Öppna huvudmenyn

Nordirlands parlament

Självstyrelseparlament (1921-1972)
Den här artikeln handlar om Nordirlands parlament. För Nordirlands decentraliserade lagstiftande församling, se Northern Ireland Assembly.

Nordirlands parlament (engelska: Parliament of Northern Ireland) var Nordirlands självstyrelseparlament mellan 1922 och 1972.[1] Parlamentet sammanträdde i Stormont utanför Belfast där nordirländsk lagstiftning gavs kunglig sanktion i ett särskilt kronråd av en egen guvernör.[2] Konstruktionen gav vid bildandet Nordirland, som en självstyrande del inom Förenade kungariket, ett unikt omfattande hemmastyre med motsvarande institutioner som endast självstyrande delar inom Brittiska imperiet likt Kanada och Australien tidigare hade uppnått.[3]

Nordirlands parlament
Parliament of Northern Ireland
(1922-1972)
Emblem eller logo.
Typ
UtformningWestminstermodellen
KammareSenat
Underhus
Ledning
TalmanLord Glentoran
TalmanIvan Neil
Struktur
Antal platser76 ledamöter
26 i senaten
52 i underhuset
Val
Senaten ValsystemVald av underhuset
Senaste val till Underhuset24 februari 1969
Mötesplats
Stormont Parliamentary Building 01.JPG
Stormont, Belfast, Nordirland,
Förenade konungariket
Storbritannien och Nordirland
Fotnoter
Se även:
Irlands parlament

Innehåll

Irländska självstyretRedigera

Genom Government of Ireland Act 1920 infördes ett omfattande självstyre (engelska: home rule) för Irland inom Förenade konungariket Storbritannien och Irland. Förenade kungarikets parlament delegerade genom detta makt till två separata självstyrelseparlament som skulle styra inom varsin region. Nordirlands parlament skulle styra över sex grevskap på den norra delen av ön där unionisterna var i majoritet, och på den södra delen av ön, omfattande resterande 26 grevskap, skulle Sydirlands parlament (engelska: Parliament of Southern Ireland) upprättas.[1][4]

Nationen Irland skulle i denna konstellation styras av Irlands lordlöjtnant (engelska: Lord Lieutenant of Ireland) som i ett råd för hela Irland (engelska: Council of Ireland) för monarkens räkning skulle utdela kunglig sanktion till nord- och sydirländsk lagstiftning. På grund av Irländska frihetskriget blev det sydirländska självstyret inom unionen överspelat av Anglo-irländska avtalet, som slöts den 6 december 1921.[5]

    England & Wales   Skottland   Nordirland   Republiken Irland
1922-1972   Förenade kungarikets parlament   Nordirlands parlament   Oireachtas
1921-1922 Sydirlands parlament
Avtalsparter   Storbritannien (engelska: Great Britain)   Irland (engelska: Ireland)

I avtalet verkade den brittiska regeringen inte längre som representanter för den statsbildning de styrde över, det vill säga Förenade kungariket Storbritannien och Irland (engelska: United Kingdom of Great Britain and Ireland), utan de iklädde sig istället rollen som politiska representanter för Storbritannien (engelska: Great Britain), gentemot den irländsk-nationalistiska rebellsidan (engelska: Irish Republic, iriska: Poblacht na hÉireann) vilka i avtalet accepterades som en etablerad politisk representation för Irland (engelska: Ireland). Avtalet är därför en överenskommelse mellan Storbritannien och Irland, genom vilket Irland tillåts att lämna statsbildningen Förenade kungariket för att upprätta en självstyrande fristat under den brittiska monarken inom Brittiska imperiet.[6] Anglo-irländska avtalet gick ut på att hela Irland fick lämna Förenade kungariket, med förbehållet att det självstyrande Nordirland självt skulle få avgöra om det ville tillhöra ett politiskt enat Irland eller utöva den rättighet som skrevs in i avtalet om att kunna stanna kvar med Storbritannien inom unionen från 1801.[7][8] När avtalet trädde i kraft den 6 december 1922 upprättades Irländska fristaten och Nordirland åberopade redan dagen efter, den 7 december 1922, genom en petition ställd direkt till monarken, rätten att få stanna i unionen.[9] Georg V svarade och den 13 december kunde premiärminister Craig läsa upp monarkens svar i parlamentet.[10] Genom detta kom Irländska fristaten inte att omfatta hela ön, så som den irländska nationalistsidan skulle önskat, utan endast de 26 sydliga grevskapen.

