Nicolas Mahut, född 21 januari 1982 i Angers i Frankrike, är en fransk högerhänt tennisspelare bosatt i Boulogne-Billancourt i Frankrike. Han är en bra serve- och volleyspelare och en dubbelexpert och har vunnit många dubbelturneringar med partnern Julien Benneteau. Hans bästa placering i singel är 37, detta nådde han den 5 maj 2014. I dubbel har Mahut varit den högst rankade spelaren, en prestation han nådde den 6 juni 2016. Han har klarat en karriär-Grand Slam, alltså vunnit Australiska öppna, Franska öppna, Wimbledon och US Open.

Nicolas Mahut
NationalitetFrankrike Frankrike
Födelsedatum21 januari 1982 (42 år)
FödelseortAngers, Frankrike
BorBoulogne-Billancourt, Frankrike
Längd191 cm
Vikt80 kg
Karriär
Professionell sedan2000
SpelarHögerhänt, enhandsfattad backhand
Prispengar11 291 571 dollar
Singel
Karriärfacit181–225
Singeltitlar4
Högsta singelranking37 (5 maj 2014)
Grand Slam-resultat
Australiska öppnaTredje omgången (2012)
Franska öppna mästerskapenTredje omgången (2012, 2015, 2019)
WimbledonFjärde omgången (2016)
US OpenTredje omgången (2016, 2017)
Dubbel
Karriärfacit463–290
Dubbeltitlar30
Högsta dubbelranking1 (6 juni 2016)
Grand Slam-dubbelresultat
Australiska öppnaMästare (2019)
Franska öppna mästerskapenMästare (2018)
WimbledonMästare (2016)
US OpenMästare (2015)
Grand Slam-mixed dubbelresultat
Australiska öppnaFörsta omgången (2017, 2019)
Franska öppna mästerskapenAndra omgången (2010)
WimbledonAndra omgången (2018)
Senast uppdaterad: 26 februari 2020.

Mahut var finalist i tävlingen Queen's Club Championships 2007, där han mötte Andy Roddick. Mahut hade en matchboll i andra setets tie-break, men förlorade sedan. Mahut besegrade både femteseedade Ivan Ljubičić och förstaseedade Rafael Nadal i raka set.

Mahut spelade den längsta tennismatchen i historien, när den 16 cm längre John Isner vann över medellånga Mahut under Wimbledonmästerskapen 2010. Matchen varade i 11 timmar och 5 minuter, varav det avgörande setet tog 8 timmar och 11 minuter.[1]

Karriär redigera

Juniorkarriär redigera

 
Mahut under Wimbledonmästerskapen 2009.

1998 var Mahut fransk mästare för 15- och 16-åringar och 17- och 18-åringar. 1999 vann han även turneringen Orange Bowl i dubbel. Mahut vann pojksingeln i Wimbledon 2000 och pojkdubbeln i Australian Open tillsammans med Tommy Robredo.

2003-2005 redigera

2003 nådde Mahut top 100 i ATP-tourens singelranking. Han vann också dubbeln i Open de Moselle i Metz, Frankrike tillsammans med Julien Benneteau. År 2004 gjorde Mahut bra resultat i dubbel, där han förlorade semifinalen i BNP Paribas Open med Benneteau, men vann Open de Moselle tillsammans med Arnaud Clement. Tillsammans med Benneteau nådde han även dubbelfinalen i US Open.

2005 vann Mahut dubbeln i Challenger de Grenoble och Open d'Orléans tillsammans med dubbelpartnern Julien Benneteau. Han var finalist Orléans Open och Ford challenger i Cherbourg-Octeville i singeltävlingen. Mahut förlorade även dubbelfinalen, med partnern Gilles Müller, i Pozoblanco, Spanien.

