punensis, västra Ecuador och norra Peru (gul).
Status redigera
Nordlig tamandua jagas i mindre utsträckning av ursprungsbefolkningen och den faller ibland offer för trafikolyckor. Även skogsavverkningar påverkar arten. Allmänt är den inte sällsynt och IUCN listar den som livskraftig (LC).[1]
Referenser redigera
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 16 april 2012.
Noter redigera
- ^ [a b] Miranda, F. and Superina, M. 2011 Tamandua mexicana Från: IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2010.4. <www.iucnredlist.org>. Läst 23 april 2012.
- ^ Nowak, R. M. (1999), sid. 156.
- ^ [a b c] Hayssen (2011), sid. 65.
- ^ R. M. Wetzel: The species of Tamandua Gray (Edentata, Myrmecophagidae). I: Proceedings of the Biological Society of Washington 1975, nr. 88(11), sid. 95–112.
Tryckta källor redigera
- Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999, ISBN 0-8018-5789-9.
- Daya Navarrete, Jorge Ortega: Tamandua mexicana. I: Mammalian Species 2011, nr. 43, sid. 56-63.
- Virginia Hayssen: Tamandua tetradactyla. I: Mammalian Species 2011, nr. 43, sid. 64-74.