Detta resulterade i att det uppkom både en självstyrande irländsk fristat som inte längre var en del av Förenade kungariket, samtidigt som det fanns ytterligare en självstyrande del av Irland i fortsatt politisk union med Storbritannien. Från att 1920 formellt kunnat styra oinskränkt över både Storbritannien och Irland hade parlamentet i Westminster i slutet av 1922 förlorat rätten att lagstifta över Irländska fristaten, och frivilligt lämnat över styret av Nordirland till parlamentet i Stormont. Parlamentet i Westminster behöll kontroll över successionsordningen, rätten att förklara krig och kontrollen över väpnade styrkor, men när det gällde styret över de olika landsdelarna kvarstod endast England, Wales och Skottland. Genom utvecklingen under de första åren på 1920-talet reducerades Förenade kungarikets parlament i mångt och mycket till ett parlament endast för det egentliga Storbritannien, motsvarande det Storbritanniens parlament som funnits före unionen med Irland 1801.[11]

Nordirlands självstyreRedigera

Genom att självstyret för Sydirland inom unionen kollapsade kom de tilltänkta gemensamma institutionerna för ett självstyrande Irland aldrig att fungera som det var avsett. Istället tillsattes den 12 december 1922 en guvernör under vilken Nordirlands kronråd (engelska: Privy Council of Northern Ireland) skulle sammanträda.[2]

Nordirlands parlament baserades på Westminstermodellen och bestod av tre komponenter:[1]

 
Parlamentsbyggnaden i Stormont används sedan 1998 av den decentraliserade lagstiftande enkammarförsamlingen Northern Ireland Assembly.

Guvernören, vilken residierade i Hillsborough Castle, utsågs formellt av den brittiske monarken efter rekommendation från regeringen.[2] Senaten, som motsvarade överhuset i unionsparlamentet i Westminster, bestod av 26 senatorer. Överborgmästaren i Belfast (engelska: The Lord Mayor of Belfast) och borgmästaren i Londonderry hade designerade platser och därutöver valdes 24 senatorer, i två grupper om 12 senatorer vardera för två mandatperioder åt gången, av Nordirlands underhus. Underhuset valdes initialt enligt systemet med en enkel överförbar röst, men 1929 övergick man till majoritetsval i enmansvalkretsar. När Nordirland bildades som självstyrelseregion 1920 valdes grevskapen Antrim, Armagh, Down, Fermanagh, Londonderry och Tyrone ut eftersom de ansågs kunna bilda en stabil protestantisk majoritet över tid.[12] Valsystemet och majoritetsstyret i parlamentet ansågs också befrämja detta.

Guvernören hade, likt monarken, befogenhet att stifta lagar på två sätt:

  • dels genom att ge sanktion åt parlamentets lagstiftningsbeslut genom att representera kronan i parlamentet (engelska: Crown-in-Parliament), och
  • dels genom att utfärda order i kronrådet (engelska: Order in Council), under samma rätt som drottningen kunde utfärda order i unionens kronråd (engelska: Queen-in-Council).[13]

Skillnaden mellan att agera genom parlamentet (engelska: Queen-in-Parliament) eller genom rådet (engelska: Queen-in-Council) är att beslut i parlamentet skall tas enligt en fastställd ordning där omröstningar ingår som en del för att avgöra vilken majoritet som råder, medan beslut i rådet tas av monarken tillsammans med utvalda rådgivare, i praktiken ett beslut av sittande regering då flertalet rådgivare brukar vara aktiva ministrar. Enligt konstitutionell praxis är det dock parlamentet som bestämmer om det vill ta maktbefogenheter från rådet och överföra dessa till sig självt.

Nordirland inom unionenRedigera

Trots att Nordirland uppnått ett unikt långtgående självstyre inom unionen när det upprättades genom 1920 års självstyrelslag, jämförbart med vad de stora självstyrande dominierna inom imperiet tidigare uppnått, kunde man inte hänga med i den utveckling som ägde rum när de begärde och fick ytterligare oberoende genom Balfourdeklarationen 1926 och Westminsterstatuten 1931. Denna frigörelse från moderlandet kom förutom Australien, Kanada, Nya Zeeland och Sydafrikanska unionen även Irländska fristaten till del.[14]

 
Irlands 32 grevskap, där Nordirland omfattar av sex stycken grevskap och Republiken Irland de resterande 26.