2007 redigera

2007 var Mahut finalist i Queen's Club Championships, men förlorade i tre set över den före detta världsettan Andy Roddick. Mahut hade matchboll för att ta sin första singeltitel på ATP-touren men förlorade till slut med 6-4, 6-7, 6-7. Under vägen till finalen besegrade han spanjoren Rafael Nadal och i semifinalen besegrade han landsmannen Arnaud Clément. Mahut vann över Clément i Wimbledon samma år i fyra set innan han förlorade andra omgången mot en annan landsman, Richard Gasquet. Han nådde även sin andra tourfinal i Newport, Rhode Island, men förlorade med 4–6, 4–6 mot Fabrice Santoro. Mahut and Julien Benneteau nådde semifinalen i US Open, där de bland annat slog ut de regerande mästarna Martin Damm och Leander Paes i första omgången. Semifinalen förlorade de med 3–6, 6–1, 5–7 mot turneringsvinnarna Simon Aspelin och Julian Knowle.

2008 redigera

Efter ett utmärkt 2007 fick Mahut uppleva ett mindre lyckat 2008, då han inte lyckades nå någon final i ATP-touren och förlorade första rundan i Wimbledon, Franska öppna och US Open. I Australian Open lyckades han nå andra omgången. Utanför ATP-touren lyckades Mahut vinna en titel på challengernivå. Det var en tävling i Orléans där han vann över belgaren Christophe Rochus i finalen med 5-7, 6-1, 7-6.

2009 redigera

Skador och några dåliga resultat i slutet av 2008 gjorde att Mahut under 2009 låg utanför top-100. Detta innebar ännu ett tungt år för Mahut som skulle behöva kvala för att delta i de större tävlingarna. Efter att förlorat i kvalet till Franska öppna återvände han till Queen's Club Championships, där han nådde åttondelsfinal. Efter att ha förlorat första omgången i Wimbledon nådde Mahut två semifinaler i rad på challengernivå. De förlorade han mot Olivier Rochus i Manchester och mot Feliciano López i Segovia. I slutet av året hade Mahut åkt ur top-200.

2010 redigera

Efter en vinst på challengernivå i Cherbourg, Frankrike klättrade Mahut upp till top-200 igen. Mahut fick senare ett wildcard till Franska öppna, där han vann första omgången mot tysken Mischa Zverev med 6-1, 6-2, 6-4. Detta innebar att han nådde andra omgången i Franska Öppna för första gången i karriären. I andra omgången förlorade han i fyra set mot semifinalisten Jürgen Melzer från Österrike. Under Queens's Club Championschip förlorade Mahut i andra omgången mot Marin Čilić. Detta innebar att han för första gången sedan 2004 misslyckades att nå åttondelsfinal i tävlingen.

Mahut lyckades senare kvala sig in i Wimbledon, där han senare föll mot amerikanen John Isner i fem set. Matchen blev historiens längsta match någonsin. Efter Wimbledon fick Mahut ett wildcard till en tävling i Newport, där han nådde andra omgången där han förlorade i två raka set mot Frank Dancevic.

2020 redigera

I februari 2020 vann Mahut och Pierre-Hugues Herbert sin första titel för året då de vann Rotterdam Open efter att ha besegrat Henri Kontinen och Jan-Lennard Struff i finalen.[2] Under samma månad vann han även Open 13 tillsammans med Vasek Pospisil efter att ha besegrat Wesley Koolhof och Nikola Mektić i finalen.[3]

Längsta matchen i historien redigera

I vad som skulle bli längsta matchen i tennishistorien under Wimbledon 2010 mötte den medellånga Mahut den 208 cm långa John Isner. Matchen spelades mellan 22 och 24 juni. Isner servade bra, och slog rekordet i antal serve-ess under en match, som skrevs till 113. Mahut tog det förra rekordet på 78 serve-ess och servade 103 serve-ess, vilket idag är det näst bästa rekordet efter Isners. Matchen tog 11 timmar och 5 minuter och resultatet skrevs till 6–4, 3–6, 6–7(7), 7–6(3), 70–68.

