Niels Petersen Vogt
Niels Petersen Vogt, född den 15 april 1817 i Kristiania, död där den 8 november 1894, var ett norskt statsråd, brorson till statsrådet Jørgen Herman Vogt, far till publicisten Nils Vogt och diplomaten Benjamin Vogt.
![](http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/0/0a/Nils_Vogt.jpg/250px-Nils_Vogt.jpg)
Vogt blev 1839 juris kandidat, 1845 byråchef och 1847 expeditionssekreterare i Justitiedepartementet, 1850 amtmand i Søndre Bergenhus amt och 1860 stiftsamtmand i Kristiansands stift. I stortinget representerade han 1857-58 staden Bergen och 1862-71 Kristiansand.
I stortinget åtnjöt Vogt stort anseende samt presiderade efter 1862 flera gånger i lagtinget och var 1868-69 stortingspresident. 1865-67 var han medlem av den stora unionskommitté, som skulle utarbeta förslag till ny riksakt; förslaget förkastades emellertid med stor majoritet av stortinget 1871.
Samma år utnämndes Vogt till statsråd i Stangs ministär och kvarstod på samma post, även sedan Stang (1880) avgått och C. A. Selmer trätt i spetsen för regeringen. Som medlem av sistnämnda ministär blev han tillsammans med övriga statsråd dömd av riksrätten 1884 och förlorade sitt ämbete, utnämndes därefter till amtmand i Buskeruds amt, men tog avsked 1890.
Källor
redigera- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Vogt, 3. Nils, 1904–1926.