Genom detta kunde fristaten i söder 1937 anta en ny konstitution och 1949 förklara sig som en självständig irländsk repubik. I författningen från 1937 antar den tidigare fristaten officiellt det engelska namnet "Ireland" (svenska: Irland) samt gör anspråk på att företräda den irländska nationen (engelska: The Irish nation). Genom att i konstitutionen dessutom deklarera att det nationella territoriet utgörs av hela ön Irland (engelska: The national territory consists of the whole island of Ireland) och att etablera bland annat ett nationellt parlament (engelska: The National Parliament), kallat Oireachtas, visar den nya republiken att man i grunden inte accepterar den brittiska närvaron i Nordirland, eller legitimiteten hos det nordirländska självstyret.[15]

Det politiska självstyret i Nordirland hade inrättats som ett traditionellt majoritetsstyre enligt Westminstermodellen, vilket i praktiken byggde på en majoritet av partier och ledamöter i parlamentet som stödde en protestantisk unionistisk politik, det vill säga ett starkt stöd för att stanna kvar i unionen med Storbritannien.[16] Endast en mindre del av ledamöterna representerade den katolskt irländsk-nationalistiska befolkningsminoriteten. Genom att den politiska majoriteten kunde styra utan att behöva ta ställning till minoritetens åsikter byggdes över tid spänningar upp mellan de två grupperna i samhället. Samtliga Nordirlands premiärministrar och samtliga ministrar fram till 1969 var privat dessutom medlemmar av den protestantiska Oranienorden, känd för sina årliga parader där man manifesterar den protestantiska trons utbredning på Irland. Inom denna miljö av ömsesidig misstro hade det politiska självstyret i Nordirland fått verka.

Genom utbrottet av Nordirlandkonflikten (engelska: The Troubles) 1969 uppstod snart en läge där Nordirlands regering inte klarade av att hantera situationen. Det nordirländska självstyret upphävdes den 30 mars 1972 och ersattes av direktstyre från regeringen i London.[17] Nordirlands parlament avskaffades formellt genom lagstiftning den 18 juli 1973.[18]

Ett viktigt steg på vägen för att lösa den våldsamma konflikten i Nordirland var Långfredagsavtalet som ingicks den 10 april 1998.[19] Som en del av avtalet ändrade exempelvis Republiken Irland på de delar av sin konstitution där de ensamt gjort anspråk på att företräda hela ön till att plädera för att ett enat Irland endast kan uppstå med fredliga medel om det finns demokratiska majoriteter som stödjer detta i de bägge delarna av ön (engelska: a united Ireland shall be brought about only by peaceful means with the consent of a majority of the people, democratically expressed, in both jurisdictions in the island).[20] Först efter att detta avtal var på plats kunde Nordirlands församling (engelska: Northern Ireland Assembly) upprättas 1998, där de viktigaste principerna för detta nya självstyre baserar sig på konsensusmodellen, eller konsociationell demokrati, snarare än på det traditionella majoritetsstyre som rådde under parlamentets tid.[21] St. Andrews-överenskommelsen tillkom 2006 som en ytterligare utveckling av styret i Nordirland, vilket bland annat styr fördelningen av ministerposter i självstyrelseregeringen samt gav politisk acceptans åt den nyinrättade och reformerade polismyndigheten i Nordirland.[22]

Monarkens representanter och regeringscheferRedigera

 
Flagga för Nordirlands guvernör.
 
Flagga för Nordirlands självstyre från 1953 till 1972.