Rekord redigera

  • Följande tennisrekord har Mahut tagit.
Tävling År Rekord Delas med
Wimbledon 2010 Flest vunna poäng under en match (502) innehar rekordet ensam
Flest game förlorade i en match (92) innehar rekordet ensam
Längsta singelmatchen någonsin (11 timmar, 5 minuter) John Isner
Längsta spelet under dag (7 timmar, 6 minuter) John Isner
Flest game under en dag (118) John Isner

Titlar och finaler redigera

Grand Slam redigera

Dubbel: 7 (4 titlar, 3 andraplatser) redigera

Resultat År Mästerskap Underlag Medspelare Motståndare Resultat
Tvåa 2013 Franska öppna Grus   Michaël Llodra   Bob Bryan
  Mike Bryan
4–6, 6–4, 6–7(3–7)
Tvåa 2015 Australiska öppna Hard court   Pierre-Hugues Herbert   Simone Bolelli
  Fabio Fognini
4–6, 4–6
Vinnare 2015 US Open Hard court   Pierre-Hugues Herbert   Jamie Murray
  John Peers
6–4, 6–4
Vinnare 2016 Wimbledon Gräs   Pierre-Hugues Herbert   Julien Benneteau
  Édouard Roger-Vasselin
6–4, 7–6(7–1), 6–3
Vinnare 2018 Franska öppna Grus   Pierre-Hugues Herbert   Oliver Marach
  Mate Pavić
6–3, 7–6(7–4)
Vinnare 2019 Australiska öppna Hard court   Pierre-Hugues Herbert   Henri Kontinen
  John Peers
6–4, 7–6(7–1)
Tvåa 2019 Wimbledon Gräs   Édouard Roger-Vasselin   Robert Farah
  Juan Sebastián Cabal
7–6(7–5), 6–7(5–7), 6–7(6–8), 7–6(7–5), 3–6

ATP World Tour Finals redigera

Dubbel: 2 (1 titel, 1 andraplats) redigera

Resultat År Mästerskap Underlag Medspelare Motståndare Resultat
Tvåa 2018 ATP World Tour Finals, London Hard court (i)   Pierre-Hugues Herbert   Mike Bryan
  Jack Sock
7–5, 1–6, [11–13]
Vinnare 2019 ATP World Tour Finals, London Hard court (i)   Pierre-Hugues Herbert   Raven Klaasen
  Michael Venus
6–3, 6–4

Masters 1000 redigera

Dubbel: 10 (7 titlar, 3 andraplatser) redigera

Resultat År Mästerskap Underlag Medspelare Motståndare Resultat
Tvåa 2011 Paris Masters Hard court (i)   Julien Benneteau   Rohan Bopanna
  Aisam-ul-Haq Qureshi
2–6, 4–6
Vinnare 2016 Indian Wells Masters Hard court   Pierre-Hugues Herbert   Vasek Pospisil
  Jack Sock
6–3, 7–6(7–5)
Vinnare 2016 Miami Open Hard court   Pierre-Hugues Herbert   Raven Klaasen
  Rajeev Ram
5–7, 6–1, [10–7]
Vinnare 2016 Monte Carlo Masters Grus   Pierre-Hugues Herbert   Jamie Murray
  Bruno Soares
4–6, 6–0, [10–6]
Tvåa 2016 Paris Masters Hard court (i)   Pierre-Hugues Herbert   Henri Kontinen
  John Peers
4–6, 6–3, [6–10]
Tvåa 2017 Madrid Open Grus   Édouard Roger-Vasselin   Łukasz Kubot
  Marcelo Melo
5–7, 3–6
Vinnare 2017 Italian Open Grus   Pierre-Hugues Herbert   Ivan Dodig
  Marcel Granollers
4–6, 6–4, [10–3]
Vinnare 2017 Canadian Open Hard court   Pierre-Hugues Herbert   Rohan Bopanna
  Ivan Dodig
6–4, 3–6, [10–6]
Vinnare 2017 Cincinnati Masters Hard court   Pierre-Hugues Herbert   Jamie Murray
  Bruno Soares
7–6(8–6), 6–4
Vinnare 2019 Paris Masters Hard court (i)   Pierre-Hugues Herbert   Karen Khachanov
  Andrey Rublev
6–4, 6–1

