Natalja Gontjarova
- Ej att förväxla med Natalja Nikolajevna Gontjarova (1812–1863), konstnär, gift med Aleksandr Pusjkin.
Natalja Sergejevna Gontjarova, född 3 juli 1881 i byn Nagajevo i närheten av Tula, Ryssland[12][13], död 17 oktober 1962 i Paris, var en rysk bildkonstnär och scenograf.
| Natalja Gontjarova | |
 | |
| Född | Наталья Сергеевна Гончарова 21 juni 1881 (g.s.)[1][2][3] Nagajevo-Karboner |
|---|---|
| Död | 17 oktober 1962[4][5][6] (81 år) Paris[2] |
| Begravd | cimetière parisien d'Ivry |
| Medborgare i | Kejsardömet Ryssland och Frankrike |
| Utbildad vid | Moskvas skola för måleri, skulptur och arkitektur  |
| Sysselsättning | Målare[7], tecknare[8], modeskapare, författare, illustratör, scenograf[9], kostymtecknare, konstnär[10] |
| Make | Michail Larionov (g. 1955–)[11] |
| Föräldrar | Sergej Gontjarov |
| Redigera Wikidata | |
Biografi redigera
Barndomen tillbringade Gontjarova i guvernementet Tula. Hennes far Sergej ägde flera byar och gårdar, bland annat Nagajevo, byn som Natalja föddes i. Hon trivdes väl på landsbygden och skulle senare i livet beklaga att hon valt stadslivet före livet på landet[14]. Konflikten mellan de två, och resandet mellan familjens gods på landet kom även att ta sig uttryck i hennes konst.
Flytten till Moskva gick 1892, eftersom Gontjarova då började i Moskvas fjärde kvinnogymnasium, vid vilket hon avlade examen 1898. Efter gymnasiet påbörjade hon så småningom studier vid Moskvas institut för måleri, skulptur och arkitektur.[15]
Gontjarova studerade för skulptören Pavel Trubetskoj i Moskva. I den ryska huvudstaden lärde hon även känna Michail Larionov, som kom att bli hennes livskamrat och konstnärskollega.[16] De gifte sig först 1955. Gontjarovas verk utmärks av ett intresse för ikonmåleri och folkkonst. Detta syns också i skisser till Ryska balettens uppsättningar av Guldtuppen (1914), Les Noces (1923) och hennes scenografi till en senare version av Eldfågeln.
1906 visade hon för första gången verk utomlands, på Salon d'Automne i Paris. Tillsammans med Michail Larionov deltog hon därefter i en lång rad utställningar utomlands före första världskriget, bland annat Der Blaue Reiter 1912 i München och Erster Deutscher Herbstsalon 1913 i Berlin.
När hon 1914[17] lämnade Moskva för att bosätta sig i Paris, var hon välkänd i Ryssland i egenskap av företrädare för futurismen och rayonismen.
I slutet av augusti 1937 beslagtog Propagandaministeriet i Nazityskland fyra exemplar av en färglitografi av Gontjarova på några tyska museer, inom ramen för en kampanj mot så kallad Entartete Kunst. Den ingick i en samlingsportfolio med italienska och ryska konstnärer utgiven av Bauhaus 1924.
Galleri redigera
-
Självporträtt (1904), olja på duk, 55.9×45.7cm. Mead Art Museum. -
Självporträtt (1907). -
Vedhuggaren (1910), olja på duk. -
Ärkeängeln Mikael (1910), olja på duk, 129.5×101.6cm. Los Angeles County Museum of Art. -
Den blå kon (1911), Albertina, Wien. -
Cyklist (1913), olja på duk, 78×105cm. Exempel på rysk futurism. Ryska museet. -
Rayonistiska liljor (1913). -
Katter (1913), olja på duk, 85×85cm. Guggenheim Museum.
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
_(Goncharova,_1913).jpg)
Verk redigera
- Neue europäische Graphik. Italienische und russische Künstler, en portfolio med 10 delvis färglagda litografier och en etsning, inbunden och med fyra textblad, (Weimar: Bauhaus-Drucke, 1924)
Källor redigera
- Freie Universität Berlin (FUB): Beschlagnahmeinventar Entartete Kunst. (emuseum.campus.fu-berlin.de) (tyska)
- Natalia Goncharova. Ingår i: Amazons of the avant-garde (New York: Guggenheim Museum: 2000)
- Marina Tsvetajeva: Proza (sbornik) (2019)
Noter redigera
- ^ Art UK, Natalia Goncharova, läs online, läst: 31 januari 2018.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Большая российская энциклопедия, Stora ryska encyklopedin, no value, läs online och läs online, läst: 15 oktober 2021, licens: verk skyddade av upphovsrätt.[källa från Wikidata]
- ^ LIMIS.[källa från Wikidata]
- ^ Natalia Sergeevna Goncharova, RKDartists (på engelska), läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Natalia Gontcharova, CLARA (på engelska), läs online.[källa från Wikidata]
- ^ SNAC, Natalia Goncharova, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Archive of Fine Arts, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
- ^ Abstracte figuur (på engelska), läs online, läst: 7 september 2021.[källa från Wikidata]
- ^ TheaterEncyclopedie, Theater Instituut Nederland och Allard Pierson Museum, läs online, läst: 6 mars 2024.[källa från Wikidata]
- ^ Concise Dictionary of Women Artists, Fitzroy Dearborn Publishers och Routledge, 2001, ISBN 978-1-57958-335-4.[källa från Wikidata]
- ^ Pionnières, Artistes dans le Paris des années folles, 2022, s. 208, läst: 3 juni 2022.[källa från Wikidata]
- ^ Sharp, Jane A. (2000). Natalia Goncharova, Amazons of avant garde. sid. 155
- ^ Anne Blood. ”Natalia Goncharova: Rüsselsheim, Lübeck, Erfurt”. The Burlington Magazine.
- ^ Tsvetajeva, Marina (2019). Proza (sbornik)
- ^ Amazons of the avant-garde: Alexandra Exter [and others]. Guggenheim Museum. 2000. sid. 156. ISBN 0-8109-6924-6. OCLC 43879449. https://www.worldcat.org/oclc/43879449. Läst 4 mars 2020
- ^ Amazons of the avant-garde: Alexandra Exter [and others]. Guggenheim Museum. 2000. sid. 158. ISBN 0-8109-6924-6. OCLC 43879449. https://www.worldcat.org/oclc/43879449. Läst 4 mars 2020
- ^ Natalja Gontarova i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 22 mars 2017.
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Natalja Gontjarova.- Böcker om Natalja Gontjarova på svenska bbliotek. (libris.kb.se)
