Nikolaj Ryzjkov
Nikolaj Ivanovitj Ryzjkov (ryska: Николай Иванович Рыжков), född 28 september 1929 i Donetsk oblast, Ukrainska SSR, Sovjetunionen (i nuvarande Ukraina), är en rysk politiker som var den siste ministerrådsordföranden i Sovjetunionen 27 september 1985 till 14 januari 1991.
| Nikolaj Ryzjkov | |
 | |
| Född | 28 september 1929[1] (90 år) Dylijivka[2][3][4], Ukraina |
|---|---|
| Medborgarskap | Sovjetunionen och Ryskt[5][6][7] |
| Utbildad vid | Urals statliga tekniska universitet, Urals federala universitet och Maskintekniska institutet vid Donbass statliga maskiningenjörsakademi  |
| Sysselsättning | Politiker[8][9], officer, ingenjör |
| Befattning | Medlem av Sovjetunionens högsta sovjet Ledamot av Rysslands federala råd Formand for USSR's ministerråd (1985–1991) Medlem av Statsduman (2003–2003) |
| Politiskt parti | Inget och Sovjetunionens kommunistiska parti |
| Utmärkelser | Se lista |
| Redigera Wikidata | |
BiografiRedigera
Ryzjkov var en teknokrat som arbetade sig upp genom leden. Han var först svetsare vid fabriken Sverdlovsk Uralmasj och blev sedan chefsingenjör och 1970–1975 direktör för Uralmasj, ett av de största sovjetiska företagen.
Han anslöt sig till Sovjetunionens kommunistiska parti 1956. Han blev förste viceminister för tung och transportmaskinsbyggnad 1975. Han blev förste vice ordförande för den sovjetiska planmyndigheten, Gosplan, 1979. 1981 invaldes han i kommunistpartiets centralkommitté. Den 22 november 1982, efter att Leonid Brezjnev dött och Jurij Andropov kommit till makten, tvingades centralkommitténs sekreterare Andrej Kirilenko avgå och hans plats togs över av Ryzjkov, som också fick ansvar för centralkommitténs ekonomidepartement. När Michail Gorbatjov utnämnts till generalsekreterare för kommunistpartiet blev Ryzjkov medlem av politbyrån 23 april, 1985. 5 månader senare, den 27 september 1985, drog sig den gamle sovjetiske regeringschefen Nikolaj Tichonov tillbaka och Ryzjkov tog över hans post.
Ryzjkov stödde Gorbatjovs försök att återuppliva och omstrukturera den sovjetiska ekonomin genom att decentralisera planeringen (se centralplanering) och införa ny teknologi. Han besökte Volvos verkställande direktör Pehr Gyllenhammar i Göteborg 16 januari 1987 för att diskutera Volvos plan att investera i en lastbilfabrik i Sovjetunionen. Han blev imponerad av svensk industri och företagsledning. Göteborgs-Posten[10] Han motsatte sig dock Gorbatjovs senare försök att införa marknadsmekanismer i den sovjetiska ekonomin. När politbyrån omstrukturerades vid kommunistpartiets artonde kongress i juli 1990 blev alla regeringsmedlemmar utom Gorbatjov uteslutna och Ryzjkov förlorade sin plats i politbyrån. I december 1990 togs han in på sjukhus för hjärtbesvär (det ryktades att detta hade fabricerats för att dölja slaget mot honom) och medan han återhämtade sig antog Sovjetunionens högsta sovjet en ny lag som ersatte ministerrådet med ett nytt kabinett av ministrar. Lagen antogs den 26 december 1990, men den nya strukturen sattes inte på plats förrän 14 januari 1991 när Valentin Pavlov blev premiärminister.
Sedan han tillfrisknat i början av 1991 blev Ryzjkov kommunisternas kandidat i det första valet av president i Ryska federationen den 12 juni 1991. Han fick mindre än 17% av rösterna mot 57% för Boris Jeltsin,[11] och drog sig tillbaka från politiken för att ägna de följande åren åt att arbeta i bank- och investeringsindustrierna. I december 1995 blev han invald i den ryska duman för blocket Makt åt folket och 1996 blev han en ledare för den vänsterinriktade grupperingen Folkmakt i duman. I slutet av 1990-talet deltog han i den kommunistledda allians av vänstersinnade och nationalister som var känd som Rysslands folkpatriotiska union.
UtmärkelserRedigera
Arbetets Röda Fanas orden, 1966- Sovjetunionens statliga pris, 1969
Jubileumsmedalj "För firandet av 100-årsdagen av Vladimir Lenins födelse", 1970[12]
Oktoberrevolutionsorden, 1971
Leninorden, 1974
Patriotiska krigsorden av 1:a klass, 1985
Medalj till minne av Moskvas 850-årsdag, 1997
Ryska fäderneslandets förtjänstorden av 4:e graden, 2004
Medalj "Till minne av Kazan 1000 år", 2005
Armenisk nationalhjälte, 2008
Hedersorden, 2013
Stolypin-medalj av 1:a graden, 2014[12]
Ryska fäderneslandets förtjänstorden av första graden, 2014- Stolypin-medalj av 2:a graden, 2019
- Arbetets hjälte, Ryska federationen, 2019
Femte klass av Jaroslav den vises orden[13]- Stolypin-medaljen[13]
Danakerorden[12]- Den helige prins Daniel av Moskvas orden, 2:a klassen
- Hedersmedborgare i Sverdlovsk oblast[12]
Jaroslav den vises orden[12]
Vitrysslands hedersorden[13]- Ryska federationens presidents hederscertifikat[12]
Orden "Polstjärnan" (Jakutsk)[13]
.png){kind=small}
Denna lista hämtas från Wikidata. Informationen kan ändras där.
Referenser[14]Redigera
- ^ Munzinger-Archiv, Munzinger person id: 00000017647, omnämnd som: Nikolaj I. Ryschkow, läst: 9 oktober 2017
- ^ läs online,
- ^ läs online,
- ^ läs online,
- ^ läs online,
- ^ läs online,
- ^ läs online,
- ^ läs online,
- ^ läs online,
- ^ Annmarie Olsson. Nu är Gyllanhammar bjuden till Moskva.
- ^ ”Russia 1991 Presidential Election”. Election Results Archive. Center on Democratic Performance. Arkiverad från originalet den 18 november 2005. https://web.archive.org/web/20051118042649/http://cdp.binghamton.edu/era/elections/rus91pres.html.
- ^ [a b c d e f] hämtat från: ryskspråkiga Wikipedia
- ^ [a b c d] hämtat från: ryskspråkiga Wikipedia
- ^ Annmarie Olsson (Lördag 18 januari 1987, GöteborgsPosten). Nu är Gyllanhammar bjuden till Moskva.
KällorRedigera
- Artikeln är översatt från engelska Wikipedias artikel Nikolai Ryzhkov 31 oktober 2005
- Biografi (ryska)
| Företrädare: Nikolaj Tichonov |
Sovjetunionens regeringschef 1985-1991 |
Efterträdare: Valentin Pavlov |