ATP-finaler i kronologisk ordning redigera

Singel: 6 (4 titlar, 2 andraplatser) redigera

Teckenförklaring
Grand Slam turneringar (0–0)
ATP World Tour Finals (0–0)
ATP World Tour Masters 1000 (0–0)
ATP World Tour 500 Series (0–0)
ATP World Tour 250 Series (4–2)
Finaler efter underlag
Hard court (0–0)
Grus (0–0)
Gräs (4–2)
Resultat V–F    Datum    Turnering Kategori Underlag Motståndare Resultat
Tvåa 0–1 Juni 2007 Queen's Club Championships, Storbritannien International Gräs   Andy Roddick 6–4, 6–7(7–9), 6–7(2–7)
Tvåa 0–2 Juli 2007 Hall of Fame Open, USA International Gräs   Fabrice Santoro 4–6, 4–6
Vinnare 1–2 Juni 2013 Rosmalen Championships, Nederländerna 250 Series Gräs   Stan Wawrinka 6–3, 6–4
Vinnare 2–2 Juli 2013 Hall of Fame Open, USA 250 Series Gräs   Lleyton Hewitt 5–7, 7–5, 6–3
Vinnare 3–2 Juni 2015 Rosmalen Championships, Nederländerna (2) 250 Series Gräs   David Goffin 7–6(7–1), 6–1
Vinnare 4–2 Juni 2016 Rosmalen Championships, Nederländerna (3) 250 Series Gräs   Gilles Müller 6–4, 6–4

