Öppna huvudmenyn
Ej att förväxla med Singulare tantum eller Plurale tantum.

Ett substantiv har nollplural om dess obestämda pluralform är identisk med dess singularform. Nollplural är vanligt i germanska språk, och återfinns i svenskan främst hos ord med neutrumgenus som slutar på konsonant, och hos ord med utrumgenus med ändelsen -are, -ier eller -iker.

Exempel: ett hus, flera hus; en arbetare, flera arbetare; en indier flera indier; en fysiker flera fysiker.

Inom morfologin markeras nollplural med nollmorfemet . Alltså, flera arbetare-Ø, flera röd-a hus-Ø.[1]

Närliggande begrepp är singulare tantum (ord som enbart förekommer i singular) och plurale tantum (ord som enbart förekommer i plural). Begreppen är dock inte identiska med nollplural, då de antyder att den ena numerusformen saknas för ett ord, medan nollplurala ord har båda numerusformerna (emellertid identiska med varandra).

ReferenserRedigera

  1. ^ Ericson, Malin (2010). STOCKHOLMS UNIVERSITET SPRÅKVETENSKAPLIGA ELEMENTA FÖR ORIENTALISTER - GRAMMATIK. Stockholms Universitet - Instituationen för lingvistik. sid. 10. http://www.orient.su.se/polopoly_fs/1.38147.1320326860!/Grammatik_2011.pdf. Läst 27 augusti 2014