Öppna huvudmenyn
Det svensk-norska unionsvapnet.

Riksakten, på norska Rigsakten, är den lag, som under den svensk-norska unionen bestämde konstitutionella förhållanden mellan Sverige och Norge. När nämnda union kom till stånd genom den norska grundlagen den 4 november 1814, gjordes från svensk sida "förbehåll af Sveriges rikes ständers konstitutionella rätt i de delar, som medföra ändring eller jämkningar i Sveriges rikes regeringsform". Till följd härav utarbetade, med anledning av en kunglig proposition till svenska riksdagen 1815, dennas konstitutionsutskott förslag till en unionell stadga, som antogs av norska stortinget och de svenska ständerna och fick kunglig sanktion den 6 augusti samma år.

Endast i Norge tillerkändes den grundlags natur. I Sverige kunde den därför ändras eller upphävas genom en vanlig lagstiftningsakt, men i Norge fordrades rättsligt härför iakttagande av de där gällande bestämmelserna om grundlags förändring. Dessa åsidosattes dock vid riksaktens avskaffande i Norge genom detta lands utbrytning ur unionen 1905. Sedan de i Karlstad avtalade villkoren för Sveriges bifall till unionens upplösning godkänts av norska stortinget och en svensk urtima riksdag, biföll den senare den 16 oktober 1905 en kunglig proposition om riksaktens upphävande.

KällorRedigera