Nikolaj Ryzjkov
Nikolaj Ivanovitj Ryzjkov (ryska: Николай Иванович Рыжков), född 28 september 1929 i Donetsk oblast, Ukrainska SSR, Sovjetunionen (nuvarande Ukraina), är en rysk politiker som var den siste ministerrådsordföranden i Sovjetunionen 27 september 1985 till 14 januari 1991.
| Nikolaj Ryzjkov | |
 | |
| Född | 28 september 1929 (89 år) Dilijivka[1][2][3], Ukraina |
|---|---|
| Nationalitet | Sovjetunionen och Rysk[4][5][6] |
| Utbildad vid | Ural State Technical University, Urals federala universitet och Машиностроительный колледж Донбасской государственной машиностроительной академии  |
| Sysselsättning | Politiker[7][8], officer, ingenjör |
| Befattning | Medlem av Sovjetunionens högsta sovjet Member of the Federation Council of Russia Chairman of the Council of Ministers of the USSR (1985–1991) Medlem av Statsduman (2003–2003) |
| Politiskt parti | Inget och Sovjetunionens kommunistiska parti |
| Utmärkelser | Sovjetunionens statliga pris Leninorden Order of Honour Oktoberrevolutionsorden Patriotiska krigsorden av 1:a klass Ryska fäderneslandets förtjänstorden av första graden Ryska fäderneslandets förtjänstorden av 4:e graden National Hero of Armenia Arbetets Röda Fanas orden Medal "In Commemoration of the 1000th Anniversary of Kazan" Medalj till minne av Moskvas 850-årsdag Den helige prins Daniel av Moskvas orden, 2:a klassen Jubileumsmedalj "För firandet av 100-årsdagen av Vladimir Lenins födelse" Petra Stolypinas medalje Russian Federation Presidential Certificate of Honour Honorary Citizen of Sverdlovsk region Jaroslav den vises orden Order "Danaker" |
| Redigera Wikidata | |
BiografiRedigera
Ryzjkov var en teknokrat som arbetade sig upp genom leden. Han var först svetsare vid fabriken Sverdlovsk Uralmasj och blev sedan chefsingenjör och 1970-1975 direktör för Uralmasj, ett av de största sovjetiska företagen.
Han anslöt sig till Sovjetunionens kommunistiska parti 1956. Han blev förste viceminister för tung och transportmaskinsbyggnad 1975. Han blev förste vice ordförande för den sovjetiska planmyndigheten, Gosplan, 1979. 1981 invaldes han i kommunistpartiets centralkommitté. Den 22 november 1982, efter att Leonid Brezjnev dött och Jurij Andropov kommit till makten, tvingades centralkommitténs sekreterare Andrej Kirilenko avgå och hans plats togs över av Ryzjkov, som också fick ansvar för centralkommitténs ekonomidepartment. När Michail Gorbatjov utnämnts till generalsekreterare för kommunistpartiet blev Ryzjkov medlem av politbyrån 23 april, 1985. 5 månader senare, den 27 september 1985, drog sig den gamle sovjetiske regeringschefen Nikolaj Tichonov tillbaka och Ryzjkov tog över hans post.
Ryzjkov stödde Gorbatjovs försök att återuppliva och omstrukturera den sovjetiska ekonomin genom att decentralisera planeringen (se centralplanering) och införa ny teknologi. Han besökte Volvos verkställlande direktör Pehr Gyllenhammar i Göteborg 16 januari 1987 för att diskutera Volvos plan att investera i en lastbilfabrik i Sovjetunionen. Han blev imponerad av svensk industri och företagsledning. Göteborgs-Posten[9] Han motsatte sig dock Gorbatjovs senare försök att införa marknadsmekanismer i den sovjetiska ekonomin. När politbyrån omstrukturerades vid kommunistpariets artonde kongress i juli 1990 blev alla regeringsmedlemmar utom Gorbatjov uteslutna och Ryzjkov förlorade sin plats i politbyrån. I december 1990 togs han in på sjukhus för hjärtbesvär (det ryktades att detta hade fabricerats för att dölja slaget mot honom) och medan han återhämtade sig antog Sovjetunionens högsta sovjet en ny lag som ersatte ministerrådet med ett nytt kabinett av ministrar. Lagen antogs den 26 december 1990, men den nya strukturen sattes inte på plats förrän 14 januari 1991 när Valentin Pavlov blev premiärminister.
Sedan han tillfrisknat i början av 1991 blev Ryzjkov kommunisternas kandidat i det första valet av president i Ryska federationen den 12 juni 1991. Han fick mindre än 17% av rösterna mot 57% för Boris Jeltsin,[10] och drog sig tillbaka från politiken för att ägna de följande åren åt att arbeta i bank- och investeringsindustrierna. I december 1995 blev han invald i den ryska duman för blocket Makt åt folket och 1996 blev han en ledare för den vänsterinriktade grupperingen Folkmakt i duman. I slutet av 1990-talet deltog han i den kommunistledda allians av vänstersinnade och nationalister som var känd som Rysslands folkpatriotiska union.
Referenser[11]Redigera
- ^ [a b] läs online,
- ^ [a b] läs online,
- ^ [a b] läs online,
- ^ läs online,
- ^ läs online,
- ^ läs online,
- ^ läs online,
- ^ läs online,
- ^ Annmarie Olsson. Nu är Gyllanhammar bjuden till Moskva.
- ^ ”Russia 1991 Presidential Election”. Election Results Archive. Center on Democratic Performance. Arkiverad från originalet den 18 november 2005. https://web.archive.org/web/20051118042649/http://cdp.binghamton.edu/era/elections/rus91pres.html.
- ^ Annmarie Olsson (Lördag 18 januari 1987, GöteborgsPosten). Nu är Gyllanhammar bjuden till Moskva.
KällorRedigera
- Artikeln är översatt från engelska Wikipedias artikel Nikolai Ryzhkov 31 oktober 2005
- Biografi (ryska)
| Företrädare: Nikolaj Tichonov |
Sovjetunionens regeringschef 1985-1991 |
Efterträdare: Valentin Pavlov |