Natalja Gontjarova

rysk-fransk målare och teaterdekoratör
(Omdirigerad från Natalia Gontjarova)
Ej att förväxla med Natalja Nikolajevna Gontjarova (1812–1863), konstnär, gift med Aleksandr Pusjkin.

Natalja Sergejevna Gontjarova, född 3 juli 1881 i byn Nagajevo i närheten av Tula, Ryssland[12][13], död 17 oktober 1962 i Paris, var en rysk bildkonstnär och scenograf.

Natalja Gontjarova
FöddНаталья Сергеевна Гончарова
21 juni 1881 (g.s.)[1][2][3]
Nagajevo-Karboner
Död17 oktober 1962[4][5][6] (81 år)
Paris[2]
Begravdcimetière parisien d'Ivry
Medborgare iKejsardömet Ryssland och Frankrike
Utbildad vidMoskvas skola för måleri, skulptur och arkitektur
SysselsättningMålare[7], tecknare[8], modeskapare, författare, illustratör, scenograf[9], kostymtecknare, konstnär[10]
MakeMichail Larionov
(g. 1955–)[11]
FöräldrarSergej Gontjarov
Redigera Wikidata

Biografi redigera

Barndomen tillbringade Gontjarova i guvernementet Tula. Hennes far Sergej ägde flera byar och gårdar, bland annat Nagajevo, byn som Natalja föddes i. Hon trivdes väl på landsbygden och skulle senare i livet beklaga att hon valt stadslivet före livet på landet[14]. Konflikten mellan de två, och resandet mellan familjens gods på landet kom även att ta sig uttryck i hennes konst.

Flytten till Moskva gick 1892, eftersom Gontjarova då började i Moskvas fjärde kvinnogymnasium, vid vilket hon avlade examen 1898. Efter gymnasiet påbörjade hon så småningom studier vid Moskvas institut för måleri, skulptur och arkitektur.[15]

Gontjarova studerade för skulptören Pavel Trubetskoj i Moskva. I den ryska huvudstaden lärde hon även känna Michail Larionov, som kom att bli hennes livskamrat och konstnärskollega.[16] De gifte sig först 1955. Gontjarovas verk utmärks av ett intresse för ikonmåleri och folkkonst. Detta syns också i skisser till Ryska balettens uppsättningar av Guldtuppen (1914), Les Noces (1923) och hennes scenografi till en senare version av Eldfågeln.

1906 visade hon för första gången verk utomlands, på Salon d'Automne i Paris. Tillsammans med Michail Larionov deltog hon därefter i en lång rad utställningar utomlands före första världskriget, bland annat Der Blaue Reiter 1912 i München och Erster Deutscher Herbstsalon 1913 i Berlin.

När hon 1914[17] lämnade Moskva för att bosätta sig i Paris, var hon välkänd i Ryssland i egenskap av företrädare för futurismen och rayonismen.

I slutet av augusti 1937 beslagtog Propagandaministeriet i Nazityskland fyra exemplar av en färglitografi av Gontjarova på några tyska museer, inom ramen för en kampanj mot så kallad Entartete Kunst. Den ingick i en samlingsportfolio med italienska och ryska konstnärer utgiven av Bauhaus 1924.

Galleri redigera

Verk redigera

Källor redigera

Noter redigera

  1. ^ Art UK, Natalia Goncharova, läs online, läst: 31 januari 2018.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Большая российская энциклопедия, Stora ryska encyklopedin, no value, läs online och läs online, läst: 15 oktober 2021, licens: verk skyddade av upphovsrätt.[källa från Wikidata]
  3. ^ LIMIS.[källa från Wikidata]
  4. ^ Natalia Sergeevna Goncharova, RKDartists (på engelska), läs online.[källa från Wikidata]
  5. ^ Natalia Gontcharova, CLARA (på engelska), läs online.[källa från Wikidata]
  6. ^ SNAC, Natalia Goncharova, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  7. ^ Archive of Fine Arts, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  8. ^ Abstracte figuur (på engelska), läs online, läst: 7 september 2021.[källa från Wikidata]
  9. ^ TheaterEncyclopedie, Theater Instituut Nederland och Allard Pierson Museum, läs online, läst: 6 mars 2024.[källa från Wikidata]
  10. ^ Concise Dictionary of Women Artists, Fitzroy Dearborn Publishers och Routledge, 2001, ISBN 978-1-57958-335-4.[källa från Wikidata]
  11. ^ Pionnières, Artistes dans le Paris des années folles, 2022, s. 208, läst: 3 juni 2022.[källa från Wikidata]
  12. ^ Sharp, Jane A. (2000). Natalia Goncharova, Amazons of avant garde. sid. 155 
  13. ^ Anne Blood. ”Natalia Goncharova: Rüsselsheim, Lübeck, Erfurt”. The Burlington Magazine. 
  14. ^ Tsvetajeva, Marina (2019). Proza (sbornik) 
  15. ^ Amazons of the avant-garde: Alexandra Exter [and others]. Guggenheim Museum. 2000. sid. 156. ISBN 0-8109-6924-6. OCLC 43879449. https://www.worldcat.org/oclc/43879449. Läst 4 mars 2020 
  16. ^ Amazons of the avant-garde: Alexandra Exter [and others]. Guggenheim Museum. 2000. sid. 158. ISBN 0-8109-6924-6. OCLC 43879449. https://www.worldcat.org/oclc/43879449. Läst 4 mars 2020 
  17. ^ Natalja Gontarova i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 22 mars 2017.

Externa länkar redigera