Dubbel: 46 (30 titlar, 16 andraplatser) redigera

Teckenförklaring
Grand Slam turneringar (4–3)
ATP World Tour Finals (1–1)
ATP World Tour Masters 1000 (7–3)
ATP World Tour 500 Series (7–0)
ATP World Tour 250 Series (11–9)
Finaler efter underlag
Hard court (23–10)
Grus (3–2)
Gräs (4–3)
Matta (0–1)
Resultat V–F    Datum    Turnering Kategori Underlag Medspelare Motståndare Resultat
Vinnare 1–0 Oktober 2003 Open de Moselle,
Frankrike
International Hard court (i)   Julien Benneteau   Michaël Llodra
  Fabrice Santoro
7–6(7–2), 6–3
Tvåa 1–1 Oktober 2003 Grand Prix de Tennis de Lyon,
Frankrike
International Matta (i)   Julien Benneteau   Jonathan Erlich
  Andy Ram
1–6, 3–6
Tvåa 1–2 Juli 2004 Hall of Fame Open,
USA
International Gräs   Grégory Carraz   Jordan Kerr
  Jim Thomas
3–6, 7–6(7–5), 3–6
Vinnare 2–2 Oktober 2004 Open de Moselle,
Frankrike (2)
International Hard court (i)   Arnaud Clément   Ivan Ljubičić
  Uros Vico
6–2, 7–6(10–8)
Tvåa 2–3 September 2007 Thailand Open,
Thailand
International Hard court (i)   Michaël Llodra   Sanchai Ratiwatana
  Sonchat Ratiwatana
6–3, 5–7, [7–10]
Vinnare 3–3 Oktober 2009 Grand Prix de Tennis de Lyon,
Frankrike
250 Series Hard court (i)   Julien Benneteau   Arnaud Clément
  Sébastien Grosjean
6–4, 7–6(8–6)
Tvåa 3–4 November 2011 Paris Masters,
Frankrike
Masters 1000 Hard court (i)   Julien Benneteau   Rohan Bopanna
  Aisam-ul-Haq Qureshi
2–6, 4–6
Vinnare 4–4 Februari 2012 Open Sud de France,
Frankrike (2)
250 Series Hard court (i)   Édouard Roger-Vasselin   Paul Hanley
  Jamie Murray
6–4, 7–6(7–4)
Vinnare 5–4 Februari 2012 Open 13,
Frankrike
250 Series Hard court (i)   Édouard Roger-Vasselin   Dustin Brown
  Jo-Wilfried Tsonga
3–6, 6–3, [10–6]
Vinnare 6–4 September 2012 Moselle Open,
Frankrike (3)
250 Series Hard court (i)   Édouard Roger-Vasselin   Johan Brunström
  Frederik Nielsen
7–6(7–3), 6–4
Tvåa 6–5 Juni 2013 Franska öppna,
Frankrike
Grand Slam Grus   Michaël Llodra   Bob Bryan
  Mike Bryan
4–6, 6–4, 6–7(4–7)
Vinnare 7–5 Juli 2013 Hall of Fame Open,
USA
250 Series Gräs   Édouard Roger-Vasselin   Tim Smyczek
  Rhyne Williams
6–7(4–7), 6–2, [10–5]
Tvåa 7–6 September 2013 Moselle Open,
Frankrike
250 Series Hard court (i)   Jo-Wilfried Tsonga   Johan Brunström
  Raven Klaasen
4–6, 6–7(5–7)
Tvåa 7–7 Februari 2014 Open Sud de France,
Frankrike
250 Series Hard court (i)   Marc Gicquel   Nikolay Davydenko
  Denis Istomin
4–6, 6–1, [7–10]
Vinnare 8–7 Februari 2014 Rotterdam Open,
Nederländerna
500 Series Hard court (i)   Michaël Llodra   Jean-Julien Rojer
  Horia Tecău
6–2, 7–6(7–4)
Tvåa 8–8 Januari 2015 Australiska öppna,
Australien
Grand Slam Hard court   Pierre-Hugues Herbert   Simone Bolelli
  Fabio Fognini
4–6, 4–6
Tvåa 8–9 Juni 2015 Rosmalen Championships,
Nederländerna
250 Series Gräs   Pierre-Hugues Herbert   Ivo Karlović
  Łukasz Kubot
2–6, 6–7(9–11)
Vinnare 9–9 Juni 2015 Queen's Club Championships,
Storbritannien
500 Series Gräs   Pierre-Hugues Herbert   Marcin Matkowski
  Nenad Zimonjić
6–2, 6–2
Vinnare 10–9 September 2015 US Open,
USA
Grand Slam Hard court   Pierre-Hugues Herbert   Jamie Murray
  John Peers
6–4, 6–4
Tvåa 10–10 September 2015 Moselle Open,
Frankrike
250 Series Hard court (i)   Pierre-Hugues Herbert   Łukasz Kubot
  Édouard Roger-Vasselin
6–2, 3–6, [7–10]
Vinnare 11–10 Februari 2016 Rotterdam Open,
Nederländerna (2)
500 Series Hard court (i)   Vasek Pospisil   Philipp Petzschner
  Alexander Peya
7–6(7–2), 6–4
Vinnare 12–10 Mars 2016 Indian Wells Masters,
USA
Masters 1000 Hard court   Pierre-Hugues Herbert   Vasek Pospisil
  Jack Sock
6–3, 7–6(7–5)