Irlands lordlöjtnantRedigera

Nordirlands guvernörerRedigera

Nordirlands premiärministrarRedigera

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c] ”Government of Ireland Act 1920” (på engelska). UK Statute Law Database. 23 december 1920. http://www.legislation.gov.uk/ukpga/1920/67/pdfs/ukpga_19200067_en.pdf. Läst 20 september 2014. ”On and after the appointed day there shall be established for Southern Ireland a Parliament to be called the Parliament of Southern Ireland consisting of His Majesty, the Senate of Southern Ireland, and the House of Commons of Southern Ireland, and there shall be established for Northern Ireland a Parliament to be called the Parliament of Northern Ireland consisting of His Majesty, the Senate of Northern Ireland, and the House of Commons of Northern Ireland.” 
  2. ^ [a b c] ”Delegated Powers and Deregulation: Thirty-Second Report - Annex 1” (på engelska). Parliament of the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland: House of Lords. 14 oktober 1998. Arkiverad från originalet den 5 juni 2011. https://web.archive.org/web/20110605020837/http://www.parliament.the-stationery-office.co.uk/pa/ld199798/ldselect/lddereg/146/14607.htm. Läst 20 september 2014. ”These Letters Patent were revoked and replaced by Letters Patent of 9 December 1922 (accompanied by a fresh set of Instructions) constituting the renamed office of Governor of Northern Ireland and authorising him: to do and execute in due manner as respects Northern Ireland all things which by virtue of the [1920] Act and our said Letters Patent of 27 April 1921 or otherwise belonged to the office of Lord Lieutenant at the time of the passing of the Irish Free State Constitution Act 1922...” 
  3. ^ ”British North America Act 1867” (på engelska). Government of Canada. 29 mars 1867. http://laws-lois.justice.gc.ca/eng/Const/page-1.html. Läst 20 september 2014. ”The Provisions of this Act referring to the Governor General in Council shall be construed as referring to the Governor General acting by and with the Advice of the Queen’s Privy Council for Canada.” 
  4. ^ ”Government of Ireland Act 1920” (på engelska). British and Irish Legal Information Institute. 23 december 1920. http://www.bailii.org/nie/legis/num_act/1920/192000067.html. Läst 20 september 2014. ”For the purposes of this Act, Northern Ireland shall consist of the parliamentary counties of Antrim, Armagh, Down, Fermanagh, Londonderry and Tyrone, and the parliamentary boroughs of Belfast and Londonderry, and Southern Ireland shall consist of so much of Ireland as is not comprised within the said parliamentary counties and boroughs.” 
  5. ^ ”Anglo-Irish Treaty” (på engelska). The National Archives of Ireland. 6 december 1921. http://www.nationalarchives.ie/topics/anglo_irish/dfaexhib2.html. Läst 20 september 2014. ”Ireland shall have the same constitutional status in the Community of Nations known as the British Empire as the Dominion of Canada, the Commonwealth of Australia, the Dominion of New Zealand, and the Union of South Africa with a Parliament having powers to make laws for the peace order and good government of Ireland and an Executive responsible to that Parliament, and shall be styled and known as the Irish Free State.” 
  6. ^ ”Irish Free State (Agreement) Act 1922” (på engelska). historicaldocuments.org.uk. 31 mars 1922. Arkiverad från originalet den 15 mars 2012. https://web.archive.org/web/20120315094605/http://www.historicaldocuments.org.uk/documents/doc00005-000.html. Läst 20 september 2014. ”The Articles of Agreement for a Treaty between Great Britain and Ireland set forth in the Schedule to this Act shall have the force of law as from the date of the passing of this Act.” 
  7. ^ ”Union with Ireland Act 1800” (på engelska). UK Statute Law Database. 2 juli 1800. http://www.legislation.gov.uk/apgb/Geo3/39-40/67. Läst 20 september 2014. 
  8. ^ ”Act of Union (Ireland) 1800” (på engelska). UK Statute Law Database. http://www.legislation.gov.uk/aip/Geo3/40/38. Läst 20 september 2014. 
  9. ^ MOST GRACIOUS SOVEREIGN” (på engelska). The Second Session of the First Parliament of Northern Ireland (Parliament of Northern Ireland): s. 1147. 7 december 1922. First Series - Volume II. http://stormontpapers.ahds.ac.uk/stormontpapers/pageview.html?volumeno=2&pageno=1150#fwd-2-1145. Läst 20 september 2014. ”We, your Majesty's most dutiful and loyal subjects, the Commons of Northern Ireland in Parliament assembled, having learnt of the passing of the Irish Free State Constitution Act, 1922, being the Act of Parliament for the ratification of the Articles of Agreement for a Treaty between Great Britain and Ireland, do, by this humble Address, pray your Majesty that the powers of the Parliament and Government of the Irish Free State shall no longer extend to Northern Ireland.” 
  10. ^ ANSWER TO ADDRESS.” (på engelska). The Second Session of the First Parliament of Northern Ireland (Parliament of Northern Ireland): s. 1191. 13 december 1922. First Series - Volume II. http://stormontpapers.ahds.ac.uk/stormontpapers/pageview.html?volumeno=2&pageno=1150#fwd-2-1145. Läst 20 september 2014. ”I have received the Address presented to me by both Houses of the Parliament of Northern Ireland in pursuance of Article 12 of the Articles of Agreement set forth in the Schedule to the Irish Free State (Agreement) Act, 1922, and of Section 5 of the Irish Free State Constitution Act, 1922, and I have caused my Ministers and the Irish Free State Government to be so informed.” 