Vinnare 13–10 April 2016 Miami Open,
USA
Masters 1000 Hard court   Pierre-Hugues Herbert   Raven Klaasen
  Rajeev Ram
5–7, 6–1, [10–7]
Vinnare 14–10 April 2016 Monte Carlo Masters,
Monaco
Masters 1000 Grus   Pierre-Hugues Herbert   Jamie Murray
  Bruno Soares
4–6, 6–0, [10–6]
Vinnare 15–10 Juni 2016 Queen's Club Championships,
Storbritannien (2)
500 Series Gräs   Pierre-Hugues Herbert   Chris Guccione
  André Sá
6–3, 7–6(7–5)
Vinnare 16–10 Juli 2016 Wimbledon,
Storbritannien
Grand Slam Gräs   Pierre-Hugues Herbert   Julien Benneteau
  Édouard Roger-Vasselin
6–4, 7–6(7–1), 6–3
Tvåa 16–11 Oktober 2016 European Open,
Belgien
250 Series Hard court (i)   Pierre-Hugues Herbert   Daniel Nestor
  Édouard Roger-Vasselin
4–6, 4–6
Tvåa 16–12 November 2016 Paris Masters,
Frankrike
Masters 1000 Hard court (i)   Pierre-Hugues Herbert   Henri Kontinen
  John Peers
4–6, 6–3, [6–10]
Vinnare 17–12 Februari 2017 Open 13,
Frankrike (2)
250 Series Hard court(i)   Julien Benneteau   Robin Haase
  Dominic Inglot
6–4, 6–7(9–11), [10–5]
Tvåa 17–13 Maj 2017 Madrid Open,
Spanien
Masters 1000 Grus   Édouard Roger-Vasselin   Łukasz Kubot
  Marcelo Melo
5–7, 3–6
Vinnare 18–13 Maj 2017 Italian Open,
Italien
Masters 1000 Grus   Pierre-Hugues Herbert   Ivan Dodig
  Marcel Granollers
4–6, 6–4, [10–3]
Vinnare 19–13 Augusti 2017 Canadian Open,
Kanada
Masters 1000 Hard court   Pierre-Hugues Herbert   Rohan Bopanna
  Ivan Dodig
6–4, 3–6, [10–6]
Vinnare 20–13 Augusti 2017 Cincinnati Masters,
USA
Masters 1000 Hard court   Pierre-Hugues Herbert   Jamie Murray
  Bruno Soares
7–6(8–6), 6–4
Vinnare 21–13 Februari 2018 Rotterdam Open,
Nederländerna (3)
500 Series Hard court (i)   Pierre-Hugues Herbert   Oliver Marach
  Mate Pavić
2–6, 6–2, [10–7]
Vinnare 22–13 Juni 2018 Franska öppna,
Frankrike
Grand Slam Grus   Pierre-Hugues Herbert   Oliver Marach
  Mate Pavić
6–3, 7–6(7–4)
Vinnare 23–13 September 2018 Moselle Open,
Frankrike (4)
250 Series Hard court (i)   Édouard Roger-Vasselin   Ken Skupski
  Neal Skupski
6–1, 7–5
Vinnare 24–13 Oktober 2018 European Open,
Belgien
250 Series Hard court (i)   Édouard Roger-Vasselin   Marcelo Demoliner
  Santiago González
6–4, 7–5
Tvåa 24–14 November 2018 ATP Finals,
Storbritannien
Tour Finals Hard court (i)   Pierre-Hugues Herbert   Mike Bryan
  Jack Sock
7–5, 1–6, [11–13]
Vinnare 25–14 Januari 2019 Australiska öppna,
Australien
Grand Slam Hard court   Pierre-Hugues Herbert   Henri Kontinen
  John Peers
6–4, 7–6(7–1)
Tvåa 25–15 Juli 2019 Wimbledon,
Storbritannien
Grand Slam Gräs   Édouard Roger-Vasselin   Juan Sebastián Cabal
  Robert Farah
7–6(7–5), 6–7(5–7), 6–7(6–8), 7–6(7–5), 3–6
Tvåa 25–16 September 2019 Moselle Open,
Frankrike
250 Series Hard court (i)   Édouard Roger-Vasselin   Robert Lindstedt
  Jan-Lennard Struff
6–2, 6–7(1–7), [4–10]
Vinnare 26–16 Oktober 2019 Japan Open,
Japan
500 Series Hard court   Édouard Roger-Vasselin   Nikola Mektić
  Franko Škugor
7–6(9–7), 6–4
Vinnare 27–16 November 2019 Paris Masters,
Frankrike
Masters 1000 Hard court (i)   Pierre-Hugues Herbert   Karen Khachanov
  Andrey Rublev
6–4, 6–1
Vinnare 28–16 November 2019 ATP Finals,
Storbritannien
Tour Finals Hard court (i)   Pierre-Hugues Herbert   Raven Klaasen
  Michael Venus
6–3, 6–4
Vinnare 29–16 Februari 2020 Rotterdam Open,
Nederländerna (4)
500 Series Hard court (i)   Pierre-Hugues Herbert   Henri Kontinen
  Jan-Lennard Struff
7–6(7–5), 4–6, [10–7]
Vinnare 30–16 Februari 2020 Open 13,
Frankrike (3)
250 Series Hard court (i)   Vasek Pospisil   Wesley Koolhof
  Nikola Mektić
6–3, 6–4

Referenser redigera

Externa länkar redigera