  11. ^ ”The Treaty of the Union 1706” (på engelska). Scots History Online. 22 juli 1706. http://www.scotshistoryonline.co.uk/union.html. Läst 20 september 2014. 
  12. ^ ”Government of Ireland Act 1920” (på engelska). UK Statute Law Database. 23 december 1920. http://www.legislation.gov.uk/ukpga/1920/67/pdfs/ukpga_19200067_en.pdf. Läst 20 september 2014. ”For the purposes of this Act, Northern Ireland shall consist of the parliamentary counties of Antrim, Armagh, Down, Fermanagh, Londonderry and Tyrone, and the parliamentary boroughs of Belfast and Londonderry, and Southern Ireland shall consist of so much of Ireland as is not comprised within the said parliamentary counties and boroughs.” 
  13. ^ ”Government of Ireland Act 1920” (på engelska). UK Statute Law Database. 23 december 1920. http://www.legislation.gov.uk/ukpga/1920/67/pdfs/ukpga_19200067_en.pdf. Läst 20 september 2014. ”12. Royal assent to Bills. The Lord Lieutenant shall give and withhold the assent of His Majesty to Bills passed by the Senate and House of Commons of Southern Ireland or the Senate and House of Commons of Northern Ireland, and to orders of the Council of Ireland, subject to the following limitations” 
  14. ^ ”Statute of Westminster” (på engelska). UK Statute Law Database. 11 december 1931. http://www.legislation.gov.uk/ukpga/Geo5/22-23/4/contents. Läst 20 september 2014. 
  15. ^ Constitution of Ireland 1937” (på engelska). Wiksource. 1937-07-01. Läst 2014-09-20 ”Article 2 The national territory consists of the whole island of Ireland, its islands and the territorial seas. Article 3 Pending the re-integration of the national territory, and without prejudice to the right of the Parliament and Government established by this Constitution to exercise jurisdiction over the whole of that territory, the laws enacted by that Parliament shall have the like area and extent of application as the laws of Saorstát Éireann and the like extra-territorial effect.”
  16. ^ ”Northern Ireland Parliamentary Election Results” (på engelska). Politico’s Guide to the History of British Political Parties. 6 december 2001. http://www.election.demon.co.uk/stormont/totals.html. Läst 20 september 2014. 
  17. ^ ”Northern Ireland (Temporary Provisions) Act 1972” (på engelska). UK Statute Law Database. 30 mars 1972. http://www.legislation.gov.uk/ukpga/1972/22/enacted. Läst 20 september 2014. ”So long as this section has effect, the Parliament of Northern Ireland shall stand prorogued (and no writ need be issued to fill any vacancy); and Her Majesty shall have power by Order in Council to make laws for any purpose for which the Parliament of Northern Ireland has power to make laws, and may by any such Order in Council confer powers or duties on the Secretary of State or any other Minister or department of the Government of the United Kingdom.” 
  18. ^ ”Northern Ireland Constitution Act 1973” (på engelska). UK Statute Law Database. 18 juli 1973. http://www.legislation.gov.uk/ukpga/1973/36/contents. Läst 20 september 2014. 
  19. ^ ”Good Friday Agreement” (på engelska). United Nations Department of Political Affairs. 10 april 1998. http://peacemaker.un.org/uk-ireland-good-friday98. Läst 20 september 2014. ”This agreement provides for a democratically elected Assembly in Northern Ireland which is inclusive in its membership, capable of exercising executive and legislative authority, and subject to safeguards to protect the rights and interests of all sides of the community.” 
  20. ^ Constitution of Ireland 2004” (på engelska). Wiksource. 2004-05-25. Läst 2014-09-20 ”Article 2 It is the firm will of the Irish nation, in harmony and friendship, to unite all the people who share the territory of the island of Ireland, in all the diversity of their identities and traditions, recognising that a united Ireland shall be brought about only by peaceful means with the consent of a majority of the people, democratically expressed, in both jurisdictions in the island. Until then, the laws enacted by the Parliament established by this Constitution shall have the like area and extent of application as the laws enacted by the Parliament that existed immediately before the coming into operation of this Constitution. Institutions with executive powers and functions that are shared between those jurisdictions may be established by their respective responsible authorities for stated purposes and may exercise powers and functions in respect of all or any part of the island. Article 3 It is the entitlement and birthright of every person born in the island of Ireland, which includes its islands and seas, to be part of the Irish nation. That is also the entitlement of all persons otherwise qualified in accordance with law to be citizens of Ireland. Furthermore, the Irish nation cherishes its special affinity with people of Irish ancestry living abroad who share its cultural identity and heritage.”
  21. ^ ”Northern Ireland Act 1998” (på engelska). UK Statute Law Database. http://www.legislation.gov.uk/ukpga/1998/47/contents. Läst 20 september 2014. 
  22. ^ ”Northern Ireland (St Andrews Agreement) Act 2006” (på engelska). UK Statute Law Database. 22 november 2006. http://www.legislation.gov.uk/ukpga/2006/53/contents. Läst 20 september